Äktenskapet

Äktenskapet

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Skatan tog hand om ännu en telåda från Kina efter sin pappa. Den här är mindre än den hon redan har men hon hittade något stort och sant i den.

Skatans mamma Inga hade sparat det där. Två små urklipp och ett som Skatan nu går och nynnar på.

Äktenskapet

 

Äktenskapet är som att fånga loppor med tårna, lyckas det så lyckas det … (Gammalt finländskt ordstäv så det skall uttalas med sjungande dialekt)

Skatan går nu omkring och nynnar på den härligt sjungande finlandsvenska dialekten:

Äktenskapet är som att fånga loppor med tårna, lyckas det så lyckas det …

Var ska Skatan börja …

Ja … var ska jag börja ?

Det var kallt som bara den i juni … alla frös och klagade på kylan … och på Sverige och på sommaren. Och jag hade ont i benen av mitt förbannade RLS (eller Willis-Ekbom Disease som det … gubevars … numera heter ). Det mesta var eländes elände …

och jag kände mig rejält låg … helt ur slag.

Kylan gav sig så småningom … vi köpte tomten till Femöre, hostan började ge sig … trodde jag … och  på onsdagen ringde Bella och sa att pappa ville tala med mig och räckte  över luren till honom …

- Eva …

Mycket mer blev det inte och jag sa till Bella att jag åker till pappa på fredag och tar den vägen om Stockholm när jag åker till Borlänge (där jag lovat att vara barnvak)  för att hälsa på honom några timmar.

Bella

Bella

Fredagen kom och jag hade nästan hostat lungorna ur mig på natten och bad Håkan åka upp till pappa istället för mig  (Pappa älskade också Håkan som sin egen son) och jag kunde åka till pappa på tillbakavägen från Borlänge på söndagen i stället.

Men när jag ringde till Bella för att berätta om ändringen av planerna bad hon mig komma i alla fall … trots hostan.

- Jag tycker du ska komma, Eva … jag tycker att du ska komma ändå …

Jag tog Örebroarnas bil (de var i Italien) som stod parkerad hos oss och efter en dryg timme var jag hos pappa. Där låg han med sin hand i Håkans och hans ögon lyste upp när han fick syn på mig och han log och när han fick syn på StinaFina släppte han min hand och pekade på henne  och han log ännu bredare.  Håkan lämnade oss och jag satt där och höll hans hand och han log så fort han tittade på mig och jag pratade  … pappa hade slutat att prata, orkade inte … men han log . Jag baddade hans läppar med vatten (Loka … han gillade inte kranvattnet) som jag sög upp med en tuss på en pinne och ibland sög han så glupskt på den att jag var rädd att tussen skulle lossna … men det var ingen fara, sa  Bella.

Syster och läkaren kom och undersökte honom och sa att han förberedde sig att dö, att det redan stod i hans journal att han sagt att han tyckte att han var nöjd med livet nu, att han levt färdigt  … Men när jag frågade om de ansåg att jag skulle stanna … om de visste om han skulle lämna livet nu … snart … och om jag skulle stanna kvar hos honom och ringa efter min bror som var i Stockholms skärgård någonstans  och min syster som var på sitt sommarställe i Strömstad sa de att nej … åk du till Borlänge och låt din syster stanna i Strömstad. Hans hjärta är starkt och slår jämnt och regelbundet och pulsen är jämn och stadig … det kan ta dagar eller veckor men också komma tidigare förstås.

- Det går inte att veta …

Så jag pratade lite till med pappa … som höll sig vaken med allt större svårighet … och sjöng lite och pratade lite till innan jag for till Borlänge där Sonen och Pa skulle gå på bröllop.

Flickorna

Alice och Cissi på Gammelgården …

På lördagen när jag promenerade i solen med Alice och Cissi på Borgarnäsvägen i Borlänge på väg till en medeltidsmarknad vid Gammelgården ringde min syster.

10384756_10204567551097113_3533844111620634101_n

Pappa avled nästan 102 år gammal en varm sommardag … varmare än sommaren 1912 … som ändå kallades Solskenssommaren …  det året han föddes

Pappa hade somnat in för några timmar sedan, lugnt och stilla …

Nu förstod jag varför pappa … som sällan själv ringde upp oss eftersom han hör så dåligt … hade ringt mig för att än en gång höra efter när jag skulle komma …

Min syster hade han träffat i midsommar och min bror en vecka tidigare och nu också mig …  dagen innan.

Han hade väntat in mig.

Sedan pratade jag med en sjuksyster … och Bella och fick höra  att han aldrig vaknat efter natten utan lugnt och stilla dött i sömnen med sin hand i nattsköterskans …

Jag ringde inte till Sonen för att avbryta deras bröllopsfirande när jag fick höra att jag kunde komma till pappa på söndagen och att han skulle vara kvar i sin säng …
10441322_10204566758757305_9024688815902608795_n

På väg

Jag startade tidigt på morgonen för att solen inte skulle hinna värma upp luften för mycket och jag skulle få en stund med pappa innan de hämtade honom. På vägen in plockade jag en ros som jag ställde tillsammans med blommorna vid sängen som Bella hade plockat. Där låg han i sin säng med skjortan som han tyckte mest om på sig och sommarbyxorna. Bella hade också plockat en ros som hon hade placerat i hans ihoplagda händer …

Pappa var så fin också i döden.

Efter tre timmar hämtade de pappa och Håkan kom  efter att ha fått lämna StinaFina hos vår räddare i nöden, Titti, och vi skulle börja röja.

Ja … just det röja.

Vi hade en … säger en …  vecka på oss att tömma lägenheten.

 

 

cropped-img_3590.jpg

Je m´en fous

I don´t give a shit …

har varit Skatans ledord på sistone.

Hon är slut och färdig.

Hon har ont så in i helvete …

Ja, ja, ja .,.. här inne svär hon så mycket hon vill. Men hon vill ingenting längre.

Hon vill INGENTING.

Att smärta kan ta över allt annat hade Skatan ingen aning om. Nu är den det enda som upptar henne, som gjort henne less och deprimerad.

Och ELAK.

En riktig skata … en bitch (fast det låter lite för trendigt så … ) … en djävul i människohamn.

Dagen före midsommarafton klockan 16.00 sökte Skatan sig till vårdcentralen för hon hade så djävulskt ont i ett ben och hade gogglat (ja, vad göööör man?)  och Google hade svarat att det kunde vara dold blodpropp!!!.

På vårdcentralen sa den mottagande sjuksköterskan uttråkat att om en halvtimme stänger vi, kan du inte vänta till måndag, va? … vad sa du att det var frågan om …  jaså … ja, jag ska höra med läkaren då då … jo, det beror på när kan du vara här … jaså ja … om två minuter då.

Skatan hade varit ganska otrevlig för att få träffa den där läkaren måste hon erkänna.

Men hut (hot) gick hem.

Och väl ”inne” fick hon träffa en lugnare … inte lika ledighetssugen … läkare som efter att hon undersökt Skatan skrev en remiss för ultraljud till lasarettet som Satan … äsch felskrivet … Skatan  genast begav sig till.

Efter genomförd undersökning med negativt resultat … det vaaar ingen blodpropp …gick Skatan därifrån med lika ont i benet som före besöket.

Och alla dessa mediciner …  dessa värktabletter , sömntabletter och andra tabletter för sina RLS-ben etc etc som Skatan smäller i sig gör henne groggy och trött och alla planer,  allt som hon föresätter sig att göra på morgonen har gått om intet redan vid frukosten.

Det tär …

Och inte orkar Skatan med folk heller … hon som egentligen är så väldigt social.

Helt skulle hon vilja gömma sig i en grotta i skogen ett tag.

Tills hon blev lite snällare.

Hon sitter nu här och slölyssnar på sommarprataren Anders Bárány i P1 och när han spelar Charlie Parker och Miles Davis: Now´s the time faller hon nästan i gråt.

Hon försattes nämligen tillbaka till sin ungdoms jazzklubbar och just den här spelade hon mycket då på grammofon. Då hade hon hela livet framförsig (ja, det är väl inte slut ännu får Skatan väl hoppas) men allt var så mycket lättsammare …

Buuu uuuu … Skatan tycker synd om sig själv.

Skatan tar sig själv i kragen och läser Lilla Blå-bloggen, Lilla Blå som sätter ord på alla känslor så att de känns igen, hittar de rätta orden men som förstås också blir trött ibland… inte alltid kan hålla ångan uppe, blir trött på jobbet,  på bloggen och på sig själv. Trött, trött, trött.

Jag vältrar mig i självmedlidande och gnäll.
Äter skit.
Sprider skit.
Förlåt mig. (Lilla Blå)

Skatan har inte följt med sina bloggvänners bloggar på  så länge länge  nu …

Och när Skatan nu läser hos Lilla Blå skäms hon lite … hon är inte ensam om sina känslor …

Här i sin egen blogg behöver Skatan inte ta hänsyn till någon.  Här kan hon stjälpa ur sig … här kan hon faktiskt få klaga, säga vad hon tycker och känner, lätta på trycket och det är så skööööönt.

Skönt som en orgasm … skulle kanske Lilla Blå skriva … men Skatan är lite blygare och behöver såna som Lilla Blå som hjälper henne på traven.  Så då gör hon den jämförelsen …

Skatan har en bloggskribent till … HUVUDSAKER … som hon följer (han gör ofta också långa blogguppehåll) och som så ofta ger henne tröst utan att han själv  har en aning om att det är det han kan skänka andra människor när han utelämnar sitt innersta utan ”skyddsnät”.

Igenkännande.

Tröst.

Min terapeut har fått mig förstå att det handlar om det, att jag inte behöver gå med skuldkänslor gentemot någon annan för att jag behöver vara ensam för en tid och hitta hem till mig själv.
Det känns inte lätt. Men jag måste göra det. Jag kan inte fortsätta svika mig själv.

— – -

Säg bara som det är till dina vänner. Dom kommer att förstå. Dom kommer till och med att känna igen sig. Varenda en av dom har någon gång själva mått dåligt. Tror du inte?
Jag vet inte, sa jag. Alla andra verkar så egendomligt lyckliga. (Halvar)

Det är bara det … en sak till … att även om hon drar sig tillbaka och försöker vara ensam för en tid och hitta hem till mig själv, som Halvar skriver så är hon nästan aldrig ensam … hon har Mannen som inte förstår ett skit utan avbryter henne när hon läser, avbryter henne när hon målar, avbryter henne när hon skriver. Inte för att vara dum … han tänker bara inte. Och så har hon en stor familj som då och då behöver henne, hennes hjälp och ja, vad har man en familj till om man inte finns där för varandra.

Just idag är Skatan lägre än låg. Hon väntar på besked om sin pappa som snabbt blivit så svag och orkeslös att ingen av Skatan eller hennes syskon har hängt med i svängarna. Idag ska läkaren titta till honom och Skatan väntar på ett samtal från sjuksystern för att få veta lite mer. De senaste dagarna har hon suttit i telefonen  för att höra hur det är samtidigt som hon inte kan kasta sig i bilen och åka dit och se för sig själv.  Som hon allra helst skulle vilja förstås. Men Skatan hostar  från djupet av sitt bröst, en skrällande hosta och snörvlar  och fast hon inte har feber kan hon ju smitta och då får pappa lunginflammation. Det räcker med att han är gammal och svag och bara sover. Han ska inte behöva sluta sina dagar med hosta eller med lunginflammation … Han äter dåligt, dricker bara lite och kanske kanske får han ”bara”  somna in och inte vakna. Det vore skönt för honom att få dö så, tycker Skatan.  När Skatan försökte tala med honom i telefon gick det knappast. Är det du, Eva är du frisk, Nej … jag hostar, Hur mår du där i Örebro . Jag är hemma på Femöre … låååång tystnad … hallå pappa hallå … hör du mig … nej jag hör inte … ja hej då pappa jag ringer sen … hej då.

Pappa.

GetAttachment.aspx

Månadsbilden

bild-5

Igår var det den 19 juni och Skatan var i stan och tog Månadsbilden.

Men allt sket sig. Skatan bor ju på landet nu och har inget trådlöst (wifi) utan en så´n där sticka och kommer alltså inte åt sina bilder från iPhonen. Det visste hon och tog med datorn till stan. Men det sket sig där också. Varför vet hon inte annat än att Mannen stod och stampade i hallen och de måste iväg och …

Därför blev junis månadsbild konstig i sitt format  …

Och därför blev den inte heller utlagd hääär förrän idag.

Lite grönare, lite lummigare än den 19 maj … och tagen lite senare på dagen (inte på Morgonrundan som Månadsbilden för maj.)

Det hade regnat till och från och himlen var låg (… som Skatan) men just vid fotoögonblicket lyfte den (himlen alltså) på täcket och det ljusnade en aning …

Inte så tokig bild ändå …

Fred & Kärlek & Yttrandefrihet

”Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.”

Sentensen brukar tillskrivas Voltaire, men i själva verket formulerades den av den brittiska författaren Evelyn Beatrice Hall som skrev hans biografi. Viktigare är emellertid att orden i hundra år väglett människor som bryr sig om yttrandefrihet. Än i dag gör ju inte alla det. På senare tid har det visat sig att oroväckande många inte ens förstår konceptet. (Sam Sundberg, SvD)

Skatan tyckte det var bra att Kartellen avbokades när Dalarnas Tidningar sa upp sitt samarbete med Peace & Love-festivalen häromveckan.

Hon hade tyckt att det var fel av Peace & Love att boka Kartellen från början om hon hade känt till gruppen då.

Men nu har hon läst på.

Och blev förstås djupt upprörd när sedan Peace & Love ”vände kappan efter vinden” och hälsade dem välkomna tillbaka till Peace & Love-festivalen igen.

Skatan har beundrat (och beundrar fortfarande ”konceptet”)  Peace & Love och allt vad de stått för genom åren, beundrat och beundrar fortfarande alla som kämpat och kämpar för festivalens överlevnad, inklusive förstås eldsjälen Jesper Heed, hon har följt dem genom åren, har varit på de flesta festivalerna, lyssnat på intressanta föredrag av intressanta människor  och i och för sig inte tidigare heller känt till vad alla artister stått för i sin musik och hade inte gjort det den här gånge heller om inte Dalarnas Tidningar sa upp sitt samarbete och Peace & Love avbokade Kartellen   och blev kanske därför extra besviken av vad som följde härnäst.

Kovändningen.

På Peace & Love-festivalerna  har Skatan haft några av sina största musikupplevelser: Patti Smith, Ola Salo, Bob Dylan, Robyn, The Waterboys  m fl m fl och Borlängemusikerna förstås: ”Stommen” i Stonecake, Mando Diao och SugarPlum Fairy och  lyssnat till idoler som Suzanne Brøgger, och Lars Eliasson

Så här säger Peace & Love  om Årets Fokusområde:

Därför har vi i år valt att fokusera på en hyllning till mångfald och ett ställningstagande mot våld och rasism. Vi ser en värld där vi behöver påminnas om allas lika värde och allas rätt till respekt, där vi behöver samtala med varandra och dela med oss av våra erfarenheter.

Våld eller hot om våld är aldrig villkorat. Ändamålet helgar inte medlen. Och Kartellens våldsförhärligande texter talar för sig själva…  hur man/de tycker man ska/kan lösa samhällsproblem. Med våld.

Sam Sundberg skriver idag i SvD en krönika, Redan Voltaire insåg att Kartellen har fel och Skatan citerar:

Att en sponsor inte vill stödja ett evenemang som anlitar artister med kriminell bakgrund och våldsförhärligande texter kan aldrig rimligen beskrivas som ett hot mot yttrandefriheten. Ett hot mot yttrandefriheten är det däremot när man hotar folk på grund av deras åsikter. Just det som Kartellen gjort karriär på. Från twittrande om att döda Jimmie Åkesson (frontmannen Sebbe Stakset dömdes för olaga hot för det) till t-shirts med bilder av en misshandlad SD-partiledare och text- rader som ”Nästa sverigedemokrat jag kommer se, han slår jag sönder”.

Att Katellen har kriminell bakgrund tycker Skatan inte har med saken att göra … men våldsförhärligandet …

Stefan Sundström är emot våld. Men han har inget problem med Kartellen. De hotar ju bara sverigedemokrater. Det är väl att stå upp för mänskliga rättigheter? Eller? Hade hoten rört något annat parti hade varken festivaler eller artistkollegor tagit i Kartellen med tång. För är man verkligen emot politiskt våld så har man problem med gruppen.

Efter artistflykten vände Peace & Love kappan efter vinden ytterligare en gång. I söndags meddelade de att Kartellen åter är välkomna till festivalen, som i programförklaringen marknadsförs som ”ett ställningstagande mot våld och rasism”, en påminnelse om ”allas lika värde och allas rätt till respekt”.

Det är på något plan mänskligt att vilja ge alla respekt utom de som är kokobäng och att avsky allt våld utom det som riktas mot praktpuckon. Men det är en inställning som hör mörka krafter till. Så mycket insåg redan Voltaire.

”Nästa sverigedemokrat jag kommer se, han slår jag sönder”.  (Sebbe Stakset)

Nej … ändamålet helgar inte medlet.