SKATANS TANKAR

… "springer envist i sick-sack "

vad Skatan håller på med när hon provar det ena temat efter det andra, byter sidohuvud som hon byter trosor …

Nåja … så många trosor går inte åt på en dag. :)

Men … ja, ni känner henne.

Det är för att hon är desperat och vill komma igång men är tom i bollen och så gör hon på detta vise´…

Nu är det mitt i natten … klockan är två … och hon har vaknat för att benen sprätter.

Det var ett tag se´n.

IMG_5311

Skatans ateljéhörna

Idag är det måndag och idag ska hon måla. Hon har till och med en bild i huvudet klar för sig.

Och se´n är det tisdag och bouppteckning i Stockholm …

och sen kommer onsdagen då Skatan och Mannen är bortbjudna på kvällen hos grannar och så…

IMG_5466

Pappa … när det begav sig

 … så  kommer torsdagen den 2 oktober då pappa skulle fyllt 102 år om han levat.

Då ska pappa gravsättas … vilket ord … på Lidingö kyrkogård hos mamma och Thomas. Sedan ska de gå och äta en bit hos bror R och minnas alla åren med pappa men också prata igenom upplägget i lagret kommande vecka då en man från Auktionsverket ska värdera prylarna … en del av prylarna.

IMG_5414

Alf Lindberg: ”figurer” bland flyttkartonger

Och se´n är det fredag och lunch på ett underbart ställe hos en underbar människa på landet med matlagningsgänget

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

och på lördagen ska Skatan vara jour på Galleri Sjöhästen …ensam … men Mannen följer med,  och det är tur för det är sista dagen på utställningen och då kommer alla köpare … kanske … och hämtar sin konst som ska betalas för och paketeras och lämnas ut och Skatan är ingen mästare på just det.

Att slå in paket.

Det är därför Mannen ska vara med.

Och se´n är det söndag och vilodag.

Igår fick Skatan äntligen till det. Hon kom iväg till sin ateljéplats och fick lite gjort. Dagarna hade bara rusat iväg och alla hennes tidigare planer hade gått i stöpet.

IMG_5463

”Vad tar ni för Stina där i fönstret?”

Men igår målade Skatan … och målade över … och målade om … och experimenterade med nya prylar från Panduro som hon äntligen kunnat hämta från ICA och posten där.

Prylarna hade hon försökt hämta tidigare … samma dag som hon var och klippte sig … men den dagen blev stört omöjlig … den strulade till sig ordentligt.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

När Skatan betalat sin klippning upptäckte hon att hon inte fått med sig en räkning  … en av pappas …  som hon personligen måste gå och betala på banken.  Så hon knallade hela vägen upp och hem, hämtade räkningen och knallade ner till ICA för att hämta sitt paket …

Då hade hon glömt kvar ”lilla” väskan med kontokort och ID-kort hemma. Den lilla väskan hade hon lagt ifrån sig när hon rusade in och hämtade räkningen.

Skatan fick förstås inte ut något paket utan ID. Trots att hon är ”kändis” där …  Inte heller kunde hon betala räkningen.

Skatan knallade hem igen … och förbannade gudarna (som hon slutat tro på för längesen) …

*Suck*

Men igår kom Skatan i alla fall iväg med ID-kort och räkning och allt på plats … hämtade paketet, betalade pappas räkning, gick till sin ateljéplats och började måla och måla … och måla

Det var helt underbart.

Efter några timmar kom Mannen …och StinaFina förstås. De hade varit på Femöre och nu hämtade de upp Skatan och så hem för att ta emot Mannens syster Stora E helt efter planerna. Hon hade kommit med bussen från Stockholm för att lämna sina prylar och bädda sin säng för att bo kvar hos Skatan och Mannen. Stora E är på väg att bli Nyköpingsbo hon också och ska till ett informationsmöte om ”nybygget”  idag.

Men det är idag det …

Men igår var de var bjudna på middag till C.

Och StinaFina fick följa med.

C hade verkligen ansträngt sig med matlagningen och allt  och de blev bjudna på en fantastisk måltid och de pratade och lyssnade på jazz och hade väldigt trevligt hela kvällen … timme efter timme.

Men med undantag för en sak … StinaFina var mer än ovanligt orolig.

IMG_5452Den oroliga StinaFina

Mannen var ute med henne en gång under kvällens lopp men hennes oro gick inte att dämpa.

Till saken hör att StinaFina har blivit väldigt skotträdd och med tiden har hon också blivit extremt ljudkänslig överhuvudtaget.

(StinaFina hoppade t ex si så där 3 meter rakt upp i luften när de  gick förbi ett äppleträd häromdagen. Precis när de passerade trädet föll ett äpple med en dov duns till marken. Och StinaFina hoppade … som sagt. Då är man ljudkänslig)

Hon gillar inte heller längre när de har gäster och det är stim och stoj. Då springer hon och gömmer sig längst in i ett rum och kommer inte fram ”och hälsar” förrän flera timmar senare. …

Så Skatan trodde förstås att StinaFinas oro under kvällen berodde på nya konstiga ljud … en ismaskin som spökade, bestick som klirrade och skratt och musik och …

På hemvägen upptäckte de i alla fall orsaken till StinaFinas oro. Hon mådde illa och ”sket så det sprutade” (ursäkta men det var så det var) …

Och så fortsatte det hela natten … Mannen var säkert ute med henne fyra, fem gånger efter klockan ett och i tidigt i morse  tog Skatan vid och gick en mycket avkortad Morgonrunda …

Hon kräktes i hissen, hon kräktes i badrummet och hon kräktes i buskarna ute …

Att det inte hänt någon inomhus hos C är ett under … om det nu inte gjort det … hmmm …

Skatan får ta och slå C en signal …

Nu har Skatan fått en tid hos veterinären på eftermiddagen och får hoppa över lunchen på NK-villan med Mannen och Stora E …

Bara StinaFina blir bra igen …

Det är huvudsaken.

Skatan har nyss läst några gamla DN Kultur. Hon prenumererar på DN fredag-lördag-söndag några månader framöver som pröva-på.

BxeuoxaIgAEUNPW.jpg-large

Och har precis lyft ögonen från en väldigt intressant mejlväxling mellan regissören Stina Oscarson och publicisten Mats Svegfors … socialisten visavi borgaren  om man nu ska sätta etiketter utan att veta.

Fakta. Mats Svegfors
Ålder: 66 år.
Gör: Skriver just nu om Dag Hammarskjöld inför ett seminarium i Riga.
Bor: Stockholm och ­Karmansbo i Bergslagen.
Familj: Hustru, barn och barnbarn, det senaste Sara, 2 år som jag ägnar mycken tid.
Bakgrund: VD Sveriges Radio, landshövding i Västmanland, ­chefredaktör Svenska Dagbladet och mycket skrivet.
Aktuell: Jag är väl närmast inaktuell.
Favoritvalaffisch/kampanj i årets valrörelse: Centerns enkla budskap, man får grönt på vitt.

- – -

Fakta. Stina Elisabet Oscarson
Ålder: 38.
Gör: Regissör, dramatiker, fri skribent.
Bor: Stockholm.
Familj: Mor och far i ­Skellefteå, yngre bror och syster och många nära vänner.
Bakgrund: Vägen har gått via en kontrabas till teatern, till regi, till dramatik, chefskap och kulturpolitik. Och en alldeles särskild plats i hjärtat har Orionteatern.
Aktuell: Med en handbok för nästa kulturminister och som ny kolumnist i DN Kultur.
Favoritvalaffisch/kampanj i årets valrörelse: ”Sätt feministerna på plats”.

Och Skatan blev plötsligt så glad (och hennes oförklarliga tungsinne just nu gav vika för en halvtimme eller så) … att det trots allt finns resonerande, vettiga människor som inte dömer ut varandra direkt för att man inte har samma bakgrund, tycker olika i ett eller annat men också kan lyssna och t o m förstå ”den andra”.

Och så är det förstås igenkänning.

Skatan känner igen sig …

I båda.

Beroende på. :-)

Helst skulle Skatan vilja citera hela artikeln här (som publicerades på valdagen den 14 september innan valresultatet alltså)  … men det går ju inte … så hon får försöka saxa några rader som kanske allra mest berörde henne för att hon själv tänkt tankarna …

Det som allra mest har snurrat i Skatans tankar och huvud sedan valet är SDs roll i riksdagen nu när de har nästan 13 % … över 700 000 väljare  !!! (av 7 328 202 röstberättigade i riksdagsvalet) …

Kan man ignorera ett parti som blivit invalt i riksdagen i en demokrati, kan man ignorera över 700 000 väljare?

Mats:

Stina,

Du är i Stockholm, jag i Karmansbo. Här finns inga valstugor. Någon tv har vi inte. Visst, vi har ett antal datorer i huset men likväl förändras förhållandet till det som händer i samhället när man byter Stockholms innerstadsperspektiv mot det gamla brukssamhällets. Konstigt nog har världen likväl alltid varit påtagligt nära här i Bergslagen. Jag träffar sällan några nyanlända flyktingar i mina kvarter strax ovanför Karlaplan i Stockholm. Men jag gör det på Coop i Skinnskatteberg. Och min äldsta dotter, som bor i ett annat av de gamla bergslagssamhällena i Västmanland, gör det i sin förstaklass i Fagersta. Nu på måndag får hon en ny elev, en sjuåring som precis kommit hit från Syrien.

Hur talar du med en sjuåring som inte talar ett ord svenska? frågar jag.

Barnen är inte problemet, säger hon. De får ändå en plats och ett sammanhang genom skolan.

Men hon träffar också föräldrarna. De möter en vägg här i Sverige. De får en bostad. Men vad övrigt är, är tystnad.

Och då är det ändå Fagersta, en av landets mest förstående och välvilliga kommuner.

Valrörelsen handlar om Sverige. Men politiken kommer alltmer att handla om Sverige och världen. Det gäller Ukraina. Det gäller Europa. Men det gäller också vardagen i Fagersta och Skinnskatteberg.

Det är så konstigt: Till oss kommer människor från Syrien, Irak, Afghanistan, Somalia. Närmast definitionsmässigt är det aktiva, ansvarstagande, duktiga människor som tar sig ända hit. Men vi har egentligen inte någon idé om hur de ska ges livschanser i detta nya land. I stället sätter vi upp en vägg och räknar på vad de kostar oss.

Stina, fråga i dina valstugor vilka partier som har en idé om hur vi ska kunna montera ner väggen. Och om världen alls finns med i deras svar på frågan om varför man ska rösta på dem. MS

Stina:

- – -

Jag är så rädd att allt fokus bara gör dessa antidemokratiska krafter starkare. Samtidigt är det min instinkt att ta ställning. Men min största fråga är hur. Inget av partierna vill regera tillsammans eller med stöd av SD. Det kanske är fel, tänker jag. Nu har de suttit i riksdagen i fyra år och varit mobbade av alla. Och bara ökat. ”Om det du gör inte fungerar gör något annat”, brukar det sägas. Frågan är hur attraktivt det är att vara med i SvP om ingen var där? (apropå demonstrationen i Stockholm och motdemonstrationen, Skatans anmärkning)

Jag tänker på ett kanske urvattnat men sant citat från Hjalmar Söderberg: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

- –  -

Kanske borde vi byta taktik helt. Bjud in dem till varenda debatt, tänker jag, till Nobelfesten, till regeringen och till det intellektuella samtal som som vi just nu behöver.

I demokratins namn är vi ju skyldiga även SD:s väljare respekt. Kanske vore det faktiskt bättre att partiet fick makt och det motstånd som detta innebär. Tvingades ta ansvar. Troligtvis skulle en del av det lockande falla.

Och så lite mellansnack innan Skatan avslutar det här långa inlägget fullt av citat som du kanske har läst utan min ”hjälp” i DN Kultur då när det begav sig den 14 september.

Men citataten säger ju också en del om Skatan … nicht? … och som sagt … hon skulle vilja sticka heeela artikeln under näsan på er och inte bara de här valda snitten.

Från Mats:

Stina,

Du får säga ifrån om Du tycker jag blir för personlig. Mats

Från Stina:

Det behöver du inte oroa dig för!

Jag tyckte mycket om ditt senaste inlägg. Jag tycker du har rätt. Och samtidigt att jag har rätt. Kom att tänka på Pirandellos pjäs ”Alla har rätt”. Och så kan det vara. Fast där har alla rätt och allt blir ändå fel. 

Måste nog smälta detta lite. Så låt den av oss som först kommer med ett nytt spår göra det.

Allt gott så länge. S

Så här tänker Skatan sååå ofta ”Alla har rätt” … på sitt sätt … sett från sin verklighet. Och de tankarna,  de hopplöst frustrerande .

Och så … som slutkläm …  går Skatan tillbaka i artikeln och citerar Mats´och Stinas reflektioner om feminismen som ju fick en stor plats i årets valrörelse.

Och  i d e n t i t e t s k u l t u r e n …

Gruppidentiteten som vi sveper om oss som en ”snuttefilt” för att känna att vi hör till ett sammanhang, är en i gänget …

Stina:

Hej igen.

Inser att jag kommer sakna dessa brev när valet är över. Men i går kom ju den stora nyheten att 47 procent av svenskarna i dag kallar sig feminister.

Vad säger det egentligen? Är det ett framsteg? Vad tänker du?

Kan feminism separeras från socialism? Eller är de förutsättningar för varandra?

- – -

Jag kallar mig faktiskt inte feminist och många blir arga när jag säger det. Men jag är så trött på den här identitetspolitiken. Alla dessa titlar riskerar lägga en godhetsmantel över ens egentliga handlingar. Något att gömma sig bakom.

Att dela in människor i grupper kommer aldrig skapa fred tänker jag. För mig räcker det gott att säga att jag skriver under på de mänskliga rättigheterna vars grund är alla människors lika värde. Om vi bara låter orden återfå sitt värde och ”alla” betyda alla skulle mycket hända.

Jag tror faktiskt att den här identitetskulturen är ­förödande både för politiken, konsten och även religionen, då den ifråga­sätter den grundläggande möjligheten att tala i någon annans ställe och hela idén att vi har förmågan att föreställa oss hur en annan människa har det.

Å så då Mats reflektioner i sammanhanget:

Stina,

- – -

Ja, jag värjer mig också mot etiketterna. Samtidigt är påståendet att språket just består av ett slags konstlade kategorier, det vill säga etiketter, trivialt. Utan dem kan vi inte prata med varandra. Vi kan inte tänka.

Feminism kan betyda så mycket. Ingenting förklaras om jag säger mig vara feminist – eller om jag säger att jag inte är feminist. Ja, jag tycker att det finns mycket viktiga frågor om kvinnors ställning. Men mina båda välutbildade döttrar har radikalt mycket bättre förutsättningar i livet än de pojkar i vårt lilla västmanländska samhälle som de gick i skola med och som hade svårt att tillgodogöra sig en teoretisk utbildning.

På ett sätt var till och med det gamla klassamhället mera skonsamt än det moderna kunskapssamhället med dess obevekliga utslagning. MS

Slutklämmen, den sista … om det ”gamla” klassamhället …där var och en ”visste sin plats” men några ändå kunde göra en s k ”klassresa”  … den kan Skatan inte hålla med om men den kan vara en bra ”åsikt” att slänga ur sig som utgångspunkt för att synliggöra att  ”klasserna” förstås fortfarande finns men är helt annorlunda idag än då, att vi alla är lika mycket värda men inte lika, att vi alla ska ges chansen att utvecklas även om de teoretiska färdigheterna verkar vara/bli de enda som gäller …

Lättare sagt än gjort … men det är det som politiken går ut på tycker Skatan och på något sätt är det väl det alla partier strävar efter men tror sig ha olika metoder för att nå målet.

Och det är ”metoderna” vi röstar på.

Och så då ännu ett citat … apropå ”slutklämmen” och om vad politiken och alternativen går ut på från Mats:

Stina,

Du vill så gärna värna bilden av de politiska alternativen som står mot varandra. Men utan att vara cynisk: det mest utmärkande för tidens politik är att de centrala aktörerna inte har någon politik. De vet att restriktionerna är så många att den stora konsten i politiken är att inte binda sig mer än absolut nödvändigt.

Detta innebär inte att all politik är omöjlig. Men det kräver en rätt rejäl omformulering av vad politik är och kan vara.

19september14

Det var dimmigt och rått i morse på Morgonrundan när septembers Månadsbild togs ca 07.30 … men platsen är lika fin i dimma som i sol och det ska ju märkas att vi går mot hösten.

19september14

Septembers Månadsbild

Att morgonens bild inte läggs ut förrän mot kvällningen har sina randiga och rutiga skäl. Det har varit en helt sanslös vecka för Skatan och denna dag inte minst.

Den startade tidigt. Skatan, Mannen och StinaFIna skulle möta Skatans syster vid lagret dit pappas bohag körts efter att vi ”packat” ihop det på den vecka vi hade till förfogande sedan han dött.

Och det var inte lite grejer han hade i sina två rum och kök.

Nu är i alla fall en första sondering gjord …  de vet var lagret ligger och hur prylarna lagrats … någotsånär. De har kollat i flyttkartongerna och vet vilka som mest innehåller böcker,  var porslinet finns osv osv och nästa drag är att få tavlor, mattor och möbler värderade av Auktionsverket eller liknande …

Skatan kommer att dra en djuuup suck av lättnad när den här processen är över och de kan vila ut …

Tänk ändå vad mycket som en person kan samla på sig under ett förvisso långt liv.

Skatan fick nästan lust att direkt åka hem och börja ”rensa” bland sina prylar … ”dödstäda” som det också kan heta när man menar att städa undan för att underlätta för anhöriga efter sin död …

röda glasögonbågar

Skatan har röda glasögonbågar … hon älskar sina glasögonbågar.

Hon har liksom blivit ett med dem …  hon har valt kläder efter dem … och bär dem alltid både till vardags och fest.

Men så fick hon för sig att köpa ett par nya … mer diskreta. Skatan syn har nämligen förändrats  …. det är efterstarren som hon måste vänta ut och då blir det lite sämre sikt ett tag.

Men det är en pytteliten förändring.

Skatan ville ha nya ändå. Inte bara för att det har blivit dimmigare att se utan … kanske mest … för att kunna ha sina glasögon  till  andra färger på kläderna där röda glasögonbågar inte skulle vara helt rätt .

Kanske :-)

Sagt och gjort. Skatan har nu inhandlat nya diskretare bågar.

Och diskreta är de verkligen .

De är så diskreta att ingen har sett att hon har nya bågar …

Skatan säger ingen som hon har träffat … och det är en hel del som också känner henne väl och vänner som är vana att ”se” …

Ingen.

Eller kanske har man sett men inte sagt något.

Nåväl … när Skatan började skriva det här inlägget letade hon upp inlägget där hon beskrev hur hon köpte sina röda  dazumal …  glasögonen med de röda bågarna.

Och fick ett skrattanfall som hon nästan inte hämtat sig från ännu.

Så här går det alltså till när Skatan köper nya glasögon.

Nu som då.

Hon slänger sig in i affären, provar fort fort och får syn på DE RÄTTA,  de som hon” längtat efter” och bestämmer sig i rödaste rappet.

Hon går hem och väntar … väntar otåligt … och så … äntligen … hämtar Skatan ut sina nya bågar.

- Hmm  … hm … är de verkligen bra de här … hm …

- Nä-ä

Skatan går tillbaka till affären … provar lite mer eftertänksamt och byter till de som hon sedan känner verkligen är de rätta.

Så gick det till 2011  och så gick det till den här gången också.

Fort men fel … :-)

De första bågarna gick Skatan rakt på … sååå fräcka … sååå originella, lite nördiga … sådana som hon gillar.

Ett par Eeva Attlingnbågar … ”Vågen”… men de kunde lika gärna ha hetat ”Vingarna” tänkte Skatan.

IMG_5281

Eeva Attling: Vågen

Det gick fortare den här gången att ångra sig … efter bara ett dygn var hon tillbaka och fick byta.

De var fööör nördiga … precis som 2011 …

getimage-aspx

Nördglasögonen 2011

Och när expediten sa att  … ”Jo, … med dina tätt sittande Björn Borg-ögon !!! kanske de inte är så passande”  …  var det hela avgjort.

Inte kunde Skatan låtsas ens för sig själv att likna Frida Kahlo heller …

Frida_Kahlo_(self_portrait)

Frida Kahlo: Självporträtt

Skatan provade och provade och lånade hem tre par.

Ett par åkte bort direkt … Mannen gav utslaget och vid närmare eftertanke blev det för mycket grått … Grått hår och grå bågar.

Sen blev det svårare.

Nu hade Skatan att välja mellan ett par med llte tjockare bågar och ett par med tunnare. De med tjockare gillade hon bäst när de inte satt på näsan. De gav liksom tyngd …

Men …

Skatan valde de med tunnare bågar … som alltså inte ens syns. :-)

IMG_5285

Glasögonbågarna som var lite tjockare … här med vanligt fönsterglas i … som Skatan valde bort (lite hade det väl med de där ”Björn Borg-ögonen” att göra också)

IMG_5354

De här är de nya … som ska passa till allt. De är designade av Vendela.

Skatan tycker om dem och tycker också att det är bra att de inte syns.

Det var ju därför hon valde dem.

Men de röda hänger med …

Synförändringen var ju inte sååå stor ännu ändå.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 409 andra följare