Skatan tycker faktiskt inte

by Skatan

att fotografierna på Hemnet gör deras lägenhet rättvisa.

Det är kallt och avskalat, soffan står uppkörd mot väggen trots att den är svängd i sig och ska stå lite längre ut från hörnet, den lilla blå fåtöljen skulle vara lite mer vinklad in mot bordet och och och … köket ser ut som ett lab … men det är klart … man kanske får en uppfattning om rummens volyyym … sovrummet är plottrigt … Skatan hade ju saaagt att de skulle ta bort en av mattorna … den röda … men det glömdes i hastigheten och stolen i hörnet … och kuddarna är alldeles förskräckliga där och …

Bilderna togs vid halvtretiden i gassande sol och är också i ljusaste laget … eller?

Hur som helst … nu ligger de där … på Hemnet.

På visningen ska soffan stå rätt vinklad och fåtöljen med … den röda mattan ska vara borta från sovrummet liksom göteborgsstolen i hörnet … och KUDDARNA … :-)

 

Ur slag ..

by Skatan

är Skatan.

Idag har deras lägenhet fotograferats och kommelr att läggas ut på Hemnet i dagarna. Det var ett himla sjå att få bort det mesta … nej, nu överdriver hon … men mycket skulle bort och det skulle putsas och fejas. När hon påpekade för fotografen att det var färggrannt  svarade han att han fokuserade på att presentera rummen och försökte undvika de ”värsta” färgerna :-)

Det ska bli spännande att se hur lägenheten kommer att presenteras.

För övrigt är Skatan ur slag … och vet inte när hon är på banan igen …

Kanske redan i morgon :-)

August Strindberg

by Skatan

drog sin sista suck  idag klockan halv fem för 100 år sedan.

Och det skrivs förstås spaltmeter om honom, TV-program har producerats, man läser hans verk som stöts och blöts och han spelas på alla tänkbara scener som aldrig förr.

Visst har Skatan blivit berörd av hans texter  men det var så längesen nu som hon läst något ordentligt (om man undantar lite bläddrande i En Blå Bok häromdagen förstås) eller sett något på teatern

Länge_leve_August , ett brett upplagt, två timmar långt kulturprogram om Strindberg fräschade upp Skatans minne.

Lyssna och se … för er själva :-) … lite mer sådana här kulturprogram skulle inte skada.

Men något  som berörde Skatan idag  var en insänd artikel som hon läste på insändarsidan Debatt i SN i morse.

Strindberg och Nyköping av Per Berg.

Per Berg berättade om ett brev som skrivits av August till sin syster Elisabeth. Brevet har anknytning till Nyköping och just det hus där Per Berg själv bor, ett hus som byggdes 1799 som Nyköpings hospital.

”Elisabeth led av depression och förföljelsemani och blev intagen på Nyköpings hospital 1898″ (PB).

Det som berörde Skatan var Augusts råd till sin syster i brevet … råd som gäller för oss alla … för Skatan åtminstone .. att ta till sig.

Om ditt hjärta är så fullt att du inte kan tala, skriv då i stället. Alla med din skolning kan skriva, sätta sina tankar på pränt. Du kan skriva brev; ett brev är som en god bok. Skriva är inte att hitta på något som inte har hänt, att skriva är att berätta vad man har upplevt.

osv osv …

Tänk vad Skatan genom åren har skrivit, i böcker, i bloggen, på lösa blad … Tankar när hon varit nedstämd eller glad, överspänd eller lugn …

Det är en sådan ventil att skriva av sig, formulera sina tankar till ord och meningar.

Det lättar …

Även om bloggen haltar ibland, orden och tankarna sinar, kommentarer och läsare minskar är den ändå ett medium, ett ställe att skriva i eller skriva av sig i … på kul … eller på allvar … som man vill.

Skatan har verkligen kommit att älska sin blogg och allt vad den fört med sig …

Så rätt han hade, Strindberg: ”Om ditt hjärta är så fullt att du inte kan tala, skriv då i stället.”

Inside information

by Skatan

Mannen kunde hålla sig undan vårstädningen.

Han var på studentjubileum … Dekadjubileum gubevars (50 år !!! )  som firades av Förbundet Sigtunafördettingar och Sigtuna Humanistiska Läroverk, som Sigtunaskolan (SS) … där Mannen gick …  ”smält samman med” .

Och hade skitkul …

Mannen berättade den ena vådliga historien efter den andra om vad hans gamla klasskamrater varit med om sen sist men den här som följer var nog den mest fantastiska.

Så här var det …

Clas har  genom sitt jobb bott i hela världen, Bangkok, Alger, Paris … och nu i Viken … och skulle  vid det här tillfället flyga till Argentina och vara med om sin sons bröllop där.

På flygplanet från Paris som nått marschhöjd satt han i främre delen av planet när ett visst tumult uppstod och fick snart veta att en en bråkig karl hade förhindrats att fjutta eld på sin sko …

Det var terroristen som senare kom att kallas för skobombaren.

När de flög in och landade i  Boston … dit planet omdirigerats …  eskorterades de av jaktplan och möttes av ett hundratal soldater som kantade vägen in  där passagerarna skulle förhöras.

Clas hade nu fått veta att en rådig dam som nyss beställt och fått en stor gin tonic  och som satt bredvid terroristen och såg hur han tog fram tändstickor och skulle fjutta på sin klack på ena skon först sa till honom att det var förbjudet att tända tändstickor men sedan snabbt hällde hela sin gin tonic över tändstickasken.

Terroristen blev förstås förbannad och började bulta på damen men en rådig italiensk proffsboxare (Clas´ version … det lär ha varit en basketspelare)var  snabbt på plats och slog ner honom. Sedan band de hans händer och fötter med livremmar som samlats in och höll honom på plats tills någon från cockpit kunde söva ner honom med en spruta.

För Clas´ del blev förhören en mardröm … timme efter timme blev han förhörd. Varför han skulle flyga som han planerat, kors och tvärs, för att komma till Argentina och sin sons bröllop.

Varför inte direkt? … osv osv …

Av någon anledning hade Clas biljetter med flyg … just kors och tvärs och inte direkt … till Argentina.

Det visade sig nämligen också att Clas…   när han bodde i Alger …   råkat ha bott i samma kvarter som skobombaren.

En minst sagt olycklig slump.

Inte klokt helt enkelt !

Nåväl … så småningom förstod man förstås att Clas inte hade med det hela att göra och han släpptes med ursäkter och rikliga kompensationer … t o m ett brev från USA:s president …

Vilket äventyr!

Eller hur?

Och det var inte det enda som berättades under fördettingträffen i Sigtuna   …

Här gick det undan …

by Skatan

Lilla snigel akta dig, akta dig, akta dig … lilla snigel akta dig … annars …

På Städdag II i Villa Skogsberg lyste solen   från en klarblå himmel ikapp med maskrosorna i gräsmattan och rabatterna.

Då gick allt så mycket lättare …

Även om Skatan fick ligga på knä och rensa ogräs …

Lite roligare än att tvätta trädgårdsmöbler i alla fall …

Och nu är det över för den här gången … *pust*

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vårstädning i Villa Skogsberg

by Skatan

- Att det alltid ska regna! :-(

- Säg aldrig alltid hörru´…

- Nej, det har du rätt i … men … idag regnar det i alla fall. Och det är vårstädning i Villa Skogsberg.

Och Skatan är yrslig (f´låt hon skulle ju inte … men bara lite … ), gungar och vaggar i gången som den värsta sjöman som stigit i land.

Efter den där nya tabletten igår.

Hon önskar att det hade en annan orsak … men tar hon sig en ”jäkel” kanske det jämnar ut sig :-)

- Men klockan är ju inte ens elva!

- Nej, nej … och nu … plikten kallar!

 

Slutklämt

by Skatan

Det är bara det att Skatan förvandlas … som Dr Jekyll till Mr Hyde  och vise versa … och stundtals  BLIR sin åkomma … sina förbannade rastlösa spiror … om RLS:et är tillräckligt envist och inte vill ge tappt.

Då känns det som en lättnad att skriva av sig, kräkas ur sig eländet  … eller på annat sätt göra sig av med det.

Skatan och hennes Kina-docka på varsin potta … 

Men i stort sett håller Skatan med Lilla Blå … det är en himla massa jämmer och elände  som twittras eller  ventileras på bloggar, i FB … och … you name it.

Vi är ena veklingar, vi vikingar.

Allt vad man känner och skriver ner och ältar behöööver man ju inte producera, lägga ut, ventilera.

Det brukar hjälpa med att  få det på pränt bara …

Detta blir således Skatans slutkläm i frågan … den står ju henne själv långt upp i halsen.  :-(

Hon fick ingen remiss till sömnlabbet …

RLS är en kronisk åkomma … kan bara bli sämre …   WHOAAAAHHAAA HAAA :-)  … så vad ska hon i Avesta och göra. Sova där för att konstatera att hennes sömn störs av krypningar  i bena … eller rena skutt rätt upp i luften … PLM eller periodic limb movements … och att det är som det är.

Dessa bokstavskombinationer …

Istället ska Skatan prova att få lindring genom att byta ut Parkinson-medicinen  till en epilepsi-dito  . .. :-)

Väl hemkommen grät hon …

Skatan är ju gubevars och till råga på allt en HSP … (Highly Sensitive Person).

Tre bokstavskombinationer avklarade  … i en enda kläm.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fääärdig!

Visa mig din bokhylla och jag ska säga dig vem du är …

by Skatan

är väl en sanning med modifikation.

Men nog avslöjar en bokhylla en hel del i alla fall … eller avsaknaden av en sådan …

Vid pappas läsfåtölj låg det två böcker igår …

En som alltid ligger där, som är bra att ha till hands … :-)

Och det är inte den blå …

Nej, det är förstås den andra, Västgötahistorier … pappa samlar ju på historier och har alltid en på lager :-)

En Blå Bok av August Strindberg har han säkert tagit fram för att August Strindberg är så aktuell just nu.

Strindberg har varit död i hundra år i år  medan pappa i stället föddes 1912 och snart  har levat samma antal år i år  :-)

Skatan tror inte att pappa har läst En Blå Bok (utgiven 1907)  särskilt väl. Han har nog köpt den för länge sedan för att han var nyfiken på den  och … som Skatan, som genast la beslag på den och tog med den hem …  ville läsa den för att förundras över vilka tankar den ”gode Strindberg” bitvis kunde tänka.

Helgalna … alltså … eller så drev han med oss allihop.

Strindbergs litterära produktion från Infernokrisen är märkt av hans Swedenborgläsning … och …

Mot slutet av sitt liv deltog Strindberg i dåtidens rasteoretiska spekulation. I sin En blå bok I (1907) skriver han om så kallade äfflingar[43] (härledes av Affe = apa),[44]en term hämtad från boken Theozoologie av ariosofenJörg Lanz von Liebenfels (född Adolf Lanz).[45] Äfflingarna ska enligt Strindberg och Liebenfels vara en ras av halvmänniskor som uppkommit i människans urtid genom att kvinnor har parat sig med apor. Dessa halvmänniskor ska i modern tid främst företrädas av judar ochzigenare. I En blå bok nämner han den skäggiga damen eller ”apkvinnan” Julia Pastrana (Wikipedia)

Och antisemit är inte pappa och inte heller kan Skatan tro att  han  någonsin trott på någon Übermensch. (Tvärtemot hjälpte han judar på en hel del sätt under kriget men det är en annan historia. Han är väl inte göteborgare för intet)

Men när Skatan läser en del i En Blå Bok funderar hon på om ändå inte den gode Strindberg driver  med oss … Kan han verkligen mena allvar :-)

- Jag är kristen! Det är: jag är adelsman, jag är öfverklass; jag är vaccinerad, har gjort min värnplikt, är medboragare och myndig: jag är en hvit man, jar har rent prästbetyg, jag är übermensch!

Nog lutar det åt att han inte menar allvar, ironiserar … eller hur?

För övrigt har inte pappa särskilt god ordning bland sina böcker.  Här står ännu en Strindberg inklämd mellan trädgårdsböcker och en svambok och en om Djurriket, den vackra blå.

Och en hel del böcker finns där förstås om hans kära Bohuslän …

Där finns en hylla med fransk litteratur, en hylla med böcker om  konst, antikviteter och Svenskt silver osv osv … och hyllmeter efter hyllmeter med släktforskning … ett intresse som  han övertog efter sin pappa  vars arbete  han till dels har slutfört . Och han har inte heller bara forskat på sin släkt utan på andras också …

Så … vad kan man då säga om pappa genom att titta på hans bokhyllor?

Att det är en man med brett intresse för läsning … det är helt klart, en man med  spridda intressen, en nyfiken man … tja … en riktig bokmal … som man sa förr …

Inte kan man tro att han var en mästare på spjut när han var ung … älskade att  segla, åka skidor … alltså inte bara satt lutad med näsan över en bok. :-)