Är du sugen på att rösta SD

Unknown

Skatan orkar snart inte öppna tidningarna, lyssna på nyheterna och möta rubrikerna och artiklarna och bilderna av  de vettskrämda barnen som skriker när batongerna haglar över deras värnlösa mammor och pappor i Makedonien, de uppgivna, trötta blickarna från flyktingarna i de överfulla ”lägren” på Kos i Grekland,  taggtrådsstängsel och soldater längs gränsen till Ungern, hinder som ska stänga ute människor på flykt … människor som  försöker fly från ett helvete så helvetiskt att de tar risken att dö på vägen till friheten, tryggheten (den relativa) … de riskerar livet (och har dött)  i lastutrymmen på bilar genom Ungern, Österrike,  de riskerar livet på överfulla båtar på Medelhavet, under tåg och lastbilar för att någon gång äntligen nå tryggheten i Europa som vi så enträget försöker hålla dem utestängda från … varje dag, varje natt.

Samtidigt som Skatan läser om dessa fasor som de desperata flyende från alla krig, från terrorn i Afrika och från länderna där krig och IS härjar, vad de måste uthärda (om de överlever) så läser hon också om att fler och fler  människor (som du och jag, helt vanliga människor … vanliga? … vad är det?) här hemma i trygga Sverige är ”sugna på att rösta på SD” (rubrik på en artikel av Christian Thorén i Aftonbladet Debatt):

Ta nu en rejäl titt på SD:s företrädare.
Vill du att det är just de här människorna som ska vara med och driva företaget Sverige? Tror du att det är en lätt uppgift?
Tror du på allvar att det räcker med en ambition att göra livet surare för flyktingar och andra invandrare för navigera Sverige framgångsrikt i en komplicerad internationell ekonomi och politik?

Fundera noga på det innan du släpper ner din röst i blåsippeurnan.

Sen tittar vi på vilka mekanismer du är med och sätter i rullning när du bidrar till normaliseringen av ett vi-och-dom-tänkande utifrån etnicitet, religion och läggning. Jag säger inte att du är rasist men det händer grejer när man börjar sortera folk.
Och det kan gå fort.

Vi i Europa lät ett parti normalisera ett vi-och-dom-tänkande. Faktiskt på ungefär samma sätt som SD gör (i början gjorde faktiskt inte nazisterna särskilt mycket mer än att blåsa upp folks fördomar).
Resultat? Folkmord.

Lotta Lundberg skriver i sin krönika i SvD  om det farliga med att urholka ordens betydelse med olika exempel (skrämmande exempel) och jämför bl a hur människorna på 30-talet inte skiljde sig ett dugg (Skatan hoppas verkligen att hon har fel ) från de som idag  kan tänka sig välja och rösta fram  SD.

Det kan skrämma skiten ur en annan:

I dagarna kunde man läsa i tyska medier att enligt den senaste svenska valbarometern röstar snart var fjärde svensk på ett främlingsfientligt parti. Först tänkte tyskarna att det var just obegripligt, innan de mindes sitt eget 30-tal. När var fjärde tysk röstade på Hitler så var det inte förintelseläger och krig de önskade sig. De hade förälskat sig i effekter och förenklingar. De såg inte gradskillnader utan klamrade sig fast vid arterna. De hade blivit svart-vita syndabockstänkare. De skapade åsiktskorridorer och avsade sig sin förmåga att tänka i flera led. Känna nyanser.
Vilka ord kommer har vi kvar när det är vår tur att ta oss ur labyrinten?

Skatan är djupt besviken och faktiskt så förvånad över att det är så många som inte kan se vartåt det barkar om de håller SD om ryggen, så många som urskuldar dem med att de har ”lämnat det där bakom sig”, har ”nolltolerans” (jo, pyttsan) att hon börjar tappa modet helt och hållet av  precis den anledningen  som Lars Lindström, Expressen skriver:

… när det kan synas som om generositet och medkännande är egenskaper som håller på att tyna bort, när det kan förefalla som om självklara värderingar håller på att fördärvas.

Men det är just det vi inte får göra … aldrig får göra … tappa modet.

Inte Skatan heller.

Bissart … var ordet …

”Det mest bisarra av alla b­isarra saker i svensk politik just nu är nog detta: att svenska folkets röst inte räknas. Att väljarna kommer att tvingas leva med e­xakt den politik de nyss röstat bort.” (Karin Pettersson, Aftonbladet)

Skatans reflexion:

De rödgröna fick 43,6 % (Socialdemokraterna 31,0 % (113 mandat), Miljöpartiet 6,9 % (25 mandat) och Vänsterpartiet 5,7 % (21 mandat)  ) = 159 mandat

Regeringen (S) + (Mp) = 138 mandat

Alliansen fick 39,3 % = 142 mandat

Sverigedemokraterna fick 12,8 %

Fi fick 3,1

Piratpartiet ? %

Riksdagen valde Stefan Löfven som statsminister och Socialdemokraterna (S) tillsammans med Miljöpartiet utgjorde regeringen som då utan Vänstern utgjorde 31 % av mandaten.

Det är att regera i minoritet, kan man säga.

Snobben

”Det är sant att de röd­gröna inte hade majoritet i riksdagen för sin budget. När SD hade haft sin propagandashow – och lovat permanent kaos i riksdagen om inte partierna gjorde som de ville – borde varningsklockorna ha ringt och förhandlingar tagit vid.
Så blev det inte. I stället sitter vi med ett nyval ingen ville ha, en politik som svenska folket röstat nej till och en supernöjd Annie Lööf.
Bisarrt, var ordet.”

(Karin Pettersson, Aftonbladet)

Just den supernöjda Annie Lööf  … är oroväckande och synnerligen bisarrt (och barnsligt, ”sandlådan” ni vet,  tycker Skatan)

MEN ….

Before I built a wall I’d ask to know

What I was walling in or walling out,

And to whom I was like to give offense.

Something there is that doesn’t love a wall,

That wants it down.

(Robert Frost)

Den här muren mellan blocken verkar ha hunnit cementerats och få sprickor verkar ha tillåtits  och nedfallna stenar får inte vara där de är …

/…/

När muren väl är på plats har vi helt enkelt stor villighet att plocka upp nedfallna stenar för att hålla den i gott skick. Att ifrågasätta murens själva existensberättigande blir att samtidigt att ifrågasätta all vår tidigare nedlagda möda – det känns inte som ett särskilt lockande alternativ.

Höger och vänster har den senaste tiden använts som allt mer kategoriska sorteringsinstrument. Det borgerliga blocket har till exempel högljutt talat om en tvär vänstergir som skall ha skett under den nya regeringen. Den mer kameralt sinnade bedömaren måste nog höja ett undrande ögonbryn eller två. Tittar man på de faktiska skillnaderna mellan budgetförslagen så ser giren trots allt rätt modest ut – i synnerhet i jämförelse med statsbudgetens storlek. Den extrema högerpolitik som den borgerliga regeringen tydligen skall ha bedrivit kan på motsvarande sätt inte varit så värst förfärande, om Löfvens försiktiga justeringar var allt som krävdes för att rikta skutan bort från det hotande grundet.”

/—/

”Jag kan inte påminna mig ett efterspel till ett val som varit präglad av sådan hätskhet bland väljarna som detta. Borgerligt lutande debattforum har nästan svämmat över av rå revanschism, och förklaringar hur korkade och kompetensbefriade politiker på vänstersidan är. I vänsterforum jublade man över en högst tveksam valvinst och hade minst lika tråkiga saker att säga om motståndarsidans representanter.”

/…/

”Men tänk om det större hotet ändå inte är blockpolitikens matematik, utan blockpolitikens psykologi?

Something there is that doesn’t love a wall,

That wants it down.”

(Mikael Sundström, stadsvetare, Lunds universitet)

Släpp fångarna loss

Här har nu Skatan gett sig i kast med ett inlägg som handlar om politik (usch och fy) och innehåller fullt av citat för att framföra en åsikt … en Skatans tanke …

Skatan har förvandlats till en desillusionerad pirat (vart tog den debatten vägen) .och en skata som är desillusionerad på maktfullkomliga politiker som handlar på fel grunder etc etc …

Skatan tycker allt är skit … men kan ändå inte låta bli att sticka ner näbben i den där skiten …

Skatan är verkligen  ”sketatrött ” på allt käbbel som skulle kunna lösas med lite god vilja från båda sidor om muren … från BÅDA sidor om muren …  (minus Annie Lööf :-(  som sannerligen framstår som  obotligt ”rabiat”)

Men läs gärna hela SvD artikeln av Mikael Sundström som Skatan lutade sig mot här. Mycket tänkvärd, tycker hon … och avslutar med den underbara sången av Lena Nyman och Tage Danielsson: Släpp fångarna loss … som vi hoppas kunna sjunga i kör den 23 mars 2015

Spridda Skatanstankar

Skatan har nyss läst några gamla DN Kultur. Hon prenumererar på DN fredag-lördag-söndag några månader framöver som pröva-på.

BxeuoxaIgAEUNPW.jpg-large

Och har precis lyft ögonen från en väldigt intressant mejlväxling mellan regissören Stina Oscarson och publicisten Mats Svegfors … socialisten visavi borgaren  om man nu ska sätta etiketter utan att veta.

Fakta. Mats Svegfors
Ålder: 66 år.
Gör: Skriver just nu om Dag Hammarskjöld inför ett seminarium i Riga.
Bor: Stockholm och ­Karmansbo i Bergslagen.
Familj: Hustru, barn och barnbarn, det senaste Sara, 2 år som jag ägnar mycken tid.
Bakgrund: VD Sveriges Radio, landshövding i Västmanland, ­chefredaktör Svenska Dagbladet och mycket skrivet.
Aktuell: Jag är väl närmast inaktuell.
Favoritvalaffisch/kampanj i årets valrörelse: Centerns enkla budskap, man får grönt på vitt.

– – –

Fakta. Stina Elisabet Oscarson
Ålder: 38.
Gör: Regissör, dramatiker, fri skribent.
Bor: Stockholm.
Familj: Mor och far i ­Skellefteå, yngre bror och syster och många nära vänner.
Bakgrund: Vägen har gått via en kontrabas till teatern, till regi, till dramatik, chefskap och kulturpolitik. Och en alldeles särskild plats i hjärtat har Orionteatern.
Aktuell: Med en handbok för nästa kulturminister och som ny kolumnist i DN Kultur.
Favoritvalaffisch/kampanj i årets valrörelse: ”Sätt feministerna på plats”.

Och Skatan blev plötsligt så glad (och hennes oförklarliga tungsinne just nu gav vika för en halvtimme eller så) … att det trots allt finns resonerande, vettiga människor som inte dömer ut varandra direkt för att man inte har samma bakgrund, tycker olika i ett eller annat men också kan lyssna och t o m förstå ”den andra”.

Och så är det förstås igenkänning.

Skatan känner igen sig …

I båda.

Beroende på. :-)

Helst skulle Skatan vilja citera hela artikeln här (som publicerades på valdagen den 14 september innan valresultatet alltså)  … men det går ju inte … så hon får försöka saxa några rader som kanske allra mest berörde henne för att hon själv tänkt tankarna …

Det som allra mest har snurrat i Skatans tankar och huvud sedan valet är SDs roll i riksdagen nu när de har nästan 13 % … över 700 000 väljare  !!! (av 7 328 202 röstberättigade i riksdagsvalet) …

Kan man ignorera ett parti som blivit invalt i riksdagen i en demokrati, kan man ignorera över 700 000 väljare?

Mats:

Stina,

Du är i Stockholm, jag i Karmansbo. Här finns inga valstugor. Någon tv har vi inte. Visst, vi har ett antal datorer i huset men likväl förändras förhållandet till det som händer i samhället när man byter Stockholms innerstadsperspektiv mot det gamla brukssamhällets. Konstigt nog har världen likväl alltid varit påtagligt nära här i Bergslagen. Jag träffar sällan några nyanlända flyktingar i mina kvarter strax ovanför Karlaplan i Stockholm. Men jag gör det på Coop i Skinnskatteberg. Och min äldsta dotter, som bor i ett annat av de gamla bergslagssamhällena i Västmanland, gör det i sin förstaklass i Fagersta. Nu på måndag får hon en ny elev, en sjuåring som precis kommit hit från Syrien.

Hur talar du med en sjuåring som inte talar ett ord svenska? frågar jag.

Barnen är inte problemet, säger hon. De får ändå en plats och ett sammanhang genom skolan.

Men hon träffar också föräldrarna. De möter en vägg här i Sverige. De får en bostad. Men vad övrigt är, är tystnad.

Och då är det ändå Fagersta, en av landets mest förstående och välvilliga kommuner.

Valrörelsen handlar om Sverige. Men politiken kommer alltmer att handla om Sverige och världen. Det gäller Ukraina. Det gäller Europa. Men det gäller också vardagen i Fagersta och Skinnskatteberg.

Det är så konstigt: Till oss kommer människor från Syrien, Irak, Afghanistan, Somalia. Närmast definitionsmässigt är det aktiva, ansvarstagande, duktiga människor som tar sig ända hit. Men vi har egentligen inte någon idé om hur de ska ges livschanser i detta nya land. I stället sätter vi upp en vägg och räknar på vad de kostar oss.

Stina, fråga i dina valstugor vilka partier som har en idé om hur vi ska kunna montera ner väggen. Och om världen alls finns med i deras svar på frågan om varför man ska rösta på dem. MS

Stina:

– – –

Jag är så rädd att allt fokus bara gör dessa antidemokratiska krafter starkare. Samtidigt är det min instinkt att ta ställning. Men min största fråga är hur. Inget av partierna vill regera tillsammans eller med stöd av SD. Det kanske är fel, tänker jag. Nu har de suttit i riksdagen i fyra år och varit mobbade av alla. Och bara ökat. ”Om det du gör inte fungerar gör något annat”, brukar det sägas. Frågan är hur attraktivt det är att vara med i SvP om ingen var där? (apropå demonstrationen i Stockholm och motdemonstrationen, Skatans anmärkning)

Jag tänker på ett kanske urvattnat men sant citat från Hjalmar Söderberg: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

– –  –

Kanske borde vi byta taktik helt. Bjud in dem till varenda debatt, tänker jag, till Nobelfesten, till regeringen och till det intellektuella samtal som som vi just nu behöver.

I demokratins namn är vi ju skyldiga även SD:s väljare respekt. Kanske vore det faktiskt bättre att partiet fick makt och det motstånd som detta innebär. Tvingades ta ansvar. Troligtvis skulle en del av det lockande falla.

Och så lite mellansnack innan Skatan avslutar det här långa inlägget fullt av citat som du kanske har läst utan min ”hjälp” i DN Kultur då när det begav sig den 14 september.

Men citataten säger ju också en del om Skatan … nicht? … och som sagt … hon skulle vilja sticka heeela artikeln under näsan på er och inte bara de här valda snitten.

Från Mats:

Stina,

Du får säga ifrån om Du tycker jag blir för personlig. Mats

Från Stina:

Det behöver du inte oroa dig för!

Jag tyckte mycket om ditt senaste inlägg. Jag tycker du har rätt. Och samtidigt att jag har rätt. Kom att tänka på Pirandellos pjäs ”Alla har rätt”. Och så kan det vara. Fast där har alla rätt och allt blir ändå fel. 

Måste nog smälta detta lite. Så låt den av oss som först kommer med ett nytt spår göra det.

Allt gott så länge. S

Så här tänker Skatan sååå ofta ”Alla har rätt” … på sitt sätt … sett från sin verklighet. Och de tankarna,  de hopplöst frustrerande .

Och så … som slutkläm …  går Skatan tillbaka i artikeln och citerar Mats´och Stinas reflektioner om feminismen som ju fick en stor plats i årets valrörelse.

Och  i d e n t i t e t s k u l t u r e n …

Gruppidentiteten som vi sveper om oss som en ”snuttefilt” för att känna att vi hör till ett sammanhang, är en i gänget …

Stina:

Hej igen.

Inser att jag kommer sakna dessa brev när valet är över. Men i går kom ju den stora nyheten att 47 procent av svenskarna i dag kallar sig feminister.

Vad säger det egentligen? Är det ett framsteg? Vad tänker du?

Kan feminism separeras från socialism? Eller är de förutsättningar för varandra?

– – –

Jag kallar mig faktiskt inte feminist och många blir arga när jag säger det. Men jag är så trött på den här identitetspolitiken. Alla dessa titlar riskerar lägga en godhetsmantel över ens egentliga handlingar. Något att gömma sig bakom.

Att dela in människor i grupper kommer aldrig skapa fred tänker jag. För mig räcker det gott att säga att jag skriver under på de mänskliga rättigheterna vars grund är alla människors lika värde. Om vi bara låter orden återfå sitt värde och ”alla” betyda alla skulle mycket hända.

Jag tror faktiskt att den här identitetskulturen är ­förödande både för politiken, konsten och även religionen, då den ifråga­sätter den grundläggande möjligheten att tala i någon annans ställe och hela idén att vi har förmågan att föreställa oss hur en annan människa har det.

Å så då Mats reflektioner i sammanhanget:

Stina,

– – –

Ja, jag värjer mig också mot etiketterna. Samtidigt är påståendet att språket just består av ett slags konstlade kategorier, det vill säga etiketter, trivialt. Utan dem kan vi inte prata med varandra. Vi kan inte tänka.

Feminism kan betyda så mycket. Ingenting förklaras om jag säger mig vara feminist – eller om jag säger att jag inte är feminist. Ja, jag tycker att det finns mycket viktiga frågor om kvinnors ställning. Men mina båda välutbildade döttrar har radikalt mycket bättre förutsättningar i livet än de pojkar i vårt lilla västmanländska samhälle som de gick i skola med och som hade svårt att tillgodogöra sig en teoretisk utbildning.

På ett sätt var till och med det gamla klassamhället mera skonsamt än det moderna kunskapssamhället med dess obevekliga utslagning. MS

Slutklämmen, den sista … om det ”gamla” klassamhället …där var och en ”visste sin plats” men några ändå kunde göra en s k ”klassresa”  … den kan Skatan inte hålla med om men den kan vara en bra ”åsikt” att slänga ur sig som utgångspunkt för att synliggöra att  ”klasserna” förstås fortfarande finns men är helt annorlunda idag än då, att vi alla är lika mycket värda men inte lika, att vi alla ska ges chansen att utvecklas även om de teoretiska färdigheterna verkar vara/bli de enda som gäller …

Lättare sagt än gjort … men det är det som politiken går ut på tycker Skatan och på något sätt är det väl det alla partier strävar efter men tror sig ha olika metoder för att nå målet.

Och det är ”metoderna” vi röstar på.

Och så då ännu ett citat … apropå ”slutklämmen” och om vad politiken och alternativen går ut på från Mats:

Stina,

Du vill så gärna värna bilden av de politiska alternativen som står mot varandra. Men utan att vara cynisk: det mest utmärkande för tidens politik är att de centrala aktörerna inte har någon politik. De vet att restriktionerna är så många att den stora konsten i politiken är att inte binda sig mer än absolut nödvändigt.

Detta innebär inte att all politik är omöjlig. Men det kräver en rätt rejäl omformulering av vad politik är och kan vara.

Lyxkryssaren Alliansen har gått på grund

… och håller sakta på att gå under helt.

Och Oppositionen står samlade på stranden och gör sig redo att  sätta sitt fartyg i sjön … SD får vara med på ett hörn och hjälpa till  att rigga seglen men får helt säkert inte följa med på den seglatsen.

Fast med sig på sitt fartyg kommer kapten Löfven att få dras med den tunga lasten som består av Alliansens femte jobbskatteavdrag.

Den lasten vågar han inte kasta överbord.

SvD Höstbudget

Skatan har länge tvivlat på Alliansens ensidiga politik … jobb, jobb, jobb … som kör över allt annat.

Livet består ju inte bara av jobb … gubevars

Vi ska ju leva drägligt också … även om vi är sjuka, arbetslösa eller gamla …

Det håller inte i längden.

Och nu har de sannerligen gått på grund.

Hon … Skatan alltså … höll på att sätta kaffet i vrångstrupen när hon slog upp dagens SvD och läste …

45 000 mindre om du blir sjuk

Visserligen har hon glatt sig att Sonen fått mer i plånboken efter skatt att leva på … men han har också fått bra mycket mindre då han varit sjuk.

Mindre, ja … men såååå mycket mindre.

 2014 kommer en normalinkomsttagare med en månadslön på 30000 kronor att varje månad ha drygt 2000 kronor mer kvar i plånboken jämfört med 2006, i dagens penningvärde. Men blir samma person sjukskriven tappar hen i stället 1500 kronor i månaden. Det innebär ett ekonomiskt gap på nästan 45000 kronor om året. En arbetslös som efter skatt får ut drygt 10000 kronor förlorar varje månad nästan 700 kronor 2014 jämfört med 2006. (SvD Lena Hennel)

”- Tänkte inte på de´” (Lorry – Patentverket*) … kan Skatan tänka sig att Reinfeldt och Borg … om inte sagt så … åtminstone tänkt så när de ställts inför ”kalla fakta” .

Det här inlägget är det sista inlägget (säger hon idag i alla fall :-)  ) under det kommande ”Supervalåret” som Skatan överhuvudtaget tänker lägga sig i riksdagspartiernas käbbel och snack och smutskastningar för att komma till makten. **

Hon är så in i …….  trött på politik. Samtidigt som hon ju egentligen gillar det.

Så …

Skatan har  mönstrat på  Piraternas skepp och håller som mest på att sätta sig in i deras politik (sakfrågorna förutom  att kämpa mot Övervakningssamhället) och hoppas de kan segla det i hamn …

För det Skatan är allra RÄDDAST för är vad som håller på att hända i samhället … som har blivit ett Övervakningssamhälle … inget som det  ”talas om”, något som tystas ner och som sopas under mattan.

Utom av Piratpartiet.

Läs gärna Sam Sundberg artikel i SvD vad övervakningen gör med oss … hur den förändrar oss.

Det är skrämmande.

Piraten

* En liten utvidgning som egentligen inte har med något överhuvudtaget att göra. Inte med det här inlägget i alla fall.

** Ytterligare en liten utvidgning:  En annan sak som nog inte Alliansen tagit med i beräkningen är att de ”bäddar” för att många av deras besvikna ”kärnväljare” (besvikna över försvarspolitiken bl a OCH pensionerna)  söker sig till SD, och då inte tänker  längre än näsan räcker på vad DET i förlängningen innebär.

Skatan lämnar Svenska Kyrkan

 

När Skatan var så där 13 eller 14 år åkte hon regelbundet  från Nyköping till Eskilstuna och reglerade sina tänder.

Hon åkte buss dit och hem …

En gång när hon var på hemväg från Eskilstuna och gick mot busstationen dök det plötsligt upp en man vid hennes sida som började knuffa på henne och skrika åt henne, jaga henne  och till slut slå henne med en ihopvikt tidning.

– Jävla judeyngel, judesvin … din morsa skulle ha gasats ihjäl så att man slapp se så’na som dig gå omkring

Osv osv …

Skatan snubblade fram och karl´n efter. Till slut slank hon in i en affär och sjönk ihop … alldeles ifrån sig. Hon skakade i hela kroppen och hulkade fram vad som hänt.

Mannen hade försvunnit … någon kanske följde Skatan till bussen … hon kommer inte ihåg men hon kommer ihåg hur utsatt hon känt sig … hur hemskt det var …

Det glömmer hon aldrig så länge hon lever.

Och hon började läsa om judarna, om andra världskriget, om Israel …

Hon läste också skönlitteratur t ex  Exodus av Leon Uris flera gånger.

Skatan identifierade sig med judarna.

Och blev nästan besviken när hon inte var judinna när hon äntligen tog mod till sig och tog reda på sina biologiska föräldrar.

Israel-Palestinakonflikten är ingen enkel konflikt … och Skatan är ingen Mellanösternexpert. Men en sak är hon alldeles säker på. Och det är att det inte bara handlar om en ockupationsmakts övergrepp. Att Svenska Kyrkan tar så klar och tydlig politisk ställning för ena parten i ett så komplext skeende gör att Skatan bara inte kan vara med i Svenska Kyrkan längre.

Hon går ur …

Kyrkomötet om Israel-Palestinafrågan
Kyrkomötet har idag beslutat att uppdra till kyrkostyrelsen att:
• sända Kairosdokumentet och internationella nämndens svar till kyrkomötets ledamöter.
• fortsätta sina ansträngningar att kräva ett slut på den israeliska ockupationen av Västbanken, Östra Jerusalem och Gaza och i att rekommendera församlingarna att följa uppmaningarna i Kairos Palestina-dokumentet att avbryta investeringar, införa sanktioner och bojkotta företag och produkter från de israeliska bosättningarna på de ockuperade palestinska områdena, (Skatans markering) Västbanken och Östra Jerusalem samt i att stödja de krafter i Gaza som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter och kräva att den pågående israeliska blockaden av Gazaremsan hävs.
• fortsätta att kräva ett slut på den israeliska ockupationen av Västbanken, Östra Jerusalem och Gaza.
uppmana den svenska regeringen (Skatans markering … Om ett par veckor kommer dessutom FN:s generalförsamling att rösta om ett erkännande av Palestina som en FN-stat med observatörsstatus. Något som både Israel och USA ser som ett allvarligt hot mot framtida fredsförhandlingar (en annan politisk uppfattning) att verka för att Palestina upptas som fullvärdig medlemsstat i FN.)
• fortsätta att aktivt verka för en fredlig och rättvis lösning på konflikten Israel-Palestina.
• uttala att Svenska kyrkan kräver ett slut på den israeliska ockupationen och att en palestinsk stat etableras sida vid sida med staten Israel i enlighet med FN-resolutioner utifrån förhandlingar mellan parterna. Svenska kyrkan stöder fullt ut Israel som en suverän stat inom internationellt erkända gränser liksom vi fullt ut stöder en suverän palestinsk stat i Gaza, på Västbanken, inklusive Östra Jerusalem. Det innebär en tvåstatslösning baserad på 1967 års gränser.
• uttala att Svenska kyrkan kräver ett slut på både palestinskt och israeliskt våld mot civila och att mänskliga rättigheter och internationell lag efterlevs av båda sidorna i konflikten.

Vad säger Svenska Kyrkan om ockupationsmakten Kinas övergrepp mot Tibet … vad säger Svenska Kyrkan om detta, vad sägs om vad som händer i Syrien …

"Den störste fanatikern är den störste tvivlaren. Han vet det inte.
Han är en pakt mellan två
där den ene skall vara synlig till hundra procent och den andre osynlig.
Vad jag avskyr uttrycket ”till hundra procent”!

De som inte kan vistas någonannanstans än på sin framsida
de som aldrig är tankspridda
de som aldrig öppnar fel dörr och får se en skymt av Den Oidentifierade
gå förbi dem!"
(Tomas Tranströmer, ur dikten Guldstekel)

År efter år beskjuts Israel med raketer från Gaza och Hamas … som inte vill  ha en tvåstatslösning utan se Israel utraderat från kartan helt och hållet. De använder  t o m  sina barn som sköldar.

I Israel har visserligen inte  lika många liv skördats av rakterna  som palestinierna i  Gaza förlorat genom Israels bomber…

Och …

Mord av civila i en konflikt är oacceptabelt. Detta oavsett vem som begår det, regeringen i Syrien, Hamas eller den israeliska armén. Det är vår rätt att anklaga de som begår dessa dåd för mördare.

Men så ofta när det gäller Israel-Palestina konflikten, väljer kritiker att se Israel enbart som en ockupationsmakt och inte som ett ”vanligt land”. Jag tänker både på journalister och på mina vänner som liksom mig tillbringat många år att studera och leva i Israel och Palestina. Ett populärt citat som har börjat cirkulera på Facebook i samband med Israels bombningar av Gaza är av den berömde amerikanske aktivisten, Noam Chomsky, som i princip tar ifrån Israel rätten till självförsvar. Vad Chomsky menar är att eftersom Israel är en ockupationsmakt, så kan den inte rättfärdiga sina attacker i de ockuperade områdena som självförsvar.

Det handlar inte om vem som har rätt eller fel. Det handlar om två folk som lider av en konflikt. Den konflikten är dock lika verklig i Gaza som den är i södra Israel, i städer som Sderot som har beskjutits med raketer i många år. För två generationer av israeler som är födda efter Israels skapelse 1948, är Israel ett verkligt land, det är i deras ögon deras hem. De ser inte Israel enbart som en ockupationsmakt. Detta måste vi förstå. När dessa israeler ser raketer skjutas mot deras hem, så är det första de tänker inte att ”vi är en ockupationsmakt och vi har inte rätt att försvara oss”. De tänker på att försvara sitt land, för att de bryr sig om sitt land och värnar om det. (Salam Karam)

"Det kom en dröm. Han var på en sjöresa.
I det grå vattnet uppstod en rörelse
och en röst sa: ”Det finns en som är god.
Det finns en som kan se allt utan att hata.” 
(Tomas Tranströmer, från I Nildeltat)