Månad: februari 2010

Sporthat är könlöst …

säger Elin Grelsson … och Skatan håller med.

Skatan hatar inte sport men hatar … nej, hon brukar spara på de starka orden hata, älska etc … så hatar sport, gör inte Skatan … men det utrymme på TV som sporten får ta just nu så att  alla andra program  får maka åt sig … det tycker hon mycket, mycket illa om. Ja, faktiskt nästan hatar …

Och det är hon alltså inte ensam om …

”Samtidigt går kulturen och dess finansiering på knäna. Sportvärlden, upplyft av till största delen av män, får ekonomiska bidrag och oändligt mycket utrymme i media. Kulturvärlden, som till större delen finansieras av kvinnors intresse och ideella engagemang, visas inte alls samma intresse. På samma sätt som mitt intresse för skrivande ständigt betraktades som något ideellt och ointressant i jämförelse med killarnas ishockeyträning, verkar fortfarande samhällets och medias syn på kultur och sport.” … skriver Elin Grelsson på Newsmill …

Att sporthatet är könlöst … men kanske inte lika vanligt hos män … kan en manlig bloggare ”nära henne”  intyga … Stora B

Men Skatan kan också intyga vad sporten kan ge människor … ja, sporten kan faktiskt nästan ge ett livsinnehåll … åtminstone periodvis … för många, som för Sonen till exempel som inte själv kan ”sporta” av olika anledningar men som slukar sport som Skatan slukar böcker …

Och smaken är ju förstås och helt klart ”som baken, delad”.

Det Skatan och Elin Grelsson värjer sig mot är obalansen. Och ifrågasätter varför ett intresse får ta så ohemult stor plats … och att allt … det mesta annat … måste puttas undan och behandlas styvmoderligt …

Det är inte sportsligt liksom … Inte sportsligt  och fair play alls.

Efter-Tankar om Skatan hos TV4 Nyheterna

– Hur gick det till?

– Hur kom det sig att just Skatan hamnade i rampljuset?

Och fick sina ”two minutes of Fame.

Det var  inte Skatan själv som var så mediakåt att hon på något vis  tog initiativet. Någon ”linslus” är hon faktiskt inte.

Var tjugonde svensk bloggar. Och Skatan är en av dem.

Den 21 januari fick Eva ”also known as” Skatan ett meddelande på Facebook …

”Hej!
Jag ska göra ett reportage om bloggandet som en folkrörelse i Nyheterna TV4. Undrar om du i din egenskap som bloggare skulle kunna tänka dig att ta kontakt med mig.
Vänliga hälsningar
Kristina Thulin
reporter Nyheterna TV4”

Och det är klart (Yipppiii!!!)  att hon kunde tänka sig det, Skatan … och svarade omgående …

”Det låter spännande.

Vänliga hälsningar
Eva a k a Skatan i bloggvärlden”

… med ”vändande post”.

Den 21 januari var Skatan i Borlänge …  och hade fullt upp men det var ingen ”ko på isen” … det gick bra att skjuta fram reportaget tills hon var på hemmaplan igen.

Skatan blev så himla glad och ville brista ut i lovsång här på bloggen och skvallra  men hon kunde hålla sig.

Starkt gjort av Skatan!

Kristina Thulin och hon snackade fram och tillbaka, mailade tur och retur … och så skulle det bli av. Man skulle komma från Stockholm och filma Skatan i sin egen ”blogg”-miljö även om den miljön … som ni alla vet … inte är så stationär.  Skatan  kan lika gärna kraxa från  Bad Ischl i Österrike som från  Skåne, Örebro, Borlänge och Nyköping. Skatan kraxar där hon slagit ihop vingarna … slagit sig ner och landat … så att säga.

Den 11 februari klockan elva … började inspelningen.

Kristina Thulin och Uffe Regnér gjorde en runda i trädgården innan de äntrade Villa Skogsberg. De hade fått korn på och fotograferade en riktig skata där.

En riktigt fin skata, värdig ingressen … tyckte Skatan när hon såg den. Så vacker mot den blå himlen och snön.

Sedan gick allt i en rasande fart. Det filmades, togs bilder (också Skatan fick fram kameran) och intervjuades. Frågorna och svaren, samtalet böljade fram och tillbaka. Ibland måste Skatan repetera … och svara på en fråga igen … och igen. Som den frågan om vad hennes omgivning, vännerna, tycker om hennes bloggande … I det första svaret hon gav,  råkade Skatan nämna Malou och Efter tio-programmet.

Omtag.  Ingen reklam för TV4 fick förekonmma … förstås.

Och så svarade Skatan igen.

Det svaret blev det som visades i TV.

Lite ”rumphugget” kanske. Skatan hade nämnt i ett av de andra svaren att det  f a n n s  jämnåriga vänner som gillade och besökte hennes blogg  ( en eller två har också  ändrat inställning) …

Men jag förstår vinklingen … Det  är många som är kritiska, misstrogna och tror att man ”geggar” runt i sitt ”personliga” liv, skriver och ”viker ut sig” .  Och  ä r  misstrogna. Just i min åldersgrupp.

Inslaget skulle kanske  inte heller handla om Skatan personligen … inte heller om just Skatans Tankar.

– Det är bara ett exempel, Helge  (Nöjesmassakern)

Det skulle vara ett inslag om ”bloggandet som en folkrörelse” som Kristina Thulin arbetade med. Tididgare hade man haft inslag om Facebook och twitter-fenomenet   och nu  var det alltså bloggarnas tur. Med vinklingen  att även äldre, framför allt kvinnor börjat blogga och bre ut sig och bara blir fler och fler …

Och Skatan hade tur och var för en gångs skull glad över att vara sextiofyra (64) år så hon kunde representera de här ”gamlingarna”, de ”lite äldre” som kommit och kommer starkt som bloggare  🙂

I vilket fall som helst …

Skatan blev väldigt nöjd med resultatet. Och imponerad. Att kunna klippa ihop detta tvåminutersinslag från ca två timmars filmande och snackande och kraxande … och få  fram kärnan.

Imponerande.

Även om Skatan helst velat gömma huvudet under vingen när hon hörde sin röst … kraxet. Ett ”beskäftigt” kraxande åtföljt av förnumstigt huvudrunkande …

Jösses!

Men så känns det kanske för de flesta som inte är vana att höra sin röst ”utifrån”.

Och i det stora hela blev hon mycket nöjd. Väldigt nöjd och glad och tacksam.

PS  Hur hade nu Kristina Thulin hittat just Skatans Tankar av alla tusentals Vardagsbloggar?  Skatan fick  en vag förklaring och har dragit sina egna slutsatser … för dum är hon inte, Skatan.

Kristina hade kontaktat en kollega som hon visste kände folk som jobbade med Sociala Medier. Denne kollega  kontaktade denna kvinna, som Skatan misstänker var ”tipsaren”,  som skickade tio förslag på vardagsbloggar som kollegan sedan överlämnade till Kristina.

Och Kristina valde ut Skatans Tankar.

Hon gillade bloggen  och så ”bloggades”  den  av en äldre kvinna som inte tidigare publicerat sig eller var journalist eller ”proffs” på något sätt.

På den vägen var det.

Veckans bloggtema: Kärlek

Mymlan har som sed är … vad som blivit en sedvänja  … utlyst Veckans bloggtema, som förstås är Kärleken, den Kärleken. Den kära leken …

”Det finns två sätt att leva, antingen som om ingenting är ett mirakel eller också är allting ett mirakel”   (Kalender 2010 Peace & Love)

Kärleken är ett mirakel …

Livet  … en kär lek  … ett kärleksmirakel!

Skatan kommer nog farligt nära att få en stalking-stämpel på sig

Helt klart.

Och det gäller förstås hennes besatthet av Bodil Malmsten.

Inte av Bodil Malmsten  p e r s o n l i g e n  utan Bodil Malmsten som bloggare, loggare och författare.

You name it.

Skatan är besatt … helt klart.

”Alla maniskt magra människor som går med stavar på stan, fåror i ansiktet, fjärrblick mot en otäckt hälsosam framtid tillsammans med andra avmagrade vitkålsfanatiker.
Hatet mot kolhydraterna, hotet mot mig som vill ha en smörgås eller två till frukost.
Smörgås, juice, espresso med mjölk och det är bara – enligt magerhetsundergångsprofeterna – att boka kremering.
Det är så man får lust att sluta tvätta sig och börja röka.
En slät kopp kaffe och en John Silver utan filter.      Rå falukorv och brännvin.”

… bloggar/loggar  Bodil Malmsten  …

Kan det sägas bättre ?

Kan man annat än  a v g u d a  henne?

Det gör Skatan som just nu känner en avgrundshunger … och tänker vräääka i mig minst två smörgåsar till frukost. Trots … trots …

Äntligen en människa som  säger det som Skatan  skulle velat ha sagt … men dragit sig för … liksom.

Och hon, Bodil,  säger det ju också  med sån oefterliknelig finess, så pregnant.

Så, så … så himla bra, helt enkelt.

StinaFina blev attackerad

Jag är omtumlad. Och kan inte sova.  Det var en häftig upplevelse att se sig själv i rutan.  I TV-rutan alltså.

Men mest för vad StinaFina råkade ut för på Kvällsrundan.

Jag skakar fortfarande.

Vi gick vår vanliga runda. När vi vek om hörnet in på hemmagatan kom som från ingenstans en rottweiler farande som ett spjut … och kastade sig över StinaFina och det blev ett tumult och skrik och vrål … från StinaFina, mig och rottweilern. Som tur var hade den en sele med handtag på ryggen som jag fick tag i och kunde slita bort henne och  så … äntligen … hade rottweilerns matte hunnit ikapp.

Jag grät och skrek (vilket kanske inte var så klokt) och frågade hur ”i helvete” hon kunde ha sin hund lös. Den hade  gått till attack.  Helt oprovocerat.

Det hade förstås aldrig hänt förut och hon var hemskt ledsen (tacka f-n för det) och … ja, det gamla vanliga.  Hur vågar man bara ha en så tuff hund som en rottweiler gå okopplad och lös i mörkret när människor och andra hundar kan dyka upp. Runt hörnet. När som helst. Som vi gjorde. Det borde  vilken hundägare som helst förstå …

I mörkret är alla katter grå …

Vad trodde rottweilern att StinaFina var … en hare?, en katt? … en mumsbit till hund?

StinaFina verkar  inte  ha blivit fysiskt skadad.

I alla fall.

Men psykiskt.

Helt klart.

Hon var som ett darrande asplöv.

Och jag med.

Skatan på TV4 Nyheterna …

Så var det över. Och Skatan är fortfarande omtumlad. Av allt krax som Skatan kraxat idag hade Kristina Thulin och Uffe Regnér fått ihop en verkligt bra … sammanhängande story.

Om Skatans Tankar  och bloggandet …

Skatan har försökt och försökt att ”bädda in” inslaget på TV4  … men fick ge sig.

Vill ni se det kan ni trycka hääär i stället … tror Skatan …

Se Skatans Tankar på TV4 Nyheterna ikväll

Just nu uppmanas Skatan att skriva något … något vad som helst. Hon håller nämligen på att filmas … händerna …  när fingrarna löper över tangenterna … för TV4 Nyheterna.

Det ni …

Skatan  får två minuter av ”fame” … i rampljuset. Med sina Tankar.

(TV4-producenten journalisten Kristina Thulin)

(Fotografen Uffe Regnér zoomar in någon ”talande” detalj)

( … och har fått korn på datorn och Skatan kanske …)

(Nu har Skatan fått korn på de båda … samtidigt … men hon ser inte Uffe riktigt … )

(Så ja … nu fångade Skatan de båda, Uffe Regnér och Kristina Thulin)

Var det inte Warhold eller någon som sa att vi alla högst kan få 15 minuter i rampljuset … men 2 minuter är inte ”fy skam”  det heller … i dagens mediabrus.

Inte fy skam …

Så nu gäller det att titta på nyheterna ikväll,   TV4 Nyheterna … Klockan 19.00 är säkrast men det kaaan hända att Skatan kraxar lite också klockan 22.00.

Visst är hon duktig Skatan som har kunnat ”hålla näbb” …

Och det är så himla kuuul !!!

De stockar sig snarare i halsen …

Peace in mind liknade sina tankar vid garnnystan i en korg

”En garnkorg för att illustrera hur min hjärna fungerar. Pilkorg full av olikfärgade små och större nystan, lösa trådar och oreda.”

… inte prydligt ihoprullade alltså utan men ändarna spretande och intrasslade i varandra … tar hon tag i en tåt och drar … vet hon aldrig vad hon ”nystar upp” liksom …

Så tänker sig Peace in mind sin hjärna och sina tankar.

Skatans Tankar huserar längre ner … innanför bröstet. För det mesta.

Känns det som.

Och de är oregerliga. De trängs och buffas och vill ha störst plats och stå främst i kön … upp till hjärnan. Och då blir det stockning . De fylls ständigt på nånstans ifrån. Varifrån?  De försöker verkligen skärpa sig och stå på rad i tur och ordning för att kunna komma upp till hjärnan. Men det fungerar aldrig.  Man tränger på bakifrån, buffar och armbågas. Små hugskott kilar försmädligt förbi de tyngre doningarna. Det är ett knuffande och buffande utan dess like.

Då är det inte så underligt att det blir stopp ibland  … och att brösten känns som om det vill sprängas av allt som vill ut och … upp till Skatans hjärna så att de kan bli bedömda, sorterade, kategoriserade och så äntligen komma  ut …. uuut

Då är det inte så underligt att  det stockar sig … och blir tvärstopp.

Tills någon liten envis tanke tränger sig igenom och  …  poff !

Och … tanke-diarren är ett faktum.

Mohikanfrisyr

Alice har  mohikanfrisyr och inte har Skatan tänkt något särskilt om det.

Och absolut inte oroat sig heller.

Skulle hon kanske det?

Skatan läste Pappabloggen och pappa Alex var uppenbart oroad. Över sin dotters mohikanfrisyr alltså.

Han har  t o m frågat en expert om saken.

Hmm …

PS  … psst … jag tog helt enkelt tillfället i akt att sätta in en rar bild på AIK … och eftersom jag i alla fall är på G … kommer här en till som visar …

hur de minsta i familjen tog sig en middagspaus när de övriga  hade fullt sjå med att packa upp flyttkartoner och dona. DS

Kul-inariskt flax

Flaxet började försenat … men det hade Skatan nästan kunnat räkna ut så visiten hos pappa blev  kort. Fem minuter före hans lunch och en kvart efteråt …

Pappa har börjat gå på rullband!

Han hade sett  något på TV. Ett rullband som man kunde gå på och motionera inomhus. Så han ringde till sjukgymnasten Elisabeth och visst … visst kunde han få prova det.

I förrgår hade han ”promenerat” tre minuter. Han tänkte nog utöka det till fem. Och han får  hålla Elisabeth i handen hela tiden.

Svägerska I och Skatan träffades under ”Svampen” på Stureplan där man träffats jämnt … för det går liksom inte att ta miste …

Sedan gick vi till Saturnus och käkade lunch, omelett med lax och spenat. På en kulinariskt hög nivå … Och drack cappuccino på det.

Och pratade och pratade och pratade … i två timmar och vi kunde ha suttit där i två timmar till. Men Saturnus är trångt och när ”folk” började slå sig ner bredvid oss vid de små smala borden kände vi att det var dags …

Saturnus, förresten, var visst Lars Noréns stamställe dit han tog folk för att prata. Det är sånt sorl där så det går nog alldeles utmärkt att tala ”ostört” . Ingen kan avlyssna vad man säger för det ”brusar” så  …

Efter att vi skiljts åt strosade Skatan omkring lite i Sturegallerian och in i och ut ur affärer tills det var dags att möta Matlagningsgänget. Det var bara jag från ”landet” som tagit mig upp till ”stan” så vi var en skara på fem personer som klev in genom Stockholms Auktionsverks imponerande dörr för att få en ”privat” förhandsvisning av Fashion 2010-02-15


(Irika har tagit bilden i höstas … antar jag för då gick den första Fashion-auktionen av stapeln)

Deeet var verkligen kul. Och speciellt. Att få en inblick ”bakom kulisserna” och se alla dessa fantastiska kreationer från sent artonhundratal till tidigt 1990-tal.

Vi hade en guide … som Skatan förstås inte kommer ihåg namnet på … som berättade väldigt kunnigt om varje plagg som vi stannade vid eller frågade om …

(Skatans mobilbild: Vår söta guide med en Pierre Balmain-klänning …)

Vet ni förresten varför Chanels väskmodell som ser hur så här … kallas 2.55 ? Jo, den skapades i februari (2) 1955.

Alltid lär man sig nåt.

Skatan fastnade för en hatt som hon i förstone tänkte lägga ett förhandsbud på … men ångrade sig. Hon visste inte riktigt  n ä r  hon skulle bära den liksom. Till jeans?

Kanske kräver den lite övrigt i klädseln  … eller?

Eller?

Så det fick vara.

Innan vi lämnade Auktionsverket för mat … mera mat … tittade vi lite på gamla modeplanscher …

Den hatten hade väl varit något för Skatan? …

Våra steg stapplade på moddiga gator med risk för istappsnedslag … till Grodan för ytterligare kulinariska äventyr.

Skatan åt kalvlever.

Och drack rött vin.

Och drack svenskt kaffe på maten.

Sista tåget hem … en halvtimme försenat … men vad kul och gott … det hade varit.

Ett riktigt kul-inariskt flax i alla bemärkelser.

Mot Stockholm …

Om några timmar sitter Skatan på tåget till Stockholm.

Förhoppningsvis.

Hon har ju hört en del … hur det kan bli.

Andras erfarenheter liksom.

Bara hon är framme till strax före fem. Då skallhon träffa matlagningsgänget utanför Auktionsverket på Nybrogatan för en ”privat” visning.

Jo, jag tackar jag.

Sen skall vi gå till Grodan och äta och prata och skratta … ända till klockan 21.45 när sista tåget till Nyköping lämnar Stockholms Centralstation.

Men helst vill hon hinna träffa pappa en stund innan hon träffar Svägerska I för lunch på Saturnus, en fransk bistro … jo, jag tackar … men viktigast är att hon hinner upp till klockan fem … hennes Huvudärende i Huvudstaden den här gången.

Och det skall väl Skatan göra.

Förhoppningsvis.

(helenasblogg.blog.mtgnewmedia.se/…/11/sno.jpg)

Böckerna!

Där har vi det …

Inte konstigt att Skatan har ont i nacken och armarna och ryggen.

Hon får skylla sig själv som packade packlådorna alldeles för fulla så att grabbarna inte orkade bära upp dom till bokhyllan …

(Bilden: juliaskott.wordpress.com)

utan Skatan fick lassa på sig så många som hon orkade bära upp.

Och bära upp dom själv … peu en peu.

Uppför trapporna …

Och sen traska ner efter mer …

Och så upp … och ner … och upp …

Inte konstigt att Skatan har ont …

Ovan som hon är.

Skatan från Österrike är äntligen hemma

Alla vet väl hur en skata ser ut … tänkte Skatan när hon beställde den hos en keramiker som hon träffat av en slump i en by högt uppe bland bergen i Österrike. Och beskrev inte närmre precis hur hon hade tänkt sig den …

Men Skatan hade nog inte tänkt sig den som den såg ut när hon skulle hämta den … eller dom. De skulle göras i tre olika tekniker och alla tre hade  Skatan beställt.

Ingen av skatorna var svartvita utan vitsvarta … om ni förstår hur jag menar …

Konstigt nog finns det inte så många skator i Österrike och konstigt nog visste alltså inte keramikern hur en skata såg ut.

Men till hösten … då skulle Skatan få sina skator.

Hösten kom men då höll keramikern på att bygga om sin verkstad så …  inga skator för Skatan.

Vintern kom och då höll keramikern på med en stor utställning inför julen … och inga skator för Skatan.

Men nu … när Mannen åkte ner och flydde fältet inför Kärringträffen … nu skulle skatan vara klar.

Skatan?

Ja, det bidde inga tre skator i olika tekniker.

Det bidde en.

– Är det så här en skata ser ut i Österrike? Så himla lång näbb och ganska så kort … förhållandevis kort stjärt …, tänkte Skatan

Fast … förstås. Keramikern däruppe på berget kanske hade studerat Skatan närmre än hon visste … långnäbbad och kanske med en inte så framträdande stjärt som i fornstora dar …

Och Skatan flyger ju aldrig så långt att inte stjärten följer med.

Så då kan det ju vara praktiskt att den inte är så himla lång …

Eller hur?

Skynda att älska

av Alex Schulman

En hel del av  mina åsikter har kommit på skam om Alex Schulman.

En hel del.

De visade sig vara fördomar … grundade på vad?

Nja … faktiskt bara grundade på det som ”alla andra” hade skrivit om Alex Schulman  när det begav sig och det gick så långt att han kände sig tvingad  att stänga sin blogg.

Jag förfasades … och tyckte till och …  Fast själv hade jag knappast läst en rad … men ändå bildat mig denna uppfattning om Alex Schulman som en skrikig, skränig, oförskämd, ytlig människa och mediaperson som fick sin ”kick” av att skända, såra och häckla människor omkring sig …

Texten störde liksom … budskapet … tyckte jag.

Så fel jag hade …

Fast jag har ju fortfarande inte läst så mycket av Alex Schulman … bara ett eller annat inlägg i hans nya blogg, Pappabloggen,

Han kanske skriver lite fööör rättframt för min smak … kanske kan man till och med säga min generations smak.

Och kanske det är just det.

En generationsfråga.

Och mot det där något ”råa”  sättet att uttrycka sina åsikter värjer jag mig  … fortfarande.

Men hädanefter skall jag ge Alex Schulman lite mer uppmärksamhet, läsa lite fler av hans inlägg … som man måste säga ”berör” i alla fall … av den ena eller andra anledningen.

Och det är ju det som är meningen.

Kan man skriva en bok om sin far, en bok som Skynda att älska … så utelämnande, så ömsint och kärleksfullt  (och då har jag bara kommit till sidan 75 av 228 i pocketupplagan) då har man åtminstone en annan sida.

Det är inte enbart historien om sonen och Fadren och den uppskjutna sorgen som skrivs om så utelämnande och fint … och denna familjesammanhållning som fanns där med pappan som den sammanhållande … som berör så starkt.

Utan igenkänningen.

Igenkänningen av Sorgen, av Saknaden … som jag själv bär med mig fortfarande  efter Mamma,  Margith, min bror … Vad som väcker den, vad som helar och … kanske vad som försonar den …

Jag har som sagt bara läst 75 sidor … ännu.

Skynda att älska av Alex Schulman får fem (5)  skator … (trots att jag bara börjat läsa … som sagt)

Vad är det för en dag …

Är det en vanlig dag?

Nej, det är ingen vanlig dag

för det är tvillingarnas födelsedag

Hurra Hurra Hurraaa

Hurra Hurra Hurraaa

Sonen och Lilla e!

Grattis Grattis Grattis

Det kan inte alltid ha varit  så kul att fylla år på samma dag. Vem skulle bli gratulerad först. Framför vems dörr skulle det viskas och tisslas. Skatan har ett svagt minne att det för det mesta var framför Lilla e:s dörr. Damerna först och allt det där …  Och så kom Sonen efter och kröp upp i sängen hos sin syrra …

Men Sonen var inte lika artig när det begav sig. Han trängde sig före sin syster. Elva minuter försprång innan lilla e såg dagens ljus fick han. En aning medtagen. Faktiskt alldeles blå … Men hon tog sig snabbt och var sedan skär som en marsipangris med guldblont hår medan ”storebror” hade en svart kalufs, ja, en riktig kalufs ända från början.Och kallades Milan som vuxen. För att han såg ut som en jugge. Jugoslav alltså.

Tiden går … som jag ju nämnt i något tidigare inlägg …  så vi skall kanske inte orda om det mera. Nu är båda själva föräldrar och har kommit en bra bit på väg.

Kallas 33 år för yngre medelålder?

Kan jag väl aldrig tro …