Musikutmaningen – dag 07 – en låt som påminner Skatan om ett speciellt tillfälle

Och  jag tänkte på alla dom drömmar man drömt som
en efter en har tagit slut”

Djupingen bodde i sjuksalen hos Margith och var där dag och natt hennes sista tid …

Sommaren prunkade utanför … det var Peace & Love … och Margith kämpade inte bara mot cancern … hon hade fått en stroke också och kunde inte tala så bra …

När Skatan kom lämnade Djupingen sjukhuset för några timmar och det var bara Skatan och Margith … igen.

Skatan, Margith och Djupingens dator med all musik.

Det var förstås mest Skatan som pratade … som vanligt. Som mindes våra gemensamma minnen … som påminde …

Margith nickade och log sitt sneda leende …

Skatan kommer inte ihåg om det var hon som satte på Flickan och Kråkan … men plötsligt fyllde Mikael Wiehes röst rummet och Skatan tystnade  och Mikael Wiehes röst var den enda som hördes … och vi lyssnade på den älskade sången som Margith sjungit så många gånger och Skatan kunde inte hålla emot … utan grät … tårarna rann nerför kinderna på henne.

Och hon grät så hon skakade.

– Vad är det?

Margith  kämpade med orden och frågan  … som hon säkert visste svaret på …

– Allt … att allt är ett … allt … Helvete!

– Äsch, sa Margith och vände sig bort …

För mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar

Och jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
Och jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldels för sent”

19 Replies to “Musikutmaningen – dag 07 – en låt som påminner Skatan om ett speciellt tillfälle”

    1. Ja, och den blev ännu sorgligare för mig sedan min väninna lämnade mig … oss .. och jag har det här fina sorgliga minnet kvar …

      Fast de flesta minnen jag har kvar med Margith är roliga härliga minnen … så det roliga vi haft tillsammans väger upp med råge …

      Kram!

  1. Men hua så sorgligt. Jag blir nästan tårögd när jag tänker på det. Du ska nog veta att Margit nog springer på bara fötter på grönt gräs och har det bra där hon är nu och sänder sina varmaste tankar till dig. Det är jag säker på. Tro mig.

    1. Det är jag också mer och mer säker på … att hon är ”med mig” … och de sina ….

      Så … jag tror på dig. 🙂

      Kram!

  2. Det här var bara några dagar innan Margith somnade för sista gången. Men hoppet fanns kvar – även om det var rätt ”skadskjutet” . Hon fick ju till och med komma hem ….

    1. Ja jag beundrade hennes hopp och hennes stålvilja många gånger under tiden som hon var sjuk och hon ”fixade” ju det gång på gång …

      Det är verkligen så himla sorgligt när man tänker på det … och jag saknar henne sååå.

      Kram!

    1. Det här var ett sorgligt minne med Margith … men de flesta minnena är glada och det är dom jag för det mesta numera ”tar fram” när jag ”grottar ner mig” …

      En sån vän som hon får man leta efter … och ändå var vi så olika … som natt och dag egentligen … men i själen förstod vi varandra … vi var tvillingsjälar …

      Kram!

  3. Jag hittar ingen inspelning av Flickan och Kråkan med Margith men den gamla irländska sången Fields of Athenry handlar också om hopp och förtvivlan,

    Jag lyckas inte lägga in en länk i kommentarfältet men Margiths version av den finns på min webplats i ett inlägg som heter Fields of Athenry från 8 juli 2008

    (Sjätte försöket att få in den här kommentaren!)

    1. Ja det var ett sorgligt minne men som tur är har jag så många glada minnen med Margith att de överväger gott och väl de få sorgliga … Jag saknar henne och den vänskap vi hade och är glad att jag haft den … väldigt glad …

      Kram!

    2. I wonder why Diana Ross never bothered to reach out to LaWanda Flake and purchase the home as some sort of nostalgic geteUrs.upon hearing of the story on Twitter I had a feeling there was more to the story than what the headline offered. I mean, who exactly trades their home for a vehicle? I could see if it read: Detroit woman loses her home in order to keep payments on her vehicle. That would've been different, and much more believable.

  4. Ja, den låten är vemodig men samtidigt så underbar.
    Vilket fint minne, ändå. Musik tillhör livet, låter oss minnas.
    Vad vore vi utan musik, jag bara undrar?
    Margith verkar ha varit en underbar människa!

    Kram

    1. Margith var en underbar människa och vän och Margith var musik … glad musik, vemodig musik, sorglig musik …

      Hon var min allra bästa vän …

      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s