Skatan citerar här nedan ett utdrag ur berättelsen som hon skrev efter Margiths död på en skrivarkurs … där Liv = Skatan och Isa = Margith.

Då kände sig Skatan ”skyldig” för att hon var den hon var med den bakgrund och uppväxt hon haft. Att hon hade det ”gott ställt” …

Och det är ju inte mycket hon kunde/kan göra något åt.

Fortfarande kan Skatan känna sig skyldig för att hon är previligierad. Och har man vuxit upp i en ”skyddad” värld har man ju förstås inte samma erfarenheter som mindre lyckligt lottade. Och kan inte förstå helt och fullt. Förstås.

Men fortfarande förstår hon inte oförsonligheten hos många ”radikala” …. som i princip vill hugga huvudet av alla borgarbrackor (precis som Stalin gjorde … till och med spädbarnen) utan ”rättegång”.

Skatan kommer ihåg på 60-talet hur hon ”slingrade sig” när någon frågade vad hennes pappa jobbade med. (Han var försäljningsdirektör på Gränges). Direktörer var helt enkelt skit … och då hade de ändå inte börjat med sådana där ohemula bonusar och fallskärmar …

Det var Peace & Love-festival.  Mikael Wiehe hade stått på scenen. Den på Sveatorget. Isa och Liv lyssnade och gungade med i musiken. Liv kom inte ihåg precis vilken låt han sjöng, Wiehe, men kanske Mitt hjärtas fågel.  När Liv ville lägga armen om Isa i samförstånd över den täta stämningen som sången givit … ”låt mig drömma mina drömmar” och gunga med tillsammans, då stötte Isa bort henne.

– Du, du har ju inget med den här musiken att göra. Den är min. Du fattar ingenting.

Liv stirrade på Isas ansikte som lyste av avståndstagande.

– Du är ju en så´n där borgarbracka som han sjunger att vi skall bekämpa, folket, eller nå´t så´nt kläckte Isa ur sig, och vände sig från Liv och gick …

Liv stod kvar som lamslagen. Förstummad. Vilken vrede, nästan hat, hon hade utstrålat, Isa. Liv sprang efter Isa genom folkhopen.

– Men du känner väl mej, Isa? Du vet väl vad jag tycker?  Och jag har rätt och tycka om Wiehe lika mycket som du. Hur kan du bara säja nå´t sånt?

Tårarna fyllde Livs ögon när hon vädjade till Isa.

– Äsch, sa Isa som om ingenting hade hänt.

11 kommentarer

  1. Klart du inte ska känna dig skyldig för det. Det är ditt öde och vi andra fattiga har ett annat öde. Vad vi föds till kan vi inte rå för.
    Här har jag inte varit in på bloggen på länge för det är åska och störtregn och vis av mina misslyckanden med trasiga datorer och telefoner drar jag ur kablar och kastar ut repstegen från balkongen så jag kan ta mig ut om det börjar brinna. Det är hemskt när det åskar på nätterna. Här slår det ner tätt som oftast runt omkring. Oj nu börjar mullret igen. Måste sluta.

    1. Ja, det är verkligen läskigt när det åskar … vi har hittills … peppar peppar ta i trä … klarat oss från de värsta ännu. Men det skall visst komma …
      Apropå känna sig skyldig för sitt ”öde” är det ju hur ödet förvaltas … vilka värderingar man har fått med sig och har … hur man ser på Människan och djuren och naturen … som är avgörande. Och Margith hon visste det här men hade ”dåligt ölsinne” … så det var väl det som spökade just då. Och hon ville aldrig prata om händelsen senare …

      Kram på dig och hoppas vi får en lång ljus lagom solig (lite regn till blommorna om nätterna) sommar.

      Ha det …

  2. Märkligt, men jag har i och för sig den känslan inför vissa filmer att jag faktiskt inte vill dela dem. Jag vill se ifred eller hur jag ska säga. Jo, det finns nog den sortens musik också som jag helst lyssnar på ensam. Politisk musik vill jag nog vara många om. Äsch, svammel det blev då.

    1. Jovisst kan det vara så … att se en film med någon som man inte fullt ut delar värderingar med kan kännas jättejobbigt … och så kan det säkert vara med musik också. Att man har någon sorts ”hemortsrätt” till en typ av musik … ”Den är min”, liksom … men i ”fallet” Margith så kände hon mig bättre än någon annan och visste vem jag var, mina åsikter etc etc och det smärtade då att hennes ”dåliga ölsinne” liksom gläntade på förlåten till någon sorts dold aggression … som fanns där ändå. Trots allt. Och det var det inte mycket att göra åt.

      Kram!

  3. Min mamma växte upp under mycket goda förhållanden vilket inte alla gjorde på den tiden heller. Skillnaderna var stora och man höll sig till ”sina egna”. Gick inte i vanlig folkskola till exempel. I alla fall var det så i stora staden… Kanske kände man att en viss sorts musik eller för all del annan kultur hörde till vissa grupper. Men känna sig skyldig? Nej… Man är den man är utifrån andra egenskaper.

    1. Det är bara det att jag aldrig hållit mig till ”mina egna” … alltid haft vänner av vitt skilda slag … men till syvende och sist verkar det som att jag är mer än lovligt naiv (det är jag, jag vet) Hur man än vänder sig har man ändan bak och man är ”cementerat” fast … och det gör mig verkligen så ledsen … att det skall vara så statiskt … så höga murar att forcera …. Inte överallt men ändå … på många håll och kanter.

      Kram!

      1. Jo tyvärr är det nog så fortfarande. På nära håll har en adlig släkt kommit in och för dem är namnet så viktigt…

        Kram

        1. Tänk att det skall vara så fortfarande … Jag tycker man borde kunna leva i ”sin” tid och ändå behålla gamla familjetraditioner. Jag har bott i Dalarna länge … över 25 år … och där är ” en ann så god som en ann” … och ingen står ödmjukt med mössan i hand och har aldrig gjort … Det är så det skall vara. Och man skall dömas efter andra saker än ”namn” och familjebakgrund etc … utan för den man ääär i sig själv.

          Kram!

  4. Är det sånt här man kallar ”sanningens ögonblick”
    Kändes i hela kroppen när jag läste. Vill inte förstöra känslan genom att analysera
    Kram

    1. Ja kanske det … men ”sanningen” kan bero på så ,mycket … som vid det här tillfället av ”dåligt ölsinne” och någon slags irritation som ville ta vägen nånstans …

      Men vi var de bästa av vänner och förblev det ända till slutet. Margith var inte lika sentimental som jag är … men vi älskade verkligen varandra.

      Kram!

  5. Well, I see that one of our &qeis;kiddout" has been busy spamming the comments with his obscenity. I do hope his account is deleted soon. In general, I like the new additions, and I particularly LOVE seeing Science & Technology brought back. Thanks for that! I do agree with concensus, though, that Gadgets & Games is a category unto itself and should NOT be lumped in with such a broad category as Entertainment. I believe it should remain separate. – Moosie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.