ขอบคุณ … tack, tack

Tack – ขอบคุณ

Alice kan både det ena och det andra och har en energi som man har … förstås … när man är två år.

Och hon pratar … ja, som hon pratar. Munnen går  i ett.

Skatan undrar just vad just deeet draget kommer ifrån … 🙂

Detta bildspel kräver JavaScript.

4 Replies to “ขอบคุณ … tack, tack”

  1. Tack och lov att du plockat tillbaka dina kommentarer. Kändes hemskt att inte få prata med dig. Det är nu så att du behöver inte svara på alla kommentarer eller bloggar och inte läsa heller. Du är helt fri att göra precis som du vill. Glöm inte det. men….jag kan tycka att det är ett sätt att hålla kontakt och skicka tankar till varandra. Så kram gumman och jag är så glad att du lagt in kommentarsrutan igen

  2. 🙂 … jag märkte ju det också … att jag behöver dom, kommentarerna. Men just det inlägget tyckte jag lite var som ”att gå med korgen” och få medlidande. Fast det kan man ju också behöva ibland förstås.

    Kram!

    1. Jo, det draget känns väldigt bekant … 🙂 Snacksaligheten har gått i arv. Yippiiii!

      Kram!

      PS Det är nämligen så att alla barn (kanske inte Sonen) är mest lika Mannen, både till utseende och karaktär … och även barnbarnen är det, liknar Mannens ”sida” trots att jag söker med ljus och lykta 🙂 efter likheter … Jag menar inte allvar förstås … men ändå … om du förstår. Adopterad som jag är … 🙂 har givit mig denna ”hangup” 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s