…var …”En läsfest” (Expressen)…. 
Att … Buddenbrooks – En familjs förfall … kan fängsla 108 år efter sin utgivning är kvittot på att det hääär är litteratur… och klassisk sådan som kan bestå decennier efter decennier…, som förmår engagera likafullt nu som då. Det verkar ha gått lite trögt med försäljningen direkt efter utgivningen men det trodde man berodde på att den var för ”dyr” (Wikipedia).
Det är en släktkrönika… ”en familjs utveckling, och förfall under, fyra generationer av köpmän och konstnärer” beskrivs den som på baksidan av storpocket-utgåvan…
Allt utspelas i Lübeck, den gamla hansastaden i norra Tyskland.
Det är ett myller av människor som denna köpmannafamilj består av och utökas av med tiden. En del föds in i familjen, en del kommer in som äkta makar. Och så alla tjänsteandar, husjungfrur, guvernanter, kompanjoner (i köpmanshuset), excentriker, fattigt och rikt folk… ja ett myller….av människobeskrivningar som alla framträder som personligheter… oftast genom att deras yttre i detalj beskrivs. På pricken.
Det är som om man förflyttats dit, till familjen Buddenbrooks, som en osynligt öga och öra, för se och höra… höra fraset från klänningarna, höra hovklappret och rösterna , känna dofterna och lukterna… av mat, blommor, parfymer, liklukten vid de öppna kistorna…hästspillningen. Det är livet … som skildras… helt enkelt … så levande att man känner att man lika gärna kunde passat in där… som här 2009.
Huvudpersonerna som man möter och följer längst är Thomas Buddenbrook, köpmannen och handlingsmänniskan, hans bror, en neurotisk ”failure”, Christian och deras syster Antoine eller Tony, som hon kallas, som känner att hon bär släktens heder och ära på sina axlar, är något av en bördssnobb (skulle vi säga idag), gifter och skiljer sig två gånger, vilket var en verklig skam på den tiden… men går igenom dessa skilsmässor med högburet huvud…
Jag känner inte helhjärtat sympati för någon av huvudpersonerna och inte heller antipati. Det kommer och går….
Kanske får lille Hanno, senkommen men oerhört efterlängtad son till Thomas och hans hustru Gerda, den lille konstnärsnaturen, som hade så svårt att leva upp till pappans förväntningar och krav… mina mest odelade medkänslor och sympatier…
Det var verkligen en läsupplevelse… som lite mildrade det dåliga vädret här i Bad Ischl … en bok som fick mig att ”försvinna” några timmar… verkligen..
Skatans tankar 