Wadi Rum var fantastiskt. Förstås.
Direkt vi landat med flyget blev vi mottagna av Stellan Lind, 
mannens klasskamrat och vår värd här i Jordanien och inlastade i en buss av vår jordanske guide Abdullah … och så bar det iväg. Inte konstigt att vi alla haft bryderier om vad vi skulle ha pååå oss. Från höstkallt Sverige till jättevarmt Jordanien. Och direkt ut i öknen. Utan att passera hotell eller nåt … direkt ut bara …
(Vår guide Abdullah till vänster och chauffören, namnlös men av beduin-börd till höger framför den buss vi åkte i hela veckan.
Skylten som skymtar i bussen betyder avgångsklass -62 från Sigtunaskolan.)
(Det var hääär i Wadi Rum som filmen om Lawrence av Arabien spelades in. Men det tänker jag inte prata om här. Nuuu. Men som en parantes kan jag ju nämna att vi åkte förbi … jag fick ju inte upp kameran i ett huj … en supermarket som hette, ja, just det Supermarket Lawrence of Arabia. Ja, jag säger då det.
I Wadi Rum skulle vi titta på solnedgången som var fantastisk. Förstås.
(Solnedgångsbilderna blev bleka kopior av hur det v e r k l i g e n var … men ändå … )
Det var inte helt lätt att ”sitta” och äta på de där madrasserna. En del stod på knä … vända mot Mecka ??? … som om de bad …
Vi fick bland annat ett får som tillagats under jord …
Ut i ökenlandskapet hade vi kommit skumpande i mycket skraltiga öppna bilar … och åkte hem i dom sedan i kolmörkret … Ibland var jag faktiskt helt säker på att nu … nu … nu välter vi.
Men det lyckades vi undvika.
Andra tog sig fram på ett annat sätt … 
Hem för oss efter en lång dag var Mövenpick hotell i Aqaba Jag trodde jag drömde . Vilket fantastiskt hotell. Har nog aldrig bott på något liknande. Dit åkte vi alltså för att sova för att nästa dag bada lite i Röda havet, ta en rundtur, äta lunch och sedan ge oss iväg till Petra, nabateernas stad, klippstaden …
Skatans tankar 
