Strömstad och Gustavsfors, Bohuslän och Dalsland

Skatan for till Strömstad och Seglarbyn för att starta sin resa hos Syster Yster och Salli, där Skatan och StinaFina stannade några dagar innan de fortsatte gemensamt till Dalsland och Gustavsfors för att träffa kusin Ulla-Britt som de inte sett på ca 60 år.

Det var jättekul att återse Seglarbyn som Skatan inte heller hade besökt på mycket länge men själva stugan var sig lik inomhus eftersom mycket av mammas och pappas möbler fortfarande används av Syster Yster. Och de hann med massor på de två och en halv dagarna som de hade innan de for vidare.

Hundarna skulle ju ha sitt och det blev långa vandringar till olika ställen som Syster Yster ville visa Skatan igen. Utsiktsberget med utsikt vida omkring bl a mot Syd Långö där de också firat semester när de var små med mamma och pappa, Seläterstranden och hamnen. Capri med sina lena bohuslänsklippor och Strömstadsstadsdelen som såg ut som ett litet Venedig med sina kanaler och hus med båtplats vid farstun.  En dag for de till Vrångsholmen och utställningen Skimmer där också Vivianne E Rosqvist med signaturen Vivia ställde ut några av sina fantastiska glasskulpturer tillsammans med 19 andra konstnärer. Och på hemvägen åkte de till Resö och åt gudomligt goda räkmackor på hembakat rågbröd.

Dagarna hos Syster Yster gick fort … vädret var för det mesta nådigt utom en dag då det regnade och de hann bli rejält blöta på sin Morgonrunda men sån´t väder får man ta om man semestrar i Sverige där det ju hör till med omväxlande väder.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På fredagen startade de sin färd efter Morgonrunda och lunch i var sina bilar  mot Dalsland och Gustavsfors och kusin Ulla-Britt som nuförtiden kallas för Ulla och hennes man Reine och labben Kim. Det var ett spännande möte eftersom de inte setts sedan de var barn och de hade verkligen mycket att prata om och minnas. Ulla och Reine tog dem också med på en dagsutflykt till slussarna och akvedukten vid Håverud i sin bil som for genom det mest omväxlande landskap man kan tänka sig. ”Sverige i miniatyr” säger man där att det är…   berg och dalar och slättland, sjöar och djupa skogar. Själva Gustavsfors  är en f d bruksort med ett fint litet kapell, sluss och t o m ett tyskt bageri där man kunde köpa riktigt tyskt surdegsbröd, vandrarhem och några restauranger och fina promenadvägar för dem och hundarna.

Trots att de fick se så mycket av Dalsland hann de ändå med att prata och ha det mysigt hemma hos Ulla och Reine och Kim och det tyckte nog hundarna också.

Skatan och StinaFina for så hemåt åt sitt håll österut och Syster Yster och Salli åt sitt håll västerut efter fina dagar i ett nytt landskap som gav mersmak.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sommarens höjdpunk så fantastisk att det inte går att säga med ord

IMG_4134

Ett kort damp ner från Lena och Karl Johan (och Skatan som inte ens hunnit skriva och tacka ännu) och så Skatans dagboksanteckningar

Skatan och Mannen var bjudna till Kalmar. Det var en hel vecka sedan men orden har inte räckt till och hon har ännu inte hunnit smälta alla intryck. Men nu går det inte att vänta längre. Väntar Skatan ännu lite längre är det fara å färde att det inte ”bidde” något alls. Och som hon har misskött den här bloggen på sistone är farhågorna inte överdrivna. (Skatan har däremot skrivit i sin svarta dagbok förstås om dagarna i Kalmar)

Lena är Skatans allra första lekkamrat, bästis, som hon träffade redan i lekskolan vid ca 5 års ålder och lekte med så gott som varje dag ända tills Skatan flyttade med sina föräldrar vid 12 års ålder ungefär. Och de gick inte ens i samma klass. De var Sotlugg och Linlugg, Skatan hår var förstås svart som sot och Lenas lyste som guld i solen. Deras hästsvansar slängde och vispade åt samma håll när de sprang nerför backen från  Solbergagatan ner till henne på Klostergatan. Ellerpå landet i Wettersmålen ner till lagården hos Hessels. De träffades igen som fjortisar på konfirmationslägret i Sundborn och sedan tror jag Lena kom upp till Skatans student för femtio år sedan.

Det var alltså femtio år sedan sist.

Men så sammanförde Skatans grannar Gunilla och Lalle Skatan med Mannen med Lena och Karl Johan på en överraskningsmiddag som hette duga. Det var i mars och Lena och Skatan pratade minnen och pratade och mindes och mindes …

Och så kom den här inbjudan till Lena och Karl Johan.

Skatan och Mannen for till Kalmar, Skatans första besök i stan medan Mannen hade minnen därifrån som liten pojk.  De började sitt besök på familjens lantstället på Långö, ett underbart ställe där de fick njuta av en härlig lunch och träffa barnen Anna och Axel med respektive och barnbarnen förstås.

Som vanligt blev det inte många bilder därifrån eftersom Skatan var så upptagen i det ”verkliga livet” så hon glömde bort att fotografera.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Framåt eftermiddagen for de till Kalmar och installerade sig i den underbara stadsvåningen som låg ett stenkast från Folkets Park dit Lena och Karl Johan bjudit dem att lyssna och se BAO med Helene Sjöholm och Tommy Körberg på kvällen. De hade  packat ner hemmagjorda piroger och ”rödvinsbärssaft” som matsäck och tagit med fällstolar att sitta på. Och solen lyste och folk var glada och det var en riktigt folkfest. T o m kajorna på taget tyckte det var toppen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

BAO med Helen Sjöholm och Tommy Körberg

Nästa dag som var söndag guidade oss Karl Johan på Öland dit de for över den fantastiska bron, som var ett äventyr i sig. Skatan hade aldrig varit på Öland och blev förstås överförtjust. De hade ju också en proffsig guide i Karl Johan (som är en av de mest allmänbildade och kunniga människor Skatan träffat. Han visste  ta mig tusan någonting om ALLT).

Första anhalten blev VIDA Konstmuseum där de också blev guidade av Karl Johan förstås.  Sedan januari 2016 ägs och drivs VIDA av paret Hampus Vallien och Emilia Thor som Karl Johan och Lena också presenterade oss för.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter VIDA for de vidare för lunch på Solliden och kungens café. De åt kroppkakor förstås … vad annat skulle de äta en sån här dag och efter lunchen fortsatte färden på Ölands västkust förbi byar som ännu inte ”skiftats” utan låg efter bygatan och med flera kvarnar i varje by som om bönderna inte hade kunnat komma överens och om en kvarn utan måste ha varsin.

Detta bildspel kräver JavaScript.

De korsade Alvaret med sin speciella blommor och sin egenartade karaktär och gjorde en snabbtur till Mörbylånga och Färjestaden för att Mannen skulle få se det hotell han vistats på med sina fastrar som barn och där han fått rostat bröd med BÅDE marmelad OCH ost. Och sen for de tillbaka över bron och hem för att pusta ut en minut och sedan blev det middag i Kalmar efter en lika proffsig guidning där förstås.

Hemma hos Lena och Karl Johan var det också som det värsta museum med fantastisk konst av olika slag. Karl Johans morbror hette t ex PO Ultvedt.

Dagarna var fyllda av prat och minnen och mat och ja … det här var sommarens absoluta höjdpunkt både för Skatan och Mannen. Nu kommer de inte släppa kontakten i ytterligare femtio år … det är ett som är säkert.

Snipp snapp snut … Skatans berättelse om detta tog nu ett tvärt slut.