Månadsbilden för juni 2017

Skatan missade månadsbilden för maj … hon fick en hjärtinfarkt 31/5 så hon är förlåten. Eller hur?

Och den här tog hon faktiskt på ”rätt” datum igår när hon var inne i stan = Nyköping.

Men hon har funderat på en sak. Kanske skulle hon välja ett annat motiv för sin månadsbild sommartid eftersom hon för det mesta tillbringar sommarmånaderna på Femöre. Det är ju lite onödigt att åka in till stan Nyköping och ni vet ju hennes favoritbild från Morgonrundorna med StinaFina redan. Den knäpper hon ju var och varannan dag.

IMG_6686 (1)

Men nog om dessa hennes funderingar.

Här kommer hennes månadsbild för juni i alla fall.

Må gott!

Och håll till godo!IMG_7016

 

Efter hjärtinfarkten

är Skatan om möjligt ännu mer initiativlös än tidigare. Hon blir så in i bomben trött efter att bara ha gått den vanliga Morgonrundan med StinaFina. Hon har ju faktiskt en fantastisk målarvecka i Portugal att berätta om och visa er men … OK … det får anstå ett tag till.

När hon kom hem från Portugal  ramlade verkligheten över henne lite burdust kanske och när hon på den ovanligt tidiga Morgonrundan (0645) den 31 maj kände att hon blev andfådd och hade smärta i bröstet upp mot nyckelbenet och käken och ut i vänster arm fattade hon faktiskt inte vad det rörde sig om … eller ville inte fatta. Hon gick sin timme med StinaFina men tänkte flera gånger och hoppades att någon skulle komma om hon damp ner på marken och blev medvetslös.

Eller dog.

Nu gjorde hon inte det.

När hon kom hem lade hon sig att vila och sen ringde hon sin vårdcentral som skulle ringa tillbaka. De ringde tillbaka 09.15 och sa att hon omedelbart skulle ta sig till akuten vilket hon gjorde.

Sen gick allt i ett flygande fläng.

De kastade i henne massa blodförtunnande medel och tog blodprover var sjätte timme och hon fick syrgas och var uppkopplad till EKG och med en bloktrycksmanschett om armen som tog blodtrycket med jämna mellanrum. Första natten låg hon på IVA för att dagen efter åka ambulans till Eskilstuna för kärlröntgen.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

På IVA fick hon inte använda mobilen och hade den avstängd men när hon då äntligen fick använda den i ambulansen ville det sig inte bättre än att hon slog sin PIN-kod fel alla tre gångerna.

Obrukbar.

Hon fick låna en telefon på HIA men fick inte tag i Mannen. Hans mobil var avslagen. Men båda döttrarna hade ringt och hon hade talat med dem och till slut fick hon tag i Mannens syster som åkt buss ut till Mannen i Oxelösund när hon inte fick svar i mobilen … Mannen som var i stan (Nyköping).

Jösses vilken cirkus.

Mannen fick i alla fall låna sin systers mobil till slut och Skatan kunde då äntligen nå honom.

Skatan hade fina kärl och trodde då hoppfullt att det inte var en hjärtinfarkt men si det var det likafullt. Det syntes tydligt på de där blodproverna. Antingen satt ”proppen” längst ut i de finaste kärlen dit röntgen inte nådde eller så hade ett kärl en spricka och hade tillfälligt säckat ihop och stoppat blodflödet med en propp. Nåja, Skatan var glad ändå att hon inte är åderförkalkad. 😉

Väl tillbaka till Nyköping låg hon kvar ännu en natt och en halv dag. Några andra skrevs ut men till Skatan sa de att hon måste visa att hon orkade röra på sig lite så det var upp och hoppa och fram och tillbaka i korridoren och så på eftermiddagen blev hon utskriven.

Nu väntar ultraljud för att se var och hur hjärtat är skadat, sjukgymnastik i tre månader och besök hos hjärtsjuksköterska (första besöket avprickat) och läkare om några veckor. Och så ska Skatan både ta det lugnt och röra på sig.

Lättare sagt än gjort.

Något som rör på sig är i alla fall humöret som verkligen åker berg- och dalbana. Ena stunden är hon låg … lägre  än en sjunken båt … för att i nästa vara full av energi. Men det är bara ”natuuuurligt” sa hjärtsjuksköterskan.

En sak har kommit över Skatan i alla fall … de existensiella tankarna står på kö om nätterna.

Men det går väl över det också … och hon får fortsätta följa sitt motto:

Leva och låta leva.

Och nu mer än någonsin ta tillvara på det. Livet alltså. 😉

 

 

 

 

Månadsbilden 30 april 2017

Det är Valborgsmässoafton och sista april och solen skiner och det blåser inte så värst som det har gjort så gott som hela våren här på ostkusten.

Och Skatan glömde inte att ta sin Månadsbild:

IMG_6271Ikväll ska de promenera upp till Fåfängan och titta på brasan och lyssna på Vintern rasar … och tänka att äntligen, äntligen är det vår.

IMG_6272 (1)Här är stället vid ån som Skatan hade förra året som sin månadsbildsplats men som blev lite obekväm när snön kom och det blev glashalt på stigen och risk för livet att ta sig dit.

Men så här års så …

Håll till godo!

Att skriva – en notering

Skatan läste en recension i morse. Det var Agneta Pleijels bok Doften av en man som resencerades av Jenny Achenbrenner.

Men strunta i recensionen … Skatan ska förstås läsa boken.

Det är den sista meningen i recensionen och den sista meningen i boken som är den som Skatan fastnade för och gör till sin.

Precis så är det för henne nämligen … att skriva.

Skriva är att leva för att komma hem

 

Hos Skogsnuvan i Fisksjön

Skogsnuvan hämtade Skatan vid bussen i Hammarstrand (dit hon farit från Sundsvall efter den vackra Indalsälven)

Brorsan Göte var chaufför. De körde hem till Fisksjön genom landskapet som … fick Skatan veta … en gång varit sjöbotten men torrlades av Vild-Hussen av misstag. (Döda fallet)

Detta bildspel kräver JavaScript.

I byn Fisksjön är inte längre Skogsnuvan så ensam idag utan hon har fått brorsan Göte nästgårds eller ”nästhus”. Han bor där med sin svarta labrador Jack, en hund som Skatan då aldrig sett maken till. En klokare, lydigare, följsammare hund än Jack, som bara är två år dessutom, kan Skatan inte föreställa sig.

Skatan blev bjuden på en härlig älggryta och sen var det prat och mera prat förstås  (det var ju två år sen sist) innan det var dags för sängen.

Nästa dag dök DansBritt upp framåt förmiddagen. Då hade Skogsnuvan och Skatan redan hunnit gå en morgonrunda med hunden Jack. Som tur var hade Skogsnuvan dubbar att låna ut för det låg fortfarande is och snö kvar på stigarna fast bäckarna vår-porlade för fullt.

De tillbringade nästan hela dagen nere vid sjön i solen (fast aprilvädret gjorde sig påmint med en och annan hagelskur).

SkogsnuvanAnita smorde upp den gamla järnspisen med spissvärta och satte fyr i den så det rykte från alla håll och kanter men efter ”reparation” tog skorstenen hand om det mesta av röken igen. Hon rengjorde också ett våffeljärn … ett riktigt järnjärn … med Zeta olivolja. Och sen blev det våffelgräddning (fast i smör förstås) och godare våfflor har då Skatan aldrig ätit.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det kändes i kinderna att de varit ute hela dagen och kvällen avslutades med en delikat abborrmiddag och soffhäng framför TVn.  Skatan somnade sedan ovaggad.

Fredagen bjöd på blåsigare väder igen … tänk att det ska blåsa så gott som varje dag … och de åkte in till Hammarstrand en sväng och åt lunch på ett mysigt matställe, en god räkmacka, och gjorde lite sightseeing genom att ta en annan väg tillbaka genom … det har Skatan tjatat om förr … det fantastiska och storslagna landskapet.

Underbart är kort.

Redan kl 05.30 ringde väckarklockan och bussen tillbaka startade 06.50 och så tillbaka med tåg från Sundsvall.  Väl i Stockholm skulle Skatans tåg gå 14.40 tillbaka till Nyköping men var försenat med tio minuter och startade kl 14.50.

Kl 14.53 smällde lastbilen in i Åhléns.

En ny verklighet tog sin början i Sverige. På något sätt hade Skatan trott de skulle vara förskonade men …

Vilken fruktansvärd katastrof.