Starstruck

Skatan och Mannen tog bussen till Stockholm för att se och höra Patti Smith på Stadsteatern, Kulturhuset.

Så efterlängtat …

De hade en dryg timme på sig före föreställningen, tog en snabbfika på Centralen (danska smörrebröd) och sedan fort fort  till Galleri 3 på Kulturhuset för att också hinna se de fotografier som Patti ställer ut där: Eighteen Stations exhibition som är hennes första utställning i Sverige och finns i hennes bok M Train (2015), boken som också samtalet senare på teatern med Daniel Birnbaum roterade runt. Minnen, drömda landskap. Patti Smith beskriver boken som ”a roadmap to my life”

Perhaps there is no past or future, only the perpetual present that contains this trinity of memory. –Patti Smith, M Train (2015)

Och att tala om Patti Smiths fotografier skulle bli ett inlägg bara det. De är små och direkta utan tekniska finesser. Hon ser vad hon vill visa och knäpper. De utgör  ett slags visuell dagbok. Små precisa utsnitt. Hon har sökt upp beundrade människors ”lämningar”, förebilder och  ting som hon vill bevara och också kunna visa för världen, ting eller saker som har vidrörts av dessa idoler, såsom Frida Kahlos säng, Virginia Wolffs käpp, Herman Hesses skrivmaskin (som hon faktiskt flyttade på där i rummet i det oansenliga museet, livrädd att inte hinna, att någon skulle komma på henne … bara  för att få rätt ljus)

Patti Smith har inga svårigheter att tala om sina förebilder, hjältar, hjältinnor … hon menar att ”ingen är en ö” och det kändes onekligen skönt för Skatan som har så lätt att avguda … att också de hon avgudar avgudar …

Patti Smith och Skatan är årsbarn och hon talar direkt till henne (som hon antagligen talar till alla som satt där så småningom i salongen och lyssnade … men ändå) . Hon talar så naturligt och rakt  med sin mörka tydliga röst … utan krusiduller och så …  och de delar så många ”erfarenheter” i den tidsanda de växte upp i utan all jämförelse i övrigt förstås. Men ni förstår säkert vad Skatan menar … de har levt jämsides … parallellt …   i hela sina liv (även om Skatan är nästan ett år äldre i tid. Båda är födda -46 men Skatan i februari och Patti Smith i december) och även om ett amerikanskt blivande rockstjärneliv inte på något sätt egentligen kan jämföras med ett svenskt småstadsliv så …

När Daniel Birnbaum (chef för Moderna Museet) som samtalade med Patti på scenen och de bl a talade  om när hon var ung och  jobbade i bokhandel så förundrade han sig över hennes ”avancerade” läsvanor och hon sa att hon alltid varit nyfiken och att hon älskade mycket av ”gammal” engelsk och fransk litteratur och poesi när hon var mycket ung … och i det avseendet är ju inte Shelley, BlakeRimbaud, eller Verlaine vilka poeter som helst. Hon pratade också om Herman Hesse  (som hade en boom på -60talet i USA och här hemma) och franska vågen-filmerna och filmarna och det gjorde Skatan också på sin kant av världen. Skatan läste också litteratur som många gånger kanske var över hennes horisont, kallade sig för beatnick  för att hon läste Jack Kerouac eller existentialist för att hon läste   … hm … ja i alla fall beundrade om inte annat …  Sartre, Simone de Beauvoir och faktiskt läste och bar med sig mer lättillgängligt som  Hemingway, Steinbeck, Francoise Sagan, Colette, André Gide  … you name them. Skatan klippte håret som Jean Seberg i  Till sista andetaget och gick ständigt klädd i svart som Juliette Greco o s v, o s v  … Hon lyssnade på jazz på Gyllene Cirkeln i Stockholm eller på någon av klubbarna  i Gamla stan för att inte tala om jazzen på jazzklubben på Nyköpingshus.

Men Patti Smith kände hon inte till … för Patti Smith hade inte slagit igenom som rockstar ännu … inte hos Skatan i alla fall.  Men Skatan lyssnade på Bob Dylan tillsammans med sin yngre bror Thomas och hon älskade  förstås Joan Baez …

Som hon älskade att lyssna på Joan Baez.

Och som hon älskar att lyssna på Patti Smith nu:

Vilken skillnad i uttryck … men

Skatan är där igen … hon är starstruck  … det går inte att förneka. Så är det bara.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

PS På vår upp i rulltrappan till Galleri 3 mötte Skatan och Mannen Patti Smith med följe på väg ner. Skatan kunde inte hålla sig och hojtade något om hur mycket hon gillade hennes musik och böcker och Patti Smith hojtade tillbaka: Thank youuuu …

Det ni!

 

Månadsbilden september 2016

Skatan har varit i stan … Nyköping alltså … som hastigast och Morgonrundan gick hon och StinaFina som vanligt efter ån.

Luften var svalare och högre och hösten nalkas nu snabbare och snabbare och sommaren som  sannerligen har dröjt sig kvar (och de med den på Femöre) får kanske ge sig ändå.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Det har blivit lite mycket nu …

Skatan är så trött så trött så trött sååå … så att hon t o m tackade nej till kräftfest på Norrby. Och det var väl första gången hon gjorde nå´t så´nt … som att tacka nej till en fest alltså.

Mannen fick åka utan henne.

Och så halkar hon efter.  Ännu mer. Det känns som om något väsen förföljer henne, hackar sig in i hennes medvetande och ständigt tjatar på henne om allt hon skall göra, allt och alla hon missköter och missar och allt hon skulle ha gjort om inte …  och hon blir allt tröttare.

För första gången förstår hon sin mamma som kunde tacka nej till något förslag och menade att hon var upptagen eftersom hon skulle gå till tandläkaren eller frissan eller något annat en dag. EN ENDA aktivitet under dagen och mamma var upptagen! Skatan skrattade lite i smyg åt att det kunde bli/var så när man blev gammal.

Nu är hon själv uppenbarligen gammal för hon kan bli alldeles utmattad av  bara EN ENDA aktivitet  och har hon ingen … kors i taket … så blir hon utmattad av bara tanken på  allt hon borde göra, skulle ha gjort … ja, ni fattar va?

Lägger hon sig på sofflocket somnar hon som en stock.

Under dagen vill säga.

Lägger hon sig på sängen för att sova på kvällen börjar genast benen att spöka fast hon är så slut så hon skulle kunna sitta och sova.  Vilket hon gör. Framför TVn.

dsc07513

Ni får ha överseende go´vänner … Skatan tycker om er i alla fall och har verkligen inte glömt bort er även om det kan tyckas så.

För hon kommer igen … det är Skatan  i alla fall alldeles säkert på.

Hon kommer alltid igen.

Och det är INTE synd om henne. Hon behöver vila lite bara.