StinaFinaPina är min och Mannens ögonsten… en liten dvärgschnauzer… den bästa i världen förstås. Hon är bortskämd som få… av Mannen mest… Skatan bromsar. Stina är ju när allt kommer omkring en … hund… och mår bäst av att behandlas som en hund. Människans bästa vän. Så sant som det är sagt.
Skatan skrev om StinaFinaPina på Fridhems Folkhögskola 2009 … hennes allra första berättelse. Här kommer den:
Jag heter Stina.
Fast egentligen heter jag Spirit of Spring. Det namnet fick jag eftersom jag är en vårvalp… ett aprilyrväder som dom säger. Men det gick ju inte att säga eller ropa, tyckte Matte. Så Stina. Stina kallas jag för.
Efter ett otal incidenter, som ju händer och sker när man är liten.. tja… när jaaag var en liten skit, så fick jag heta StinaPinaFina. För jag var ju en riktig Pina ibland, tyckte Matte. Och mildrade det med sitt Fina-tillägg. Men när hon ville att jag skulle komma på stubinen, på studs, på stört, inte ropade hon hela långa namnet StinaPinaFina då heller. Nej. Då ropade hon Stiiiinis eller helt enkelt hiiiit med gäll skrikande stämma.
Se´n hände det nå´t. Och det som hände hände efter den där gången när hon nära nog ströp mig i hissen.
Jag fick ett nytt namn. Igen.
Och det namnet säger hon med sin finaste lenaste mest ömsinta röst när hon klappar mig över bringan, river lite vid svansroten… som är skönast. Så där … rivigt. Och då, när hon säger det så där mjukt och tyst, får hon nästan nå´t vått i ögonvrån.
Så här var det.
Jag brukar alltid smita förbi matte och in i hissen först. Alltid.
Utom då. Den där morgonen.
Hon trängde sig före mig och tryckte genast på knappen och dörren började gå igen. Jag satt där i mitt koppel och väntade på att få gå in. Hon vände sig om och fick syn på mig och jag såg hennes mun öppna sig… i ett skrik, tror jag, innan hon slängde kopplet på mig. Pååå mig. Och så gick hissdörren igen. Och hennes skrik ekade i hela huset…inifrån hissen.
Jag satt kvar där i mitt koppel och fattade i n g e n t i n g.
Nödsignalen tjöt så jag skulle ha hållit för öronen om jag kunnat…
Hissen fortsatte uppåt med en gallskrikande Matte inuti. Jag slog mig ner och väntade…
Jag hörde henne komma utfarande fortfarande hojtande i högan sky och morgonsömniga förskräckta grannar öppnade sina dörrar och undrade vad som stod på och hon skrek medan hon nästan sprang omkull en städerska som stod där i trappen med sin hink. Hon skrek:
Jag har dödat min lilla hund. Mein Hund muss tot sein… skrek hon. För vi var i Österrike.
Och så fick hon syn på mig som satt där och , och tja… väntade. Och hon formligen slängde sig över mig… skrek och snyftade och klappade och grinade och tryckte ner hissen och fick ut kopplet…och
”min älskade lilla StinaFina” snyftade hon… alls ingen Pina mer.
Bara StinaFina. Så det så.
Skatans tankar 
Hej Eva!
Har nu varit inne o kikat lite på din sida. Blir imponerad!
Och så fick jag också träffa Stinapinafina i ”verkligheten”!
Trodde kanske att du la utt ditt första verk för läsning men så väl var det inte. Kanske något att fundera på.
Skall nu gå och ta en svalkande dusch.
Kram Pernilla
Jeg er virkelig glad for at jeg har kunne tiltrække dig til min blog selvom jeg er en fyr Tror lidt at det er en last jeg lider under . Tak fordi du læser med, og jeg håber at jeg kan tifriedstllle dit modebehov, både her og på FSWJWCnow
B:Thank you for your civil reply and although this lion is dog-tired (it’s 2:30 am here)it has given me a perspective I was seeking.Let me digest it and if you have any further info I’d welcome it.And I’ve just seen Limpet’s very interesting post. Good stuff.
Pernilla! Joo, jag skall lägga ut min första ”baby” av det här slaget. Funderar fortfarande på hur. Det löser sig. Roligt att du besökte mig. Du är hur välkommen som helst tillbaka. 🙂 Kramar!
Kul att er hund heter StinaPinaFina, precis som jag 🙂
Roligt att läsa din blog, speciellt när du skriver om din familj. Jag tänker ofta på Lilla E. Kram från Stina i trönö
Hej Stina! Välkommen hit. Det var kul att du ”tittade in”. Du heter väl Stina antar jag, kanske StinaFina. Men sällan StinaPina i alla fall. Vi älskar som sagt var våran Stina. Kramar!
Så fick jag gråta en skväll mellan leendena av din berättelse … jag har haft lite för många orostunder för Watson när han har opererats, så jag viskar ofta småsaker till honom bara för att jag kan …. tror aldrig jag har älskat något som denna hund samtidigt som han självklart har sina stunder när jag varken orkar eller vill, men det är ju bara att göra det som göras ska … ut och gå fast matte är sjuk på både längden och bredden … en hund har rätt att luftas varje dag, sprätta lite med bakbenen för att markera var Killroy har varit, nosa som en jordfräs efter tikarna och allt annat som doftar så förföriskt gott i hans nos.
Ja att man älskar sin hund väldigt väldigt mycket förstår man … om inte annat … så då hon blir sjuk. Och visst är det ett passande att ha hund och nog är man bunden allt. Och man måste ut i ur och skur och ibland är man mer än trött på att gå ut sena kvällsrundan osv osv … men vilken glädje att ha henne … sin hund som möter en lika glad varenda gång som man kommer hem … som finns där alltid och som aldrig går och surar … som älskar en oreserverat.
Så nu väntar jag verkligen på att få hem henne igen … och sluta oroa mig för att allt inte skall bli bra.
Kram och tack för din fina kommentar.
Varför är det alltid så snyftigt, när man läser om våra älskade husdjur. Även om dom tillhör en annan.
Både glädje tårar och blandade känslor.
se där nu läste jag det igen. Inte kom jag ihåg att jag läst och kommenterat.
uruselt minne nu för tiden.
Ska bli kul att se när jag läser det nästa gång.
Som när Mamma o.Pappa tappa bort Sherry på NK.ochså i en hiss hände även med barnbarnet. Mitt barn.
Jag hoppas innerligt att det var sista gången det hände mig … och StinaFina. Det var verkligen en mardröm.
Kram!
Idag blev jag lika rörd som första gången jag läste.i Januari 2011, andra gången 2012 och nu Juli 2015
Ja hon är då för go lilla StinaFina.
Kram och nospuff från Prinsen, som jag tror gillar hundar,ser det då de rastar dem utanför på gräsmattan, mops somheter Felix och 2 franska bulldoggar, vet inga namn.matte o.husse är polacker.
Hej
ljuvlig bild också !!
Tack 🙂
Kram!