Thailand 2009

Den 3 februari, på min födelsedag, startade resan till Thailand för att få närvara vid Sonens bröllop och sedan tillsammans med bröllopssällskapet vara någon vecka på Koh Chang (Elefantön) och bada och sola …

Mannen och jag anlände Bangkok klockan 15.00 lokal tid den 4 februari. Vi hittade så småningom Chang och Mott som mötte oss och tog oss med taxi till Midas Hotell, där också det övriga farang-sällskapet huserade  (farang = västerländsk utlänning). Efter att ha installerat oss

gjorde vi en kort promenad till bankomat.

På kvällen åt hela sällskapet middag på närliggande restaurang… jag fotograferade den från vårt rum. Det blev ett fint första möte med Thailand där på kvällen…

5/2 … Vi har hyrt en minibus för hela resan. Den skall ta oss till Roi Et… fram och tillbaka till byn … och sedan efter bröllopet… till Koh Chang… Vår chaufför var en fantastisk man med ett stort tålamod… han fick vänta in  personer som inte kom när de skulle… vara med om två dagars bröllop etc etc… Utan denne man och hans buss hade inte resan alls gått lika smidigt… Innan färden norrut startade ”på riktigt” åkte vi hem till en moster i Bangkok för att hämta Changs sommarkläder som han lämnat kvar där se´n sist… Mitt inne i Bangkok bodde moster med sin man som körde taxi och sin son Tutta … som Sonen Chang var helt begeistrad i… Att dessa små hus vid jordiga gator med skräpiga ödetomter finns där bland höghus och lyx… ja … kontrasterna mötte oss genast må jag säga…

Och så bar det iväg norrut. Förstas stopp var stopp för att köpa frukt.. Sedan stannade vi för lunch vid en insjö där restarangen låg inne i en handelsträdgård.. Och sedan blev det ett tredje stopp vid ett tempel. Det hade Sonen Chang propsat på… att vi skulle stanna till där.. och vi gick av, fick små guldiga klisterlappar att kleta på buddan och flanerade i tempelträdgården. En skön bensträckare må jag säga…

Sen gick färden vidare norrut… på helt fantastiska motorvägar utan mötande trafik. Ändå körde vi över en hund… Både hundar, människor och kor passerade över den här fyrfiliga vägen hur som helst. Så var vi då äntligen framme vid vårt hotell i Roi-Et. Vi installerade oss och gick sen på lokal för att äta middag. Pa fick träffa sin allra bästa vän och kusin Em och det var ett kärt återseende.

Sedan stöp vi i säng… för dagen efteråt… den 6 februari åkte Chang och Mott och Skatan och Mannen och Stora E … till byn för den ”första bröllopsdagen”, den med den buddistiska ceremonin i templet i byn… och då får vi också träffa Mamma Gui, flera mostrar… farmor… bröder och annan släkt…

Det övriga farang-gänget stannade kvar i Roi-Et. Tyckte väl att det räckte med en dag…

Buddism möter andetro

… De döda finns inte bakom sina stenar… eller under… De finns överallt. Men man går hit för att träffa och tala med sina andar. Varje hus har också ett litet andehus där man lägger mat och dryck till husets ande…

Chang bär på korgen med ris…

Damen som skall ”mässa och svara munkarnas mässande” har kommit och sitter på stenbänken och väntar. Varorna ordnas.. Mamma Gai sitter på huk och en moster Pan väntar..Bastmattor läggs ut… både till munkarna och till oss andras… men vi farang sätter oss på stenbänken och ser noga till att fötterna inte ”pekar” mot någon…Hönsen pickar och hundarna väntar på sin mat (de slängde sig över maten till andarna… Pa berättade att det var munkarna som sagt åt hundarna att de kunde få äta….). Munkarna anländer och sätter sig.. ett bomullsnystan räcks fram. Det välsignas. Janta och en manlig släktning knyter sedan fast änden på bomullstråden vid Pas pappas sten. Den dras sedan till farfars, en mosters, någon annan släktings på ett intrikat sätt. Tråden får inte korsas från ovansidan… eller om det var från undersidan… Slutligen lämnas den till en av munkarna… Och det mässas.. Sedan får både munkarna och andarna mat… Nu är de inbjudna. Vad jag förstår används sedan den här bomullstråden som välsignats till armband som knyts dels runt brudparets handleder, dels på våra, släktingarnas… De får inte tas av förrän efter tre dagar…. Vi får också motta två lite ”vackrare” armband var som välsignats av Buddha genom munkarna…

By och Buddha

Efter frukost den 6 februari går bussen med Sonen och Pa, Janta, Pan, en annan moster, Mannen, Stora E och Skatan till byn. De andra… farangerna… stannade kvar i Roi Et.

Första anhalt var banken för att hämta ut kontantdelen av sinsoden (brudpriset). I västvärlden kan det kännas utmanande att ”betala” för sin brud… men Sonen har accepterat deras urgamla sedvänja och betalar modern den här sinsoden. Han ser det också som en hjälp till Pas familj att kunna få det lite drägligare. Mamma Gai tänker bygga sig ett nytt hus…

Sedan stannade vi till vid en affär där massvis med varor inhandlades… dels till bröllopet men framförallt som gåvor … mat och andra förnödenheter… till munkarna.

När vi kom fram till byn hade redan massvis med människor samlats vid mosterns hus, där själva vigseln skall äga rum morgonen därpå… den 7:e februari. Männen satt vid ett bord och drack Chang… ett öl… eller Singha..Kvinnorna förberedde mat eller blomsterarrangemang.

Tälttak hade arrangerats och spänningen låg i luften… Runt en glassbil försigick kommersen precis som runt glassbilarna här hemma…

Och så var det då dags att bege sig iväg till templet och ceremonin där…

Templet var ett ”kitschigt” ställe med guld guld guld och blomterarrangemang blandat med buddor och en stor gonggong som en munk slog tre slag på och som vi alla anhöriga sedan också fick slå tre slag var på… slagen betygsattes … Mannens utföll till högsta belåtenhet. Han hade inte ”tagit i” och ändå blev klangen fullödig… Mitt i alltihop fanns almanackor och väggklockor.. Bastmattor breddes ut nedanför en liten upphöjd del där munkarna skulle sitta på sina mattor framför buddafigurerna. Munken inledde med tre gonggongslag. All mat hade dukats fram framför dem. Vi satt alla på knä och ett ”mässande” tog sin början… och höll på och höll på…Vi, faranger, hängde med så gott vi kunde… När vattnet till munkarna skulle bäras fram skulle vi alla nudda varandras armbågar  i en lång kedja så att vi ”hängde ihop” vid välsignelsen…

Under tiden vi varit i templet hade det dukats fram en måltid till oss faranger…. anpassad thaimat som vi oftast gillar, risnudlar grönsaker kyckling… Vi blev erbjudna öl i värmen men föredrog vatten… Sonen lånade en moped för att puttra iväg och inhandla … och kom tillbaka med en överraskingsdelikatess… grodor på spett…. Då smakade risråttan godare…

Efter denna kulinariska måltid var det hög tid att gå hem till Mamma Gai… och sedan till templet och ”begravningsplatsen” för att ha en ceremoni där man inbjöd andarna till bröllopet och gav dem mat och dryck….för att till sist lämna Pa hos sin mamma och åka tillbaka till Roi-Et efter en fantastiskt innehållsrik och annorlunda dag…

Det verkar som en del bilder kommer lite som dom vill… men alldeles här ovan är iallafall Mamma Gais hus… och innan dess är det det halvfärdiga templet som man inte haft råd att bygga klart. Det tempel som vi var i ligger alldeles bakom…

Bybröllopet

Det var den 7:e februari, Sonens och Pas bröllopsdag II… Men också tvillingarnas 32:a födelsedag. Lilla E fick anstå … man ville ju inte väcka upp henne mitt i natten… men Sonen blev sjungen för både på rummet och nere vid frukosten…

Redan klockan kvart i 8 plockade chauffören upp  oss vi packade förväntansfulla in oss i minibussen med en något nervös brudgum. Pa fanns ju kvar i byn och väntade…

Vi åkte först till en mosters hus där flera släktingar väntade med trummor och andra instrument… varifrån vi sedan marscherade med brudgummen under trummande tjutande och ett himla liv…

Sonen fick också två ljus i sin hand… och så gick vi med buller och bång genom byn…

När vi kom fram möttes vi av en portal med ett band knutet tvärs över… Sonen fick betala barnen som höll upp bandet för att få passera fram till trappan där han fick ta av sig om fötterna och där han blev ”tvagad” innan han ledsagades uppför trappan av vigselförrättaren..Det var en väldig röra så mina bilder är inte så fullständiga… Mamma Tingtong var väl lite bröllopsstressad också…

Väl uppe i huset fick Sonen sätta sig på golvet framför en puff och framför vigselförrättaren. Hela rummet var bröllopssmyckat… med blommor och banderoller och bastmattor… och en likadan tom puff som Pa skulle sätta sig framför… Mannen och jag blev hänvisade platser till vänster om brudparet… på golvet.. medan de andra farangerna fick sitta på stolar… Genom min placering har jag inte så bra bilder från själva ceremonin… men det har säkert någon i sällskapet tagit som jag kan få …. såmåningom…

Och så kom bruden med sina tärnor in och intog sin plats…

Men innan Pa gjorde entré hade sinsoden (brudpriset) arrangerats och kontanterna spritts ut på en bricka… bankboken lagts överst öppen… blommor strötts över av Mannen (min alltså) och sedan hade en handduk knutits om och sinsoden lagts i en silverskål av Pas farmor…

Sedan kunde vigseln och mässandet börja… och fortsätta och fortsätta…. Deras händer knöts samman och de fick ris och ägg att äta… och det mässades medan det inte var tyst egentligen utan hela tiden sorlades det i rummet…

Ceremonin slutade med att Pas släktingar band de här välsignade bomullsbanden som man tog från ett arrangemang framför brudparet… band runt först Henriks handled och sedan stack man sedlar under det eller la i en skål framför… Sedan gjorde vi samma sak med Pa… De här slantarna tillföll brudparet och hade inget med sinsoden att göra…

Fortsättning följer… Sängkammardelen väntar….

Och så var det då dags för sängkammaren… men innan dess måste det utrönas vem i familjen som skall ”hålla” i pengarna. Från en skål hälldes blomster blandade med slantar ut och Chang och Mott skulle rafsa åt sig så många slantar de bara hann. Vem vann… Ja vem tror ni? Lilla Mott blir förstås hushållerska i familjen Anderson…Sedan bäddades brudparet vederbörligen ner och bröllopsgästerna lämnade sängkammaren…