Och så kom vi då till Amman på den femte dagen. Staden, som precis som Rom, vilar på sju kullar …
(Bilden har jag hittat ”på nätet” men jag har liknande i min dator som ju är ”på vift”)
Innan incheckningen på hotellet gjordes en avkortad ”city tour”. Vi var så himla trötta.
Jordanien har tagit emot mest palestinska flyktingar i världen (ca 2 miljoner) , tror jag. Det finns jättestora trånga flyktingläger ”mitt i Amman”… kan vara en del av det som syns här på bilden ovan.
– Så det gäller att inte ”höja rösten när man pratar med frugan, anmärkte Abdullah, vår fine guide … som med känsla pratade om Israel och Mellanösternproblematiken.
Men den tänker inte jag prata så mycket om. Att den var allestädes närvarande kunde man inte undvika att märka . Integrerad i vardagen i Jordanien, helt enkelt.
På hotellet blev det snabbdusch och lite vila innan vidare äventyr …
Det visade sig att på just det hotellet hade en självmordsbombare tagit sig in och utlöst en bomb mitt i en bröllopsfest som hölls där. Bland annat dog en granne till Stellan i dådet. Han hade suttit 7 år i isreliskt fångenskap, släppts och varit med i förhandlingarna med Arafat och Clinton i Camp Davies … och nu hade han fått en välförtjänlig pension. Och så hände detta. Vi skall också komma ihåg att det är stora skillnader på tro inom den muslimska världen. Allt är inte svart ellre vitt. (Hotellet var det mest ”slitna” av våra hotell. Men matsalen var den finaste och alldeles nybyggd … av förklarade skäl).
Vi var inbjudna till Stellan och Hania som hade en fantastisk våning på en av Ammans sju kullar med en vidunderlig utsikt över stan. Man hade haft sån tur att tomten mittemot inte fick bebyggas av ”arkeologiska skäl”. Vi minglade och pratade och beundrade den vackra våningen … (här skulle jag vilja haft mina bilder ).
Sedan bar det av till kvällens huvudbegivelse: Middag på the Royal Automobile Museum med privat visning av kurator Mr. Gargour. Skatan tog bilder på Harley Davidson från 1900-talets början, som jag kommer förevisa i sinom tid, förhoppningsvis, och nöjer mig med bilder som jag lånat från Mannens klasskamrats hemsida … vilka ju inte heller går av för hackor.
Fyrarätters (eller var det femrätters) middag avåts där bland alla bilarna innan vi återbördades till vårt hotell … där vi somnade ”ovaggade”.
Var så säker.
Nu har jag fått mina bilder så här kommer fortsättningen på min berättelse:
… och fortsätter där jag slutade – i Royal Automobile Museum – med en Harley Davidson-exposé …
Det fanns nämligen en hel samling Harley Davidson-motorcyklar ända från 1900-talets början där i museet, som nuvarande kung Abdullah II skapade för att hedra sin far kung Hussein … hans händelserika liv och hans jättestora intresse för bilar och motorcyklar i alla dess former …
(En ung kung Hussein … innan han blev kung … )
Det finns nog inget annat motorcykelmärke i världen som har samma ”status” och väcker sån hänförelse som Harley Davidson.
Den första Harley Davidson gjordes redan 1906. Den här är en av de tidigaste exemplaren V Twin – 1917.
Modell J – Motorcykel med sidovagn – 1929
1942 WLA.
WLA var den militära benämningen på Harley Davidsons (flathead-modeller), som uteslutande användes i Europa under andra världskriget.
Skatan tyckte faktiskt – trots de fantastiska bilarna som hade samlats där på muséet – att det var Harley Davidson-cyklarna som var allra bäst och roligast att se …
Jag har nämligen alltid ”vurmat” för HD och motorcyklar men som den fegis jag är aldrig ens suttit med på bönpallen än mindre kört själv.
Visst är de skönheternas skönhet ?
(2008 Harley Davidson XL 883L Sporster 883 LOW – från nätet förstås)
Efter att ha gått runt tillsammans med Stellan och vår guide Mr. Gargour …och beskådat alla dessa skönheter – bilarna oc motorcyklarna – hade det dukats upp för en middag inne bland bilarna …
som vi åt … medan vi snackade och tyckte och valde vilken av alla dessa rariteter som vi gillade allra bäst.
Skatan valde förstås en HD:
… den med sidovagnen. För i den fanns det ju också plats för StinaFina att åka med …
En reaktion till “Dag 5: Amman”