Thailand 2010

Denna sida om min Thailandsresa  kommer att bli längre än  lååång och färdigställas allt eftersom. Så det blir för den nyfikna till att bläddra och bläddra och bläddra sig neråt för att se vad som hänt sen sist …

Tänk också på att ni kan förstora de bilder ni vill titta närmre på med ett enkelt ”klick” på bilden med muspekaren  … Bara så ni vet.

 

Roi Et, Ban Kao Nam och Songkran, Koh Samet och Bangkok 12 april – 11 maj 2010

– Hej då,

sa vi till Sverige och Arlanda den 12 april 2010 och steg på planet som skulle föra oss, Skatan, Pa och Alice tillsammans med moster J och P  till Thailand och mormor Gai  i byn Ban Kao Nam nära Roi Et och stranden på Koh Samet och Bangkok …

Pa, Alice och jag fick platser nära köket . Först tyckte vi att det var utmärkt nära till varmt vatten för vällingen o s v men mycket snart upptäckte vi att det verkligen var den sämsta möjliga platsen på planet.

Köket var nämligen också baren på planet och trafiken dit var oändlig. Till och med när de släckt ner för att vi skulle sova var gubbarna där för att tigga till sig ännu en whisky. Och inte kunde de hålla käften heller utan pratade, stannade kvar en stund utanför och orerade om än det ena än det andra … Tills Skatan bad dem dämpa sig något.

– Vi försöker faktiskt få en blund här …

Det hjälpte tills nästa laddning gubbar stod på kö.

Gubbarna säger Skatan. Jo 99 % av de törstiga var gubbar. Den enda kvinnan vi såg var där för att få vatten till välling åt sin grabb.

Alice hade ingen egen stol förstås så Pa och Skatan fick äta i skift men Alice  gick det ingen nöd på … hon åt med god aptit och var väl den av oss som sov bäst …

Vi turades om att ha henne i knät och aldrig hade jag väl trott att hon var sååå tung.

Hela personalen på planet var helt begeistrade i Alice och kom alla och ville gulla och titta och ta på henne. Thailändarna är verkligen barnkära och det märktes överallt där vi ”drog fram” …

Här är det en av flygvärdinnorna som leende beundrar Underverket.

Vi landade tidigt på mogonen thailändsk tid till den enormt stora flygplatsen i Bangkok där vi vandrade miltals … nej men säkert en kilometer i alla fall och fick gåhjälp av rullband tills vi kom till ankomsthallen där ett helt gäng med släktningar mötte oss. De skulle … visade det sig … också  med upp till byn i minibussen som vi hyrt. Det gjorde naturligtvis ingenting men i fortsättning var detta legio … saker och ting hände heeela tiden som Skatan inte hade en aning om skulle hända …

Pa bär på Alice den långa vägen till ankomsthallen.

Vi lassade in oss i minibussen med pick och pack och nytillkomna släktingar och drog norrut mot Roi Et och byn Ban Kao Nam där vi skulle vara en vecka och bland annat fira det thailändska nyåret Songkran som man redan börjat fira för det firas mellan den 13 och 15 april. Lastbilar fullastade med folk utrustade med vattensprutor, flaskor med vatten som de sprutar, häller. på förbipasserande är en stor del av firandet och så kletar man vit gegga på varandra för att välgångsönska …

Väl framme i Roi Et tog Skatan och P in på hotell Petcharat Garden Hotel, som förresten byggts av Taksin, ni vet Rödskjortornas idol, och som är det enda hotellet med pool i Roi Et.

Pa och moster J och Alice åkte vidare direkt ut till byn.

Taksin var förstås en korrumperad politiker som stack mycket pengar i egen ficka men han gjorde också mycket gott för de fattiga risbönderna i nordost och norrut. Han byggde vägar … jättefina genomgående motorvägar från norr till Bangkok … , han hjälpte bönderna att få ett kobestånd genom att hyra ut en ko, som när den kalvat gick vidare till någon annan eller slaktades. Kalven som kon fött fick bonden behålla och så fick den en kalv osv osv … Mamma Gai hade fem kor och egna risfält som hon ärvt efter Pas pappa som dog för tre år sedan. Han såg också till att risbönderna fick vettigt betalt för sina skördar … till skillnad från dagens regeringschef som också är korrumperad förstås … men inte gör något för Thailands fattiga norra delar. Tvärtom importeras ris från Burma t ex och priserna dumpas så bönderna tvekar till och med i år att skörda en andra omgång för att det inte lönar sig. I förra valet vann Taksins gamla parti men då satte militären stopp för det valresultatet och så började det protesteras i Bangkok. Rödskjortorna kom resandes och ockuperade vitala affärscenter och tänker inte ge sig förrän nyval utlovas. Som utomstående kan man inte förstå varför man inte ger sig och utlyser nyval. Nästa ordinarie val är om ett år !!! Men men … politik är komplicerade saker så Skatan kanske inte har hela bilden klar för sig.

Vi möttes upp på hotellet av Pan, en annan moster tror jag till Pa, och Börje som bor året runt i Thailand.

Receptionen på Petcharat Garden Hotel

… och så hotellets pool, den enda i hela Roi Et

Det var meningen att Skatan skulle stanna i Roi Et tillsammans med Pa och Alice i en vecka. Sedan skulle vi alla åka söderut till Kho Samet, mamma Gay skulle följa med också, vilket hon gjorde. Där skulle vi vara nästan hela återstående tiden, tre veckor, utom några dagar på slutet. Men så blev det inte … som ni vet. Så blev det inte.

Vi, Skatan, P och Börje och Pan tog en tucktuck (en moped med flak som fungerar som enkla taxibilar) till en av de få restauranger i Roi Et som också, förutom thaimat, serverade farang (=västerlänning)-mat, en schweizare som vi upptäckt förra året när vi var här och firade bröllopet. Då var han ännu mer lik Kojak ni vet. Han med slickepinnen och den kala hjässan, än idag.

Vi åt wienerschnizlar minst lika goda som i Wien och drack thailändskt öl, Chang, som är det bästa förutom Leo, till. Typiskt va! Att det första riktiga målet mat i Thailand inte var thailändsk utan europeiskt.

Men gott var det!

 

Byn Ban Kao Nam och Songkran

Nästa morgon åkte vi ut till byn.

Songkran, det thailändska nyårsfirandet var i full gång. Det var ett öronbedövande oväsen från mastodontiska högtalare, det kastades vatten från lastbilsflak och kletades med mjöl i ansiktet och överallt.

De äldsta i byn fick sätta sig i en ring, få vatten i händerna, kletas på lite mjöl i ansiktet och få en eller annan slant. De har mycket mycket litet pension eller pengar  från staten och är helt beroende av sina släktingar för mat och husrum och kläder.

Vi förskansade oss  i mamma Gays hus och det enda rum där som var utrustat med air conditon. Det är Sonen och Pas rum och nu skulle Pa och Alice husera där. Det finns inga möbler, förutom TV, i huset. Allt försigår på golvet. En tunn madrass tjänar som säng … det är inte konstigt att Skatan inte kunde bo där … och när vi var där blev det trångt om saligheten. Alla skulle komma och hälsa och titta på oss …

Här sitter de äldsta och musikanläggningen som vrålade ut sin musik finns i bakgrunden

 

Pa ger sitt ”bidrag” till en av de äldre

Gubben är faktiskt 94 år …

Musikanläggningen

Vi drog oss inomhus till byns finaste hus, mamma Gays. Nu är hon drottning i Ban Kao Nam …

… och till rummet där Pa och Alice huserade …

Alice får mat av gammelmoster J … på madrassen som också är säng …

Alice håller på att somna omgiven av sina små beundrare …

som själva passar på att ta sig en tupplur

Samtidigt som Alice sover har man samlats för att göra ett träd med löv av sedlar som i procession skall bäras till templet. Pengarna skall munkarna få för att bygga färdigt ett nytt tempel. Det har man hållit på med bra länge nu och det kommer  antagligen  att förfalla innan det är färdigt. Så långsamt går det.

Pa fixar …

och snart står pengaträdet klart att föras till templet …

Under tiden pågår Songkran högljutt utanför och några nyfikna flickor kikar in genom fönstret …

När de ser att jag fotograferar, skrattar de högljutt och ger sig iväg för att fortsätta sitt firande …

Alice har vaknat och innan vi ger oss iväg till templet får hon mat och så får hon sitta hos Pas farmor  lite.

Det syns riktigt hur glad hon är över sitt barnbarnsbarn, gammelfarmor.

 

Processionen till templet och munkarna,  hos andarna,  de döda vid deras gravar

Vi samlar ihop oss för att gå den lilla biten till templet med vårt ”offerträd” …

och det var varmt som bara den men Pa var utrustad med både solhatt … hmm … den skulle ju Alice ha … och parasoll.

Hela byn var på benen …

Dom skulle bara våga slänga vatten på oss från den där bilen … Songkran-vatten …

Väl framme vid templet samlades man under ett tag alldeles nära Pas pappas grav … där munkarna väntade.

Man hade förbundit de döda, andarna, med oss levande, munkarna, genom en bomullstråd som gick från grav till grav till en av munkarna …

Offerträden var på plats …

en liten pengagåva så att man skall kunna  fortsätta bygga på det nya … redan fallfärdiga templet … som säkert kommer rasa innan det är färdigbyggt …

Munkarna håller sina ceremonier, får sina gåvor med mat   och förnödenheter …

(Pas farmor sitter där i mitten, gamlingen, 94-åringen har också orkat sig hit och mankan se Pa skymta fram där hon sitter med lilla Alice i knät)

 

Också de döda blir utspisade ..

Och sen bär det av hemåt igen …

till fots eller som här per moped …

 

Fortsättning följer … för det här är ju bara början …

Det var nästan olidligt varmt där i byn … omkring 40 grader hela tiden … och Skatan längtade efter ett dopp i polen … Den enda som kunde få ett svalkande bad var Alice …

så baljan togs fram och vattnet som kom ur kranen var redan ljummet … om inte varmt.

Åååh … vad skönt att få plaska riktigt ordentligt …

 

… medan gässen plockade frön eller vad det nu kunde vara alldeles nedanför ”badet” …

Efter en vecka i Roi Et och i byn skulle vi fara vidare … först via Uran Thano för att hämta upp Anouy (hur det nu stavas) och Harry som också skulle med till Koh Samet …

Där hamnade vi i nya festligheter. Två män som skulle bli munkar fördes i triumf med dansande människor och pengagåvor till munkarna förbi på gatan under tjut, hög musik och dans …

 

Allt verkar förvandlas till fest här i Thailand …