🙂 🙂 🙂
Avrapportering till pappa B
På vår morgonrunda träffade vi fyra personer… två med hundar… en med stavar och en… helt utan hjälp…. Tre log glatt tillbaka… En drog inte på smilbanden… Kan ni gissa vem?
Jo… det var gubben med stavarna som var såååå koncentrerad att jag hade fullt sjå att le mooot honom och när han väl fick syn på mig… såg han helt skräckslagen ut… som om jag skulle sparka omkull stavarna för honom… men inget leende bröt fram ur hans bistra koncentrerade min…
Se´n har jag inte träffat någon mer förutom Mannen då förstås… och SPF… på hela långa dagen…
Så var det med det. Keep smiling….
Jag tycker det verkar trevligare att gå med en hund!
🙂
Znogge! Det ääär mycket mycket trevligare. Och sååå mycket trevliga människor jag har träffat när jag har haft sällskap av SPF… både här och i Österrike. Kram!
På udden (Bobergs) som jag brukar hemsöka, går det icke en dag (inklusive midsommardagen?!) utan att folk flåsar förbi innan fan har fått skorna på sig, på vägen utanför tomten.
Det är jogging, gångstavar, tävlingscyklar och rullskidor(?!igen)gemensamt för de flåsande är : aldrig ett leende eller ens en nick.
De passerar dagligen, ofta två gånger om dagen t.o.m. nada…bubkes…nothing!
Totalkoncentrerade och med en ganska så självbelåten ”titta vad duktig JAG är, era slöfockar” min, sveper de förbi.
Medan samtliga av hundägarna strosar fram, ser sig intresserat omkring och ofta stannar till för att byta ett par ord, eller – åtminstone – nickar…
Fram för fler hundägare!
😉
Kram!
🙂
Nina! Det skaaa vara jobbigt att bli ”fit” 🙂 tycks det som… Men jag har som många hundägare (ibland rusar vi som galningar vi också…) men.. jag har ”långsamhetens lov” i mitt sinne… när jag strosar fram med StinaPinaFina…möter jag blicken på de mötande. Dels för att se om de är hundrädda, dels för att upptäcka om det är OK att hundarna hälsar, eller för att ”hälsa” på en annan hundägare, vilken som helst. Och då blir det ju leende 🙂 förstås… Kram!
Men nog blir ni fler till påsk?
Skogsnuvan! Jo nog var vi fler än de jag träffade på min morgonrunda när jag skulle ”räkna” leenden som jag mötte (själv leende)…Vi var 14 personer inklusive lilla Agnes, 8 månader. Så det var fullt hus… Men ni var ännu fler tror jag ? 🙂 Kramar!