… att bli gammal… att bli äldre… att vaaara äldre…
För det är ju det jag ääär….
Det hjälps inte att jag är ”ung i sinnet” när kroppen tydligt och bestämt ständigt påminner mig om att
OK, ung i sinnet men i en lastgammal kropp, äldre än den skulle behöva vara, en värkande, något fetlagd, otymplig kropp .. Denna osmidiga massa skall jag alltså samtidigt släpa runt på medan
… sinnet är ungt… och skulle vilja göra så mycket meeer… flyga högt… springa, hoppa…. dansa (utan värk da´n därpå)… gå i höga klackar… böja mig ner utan att fastna i rörelsen… sitta på huk och komma upp smidigt och lätt…
Jag blev påmind om att jag ääär äldre… när jag hade ett snack med Husläkaren… min RSL-medicin börjar avta i verkan… och så har jag ont och blir svälld och stel och handikappad i min opererade fotled… och inte bara där… utan i varenda dj-a led i heeela kroppen…. och så var det bla bla bla….
Jag har en mycket sansad, äldre (= i min ålder) husläkare och vi resonerade fram och tillbaka… och kom fram till att jag kanske fortfarande klarar mig på Alvedon (max 8 om da´n) mot min smärta… en remiss till röntgen för vidare ”transport” till ortopeden (kanske man kan ta bort några skruvar eller plattor eller nå´t…)… att jag får pröva en ny… alldeles ny medicin mot RLS-besvären… men…
… att mycket av det jag beskriver… stelheten, en del av värken… kanske beror på åldern… du ääär ju över 60 år… och ja, kroppen åldras, blir stelare….
Men…ska man verkligen behöva stå ut med en kropp som bara lyder en med hjälp av Alvedon… resten av sitt liv…
Jaa, det… eller att ha ont. Vi är alldeles för rädda att ta medicin… som hjälper … när vi har ont… Uthärda smärtan är 40-talisternas mantra… och … framförallt … inte bli gamla och skröpliga…
Punkt och slut.
Nej, inte riktigt…. jag har varit hos Soldansaren och läst… och hittat min favorit-poet Edith Södergran som 1916 skrev Triumf att finnas till… och här citerar jag bara sista strofen…
Tid – förvandlerska, tid – förstörerska, tid – förtrollerska,
kommer du med nya ränker, tusen lister för att bjuda
mig en tillvaro
som ett litet frö, som en ringlad orm, som en klippa mitt
i havet?
Tid – du mörderska – vik ifrån mig!
Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig honung upp till
randen
och hon säger: en gång slockna alla stjärnor, men de lysa
alltid utan skräck.
Skatans tankar 
Oj nu blev jag ledsen för din skull. Visste inte att du var så illa därann. Jag som gnäller för att jag har lite dåliga gummiband i benen och inte kan hoppa på hala stenar efter stranden längre. Högklackade skor har jag aldrig kunnat ha men dansa kan jag ju inte. Har du försökt med mega3droppar. Sägs att det ska vara bra för stela leder och värk. Hoppas att du blir lite bättre nu när det är varmt och skönt. Får väl koka ihop nån trolldryck till dig när du kommer hi hi
Skogsnuvan! Ja… ibland ”ramlar det över en” och tär på humöret… men… jösses… ibland är det ju riktigt OK också… så man skall väl inte klaga. Det är skönt att få älta och häva ur sig lite här i bloggen i alla fall.. 🙂
Kramar!
Jag ser verkligen fram emot att träffas. Vad kul det kommer att bli!