”Det är roligt, gripande, tänkvärt och inte så lite pinsamt emellanåt. Som en förtätad och tragikomisk ingång till Amos Oz författarskap fungerar ”Rim på liv och död” alldeles utomordentligt” . ..
skriver bl a Erik Löfvndahl i sin recension i SvD den 26 februari 2009…
Jag vet inte det ..jag…
”Den är på en gång stram och irriterande, skriver Steve Sem-Sandberg.” (DN 26 februari 2009)
Ganska så irriterande tycker Skatan… men en bok som hon säkert måste läsa flera gånger för att ”komma in i” och förstå … upptäcka alla undermeningar och skikt…
”Detta är ingen vanlig bok, det är en exceptionell bok. Det är en bok om hur en bok föds och om hur en bok skrivs. Det är en bok om skrivprocessen. Och jag vet inte om läsarna kommer att finna det lättsmält, svårt, märkligt, lockande eller motbjudande att läsa en bok om hur en bok skrivs.” (Amos Oz)
Så nu har Skatan skrivit ner mer text om vad recencenter och författaren Amos Oz själv anser att boken handlar om… och omdömen om den….
Så nu får jag väl ge mig i kast med den själv….
Ytligt sett handlar den lilla boken… för det är en bok av ett mycket litet format, 118 sidor… om en författare som håller en föreläsning och innan föreläsningen väntar på ett café och börjar fantisera om människorna omkring sig… ge deras kroppar så att säga ”liv och berättelser” som författaren själv tycks hitta på. Verklighet och fantasier blandas på ett sätt så att man har svårt att ”hålla isär” …. och det är väl det som är meningen….T o m när den namnlöse författaren står där uppe på podiet och skall eller t o m hålller sitt anförande väljer han ut personer ur publiken att fantisera om… samtidigt som han kan tänka …
”Varför skriver du egentligen? Och för vem? Vad är ditt budskap, om du har något?”
Ett rikt persongalleri utkristalliseras … personer som finns i det verkliga livet… men som också har givits sina personligheter av ”författaren”…
Vi får följa författaren under denna kväll och natt… tillsammans med dessa verkliga gestalter som också givits andra ”liv”…. andra än deras verkliga… genom ”författarens” fantasiskapande ögon…kanske inte….
Så… förvirrande…
Den viktigaste personen vars diktsamling givit boken sitt namn… nämns bara i förbifarten. Men författaren tycks ha fastnat rejält för denna poet som skriver patriotiska dikter… Det är en poet vid namn Tsefania Beit-Halachami som jag faktiskt inte vet om han har funnits ”i verkliga livet” eller ….
”Klokast av alla är dåren/den vise kan sakna sans./Lyckan har nära till tåren,/fast livet bjuder till dans.”
… och vår författare låter diktrader,skrivna av denne Beit-Halachami accompanjera hela berättelsen…. om livet och döden…
Skatan ger boken 3 (tre) skator.
Så besvärlig… att jag måste läsa den på nytt … tror jag… kanske… om jag orkar…
Den handlar ju …förutom om livet och döden… om skrivandets, författandets svårigheter och våndor… och det är ju det jag sysslar med ….vill syssla med… på mitt ”ringa” plan…orden… det skrivna ”budskapet”…
Bredvid mig här ligger långt mer lättillgängliga böcker…som jag läst, läser om, bläddrar i… men det är ju handböcker och inte en roman… om så mycket mer än … ja, just det … än om hantverket.
Joyce Carol Oates: En författares övertygelse LIV HANTVERK KONST
Elizabeth George: Skriv på! En handbok i skrivandets konst
Göran Hägg: NYA författarskolan
Skatans tankar 
Så olika man kan tänka! Om jag inte skulle komma in i boken första gången så skulle jag aldrig överväga att läsa den igen! Om det inte var en obligarorisk kursbok då…
Fast denna bok verkar inte vara helt som en vanlig bok 🙂
Kram!
*Verkar lite hårdsmält Ska nog inte läsa den boken. Men man kan ju fundera på varför man skriver. Varför och för vem och har man något budskap.
Jag har alltid skrivit dagbok och dikter och små sagor. Brev och mail och nu bloggen. Kanske mest för min egen skull och för att få ur mig en massa som snurrar i skallen så att den inte ska bli överfull. Sällan läser jag en bok mer än en bok. Några speciella kan jag ta fram igen efter lång tid. Läsa är väl ett sätt att se in i andras liv förmodar jag.
Znogge! Jag brukar göra ett nytt försök… om jag gillar någonting överhuvudtaget i boken… och det gör jag här.. 🙂 Kram!
Skogsnuvan! Dagbok… haiku (en slags dikt med strikta regler).. och så nu bloggen… det är vad jag skriver…och har skrivit…
…men jag läser en ofantlig massa böcker av de mest skilda slag… och det är som du säger… att man får ” se in i andras liv…” andras erfarenheter… andras sätt att
tänka…
I sommar skall jag på skrivarkurs… inte för att bli ”författare” … utan för att ja… bli bättre på ”hantverket”.
Kramar!