(Oscarskyrkan i Stockholm)
Mannen och Skatan har nyss kommit tillbaka från Stockholm och en begravning. Det var en kusin till Håkan som vi tog ett sista farväl av…
Det var den femte begravningen inom ett år…
Lika många … som under alla mina tidigare år…
Efteråt samlades vi i församlingshemmet och pratade. Kusinerna och Skatan hade satt sig vid ett bord tillsammans med en prästkandidat som hade sin praktiktid där…
Och som efter de flesta begravningar när man äter och dricker tillsammans och pratar och träffas igen efter många gånger väldigt lång tid… så har man ju trevligt…nästan roligt och glatt… som det kanske skall vara. … tyckte åtminstone systern till den döda…när spänningen släpper… man talar barndomsminnen, roliga minnen man haft tillsammans… kommer ihåg och påminner varandra om människor man känt för länge se´n….
På slutet… hämtades StinaFina in… (hon hade suttit i bilen) … och vi fortsatte… Skatan fick stalltips…Det visade sig att systern spelade på travet… vi talade om våra kloka hundar, katter…. väder och vind… om stort och smått…
och bröt upp…. mycket senare än vi hade trott.
Se´n tog det två och en halv timme hem till Nyköping …två timmar…och en halv!.. Vi krööööp fram genom sta´n… en vanlig tisdag… i och för sig i rusningstid men ändå.
Den femte begravningen på bara ett år…
Skatans tankar 
Lite för många får man väl säga om man nu kan mäta vad som är lagom i begravningssammanhang. Det kan man så klart inte men livet är som det är, ibland lätt oberäkneligt…
Nu får ni se framåt mot trevligare saker som väntar bakom hörnet!
Kram
Så har det varit för mig också fast ska jag vara ärlig så har det varit några barndop och bröllop också. Det blir ju lite jämvikt och balans om man tänker på det.
Znogge! Det är ett klart tecken på att man blivit äldre… också…helt klart. Pappa, som jag hälsat på idag, sa att han nästen slutat att läsa dödsannonserna. Det finns inga kvar längre som han känner… Och han är ju r i k t i g t gammal. Kram!
Skogsnuvan! Jag har fått ett nytt barnbarn, Agnes… och Sonen har ju gift sig med sin Pa…Så det finns balans här också. Kramar!