Nu lämnar Bodil Malmsten den plats vid Atlanten som hon aldrig har tyckt om. Från första början.
Inte efter Finistère …
Den platsen kommer hon inte sakna … men …
”Någon frågar mig vad jag kommer att sakna.
Jag vet inte.
Atlanten, tidvattnets andetag, den stora varelsen, hur den kommer och går, hur den drar sig utåt från stränderna, hur den lämnar havsbotten bar, hur den kommer tillbaka, snäckor, maneter, tång, igen och igen.”
(Målning av Max Book)
Den stora varelsen … kommer Bodil att sakna.
Välkommen hem, Bodil … om det nu är hem till Sverige du beger dig.
Fast. Hemma i Sverige kanske har hunnit bli … borta?
Vem vet …
Skatans tankar 