Sonen återbördad till sjukhuset, Mannen ute med StinaFina och Skatan läser bloggar och … är fet och däst av för mycket julmat, juldrycker, julgotter, julnötter, julmarsipan och julchoklad och hör och häpna vårrullar, ett nytt inslag på julbordet men … men ingen Ågren vad jag kan känna p g a den myckna maten. Ännu. Men den har ju bara börjat. Julen. Och inga veckotidningar har hunnit skriva sina förslag på sopp- , sallad-, kött-, bön- eller någon annan diet vad jag vet, så att (h)julen kan fortsätta rulla och vi kan börja från början igen. Och sen när vi … efter alla dieter … så sakteliga ätit upp oss igen … till våren … och ser ut som sprickfärdiga vårrullar … kommer dom igen … i retur … dieterna. För nu skall vi komma in i eller se ut i bikinin. Till sommaren. Nej, nu kom jag visst från ämnet.
God natt och god-fortsättning-på-julen-kramar från en dödstrött skata som just därför håller på att äta ihjäl sig. Tror jag. Skyller jag på. KRAM!
PS! Måste erkänna att inlägget starkt inspirerats av Lilla Blå och hennes inlägg 600 veckors ödslighet … och också framhålla att detta inte är någon reklam … fast kanske ändå. Läs det! Men ingen behöver i alla falll köööpa något. DS
Skatans tankar 
Kände mig lika däst igår…
Kram
Znogge! Och trots allt mumsande igår … har jag nästan satt i mig lika mycket i dag. Nästan. Och känner mig lika däst idag. Nästan. 🙂 Kramar!