om Yttrandefriheten och rondellhunden … säger Stefan Eklund, kulturchef på Svenska Dagbladet, idag så mycket bättre .
Att Yttrandefriheten är oantastlig, odiskutabel och att vi är fria att yttra oss (inom lagens råmärken) om i stort sett vad sjutton vi vill.
Vi har också friheten att kritisera Yttrandet … förstås …
I den debatten om yttrandefriheten som blossat upp nu med rondellhunden och Lars Vilks kanske man också bör ställa sig frågan och debattera om vad man gör med denna sin frihet. Hur man använder sig av den. Vilket ansvar man tar för denna frihet … som konstnär eller författare eller journalist.
”Det är ju inte så att det saknas konst och litteratur som problematiserar islam på ett djupgående sätt. Nästa vecka kommer till exempel en ny roman av den egyptiska författaren Nawal El Saadawi på svenska, ”Den stulna romanen”. En författare som kritiserar islams kvinnosyn, men gör det ur ett inkännade inifrån-perspektiv. Nog vore det mer intressant om diskussionen startade där, i ett gestaltande verk, hellre än hos en konstnär som använder kränkningen som enda stilmedel.
Lars Vilks är en skicklig varumärkesbyggare, det medgav han själv i onsdagens Efter tio i TV4, där vi båda satt i en panel som diskuterade frågan. Han har till och med skrivit en bok om hur man blir samtidskonstnär på tre dagar. Med varumärkestänkandet följer en fokusering på konstnären framför konstverket. Någon estetisk diskussion om Vilks rondellhund förekommer ju överhuvudtaget inte. Är den bra eller dålig konst? Öppnar den eller stänger den vår syn på världen?
I samband med den berättigade nyhetsrapporteringen om de oacceptabla mordhoten mot Vilks är det självklart att slå fast konstens absoluta frihet. Men när Lars Vilks på nyhetsbilder poserar med en yxa i högsta hugg, som en del av hans ständigt pågående varumärkesbyggande, finns det också anledning att påpeka att konstnären har ett ansvar för vad han gör med sin frihet.”
Och karikatryren utnyttjas nu av helt fel grupper … klargör Jan Hjärpe som är islam-expert på annan plats i tidningen … och det var väl inte det som var meningen … eller det kanske det som var meningen.
”- Karikatyren har blivit en symbolfråga som utnyttjas av extremister, säger han.” (Jan Hjärpe, alltså)
Lars Vilks är sannerligen inte heller den första provokatören i konstvärlden. Det har gjorts i alla tider. Han är sannerligen inte den största heller (enligt Skatan i alla fall) vad beträffar konstnärligt värde.
”Hjärpe menar också att vad som händer ute i världen har väldigt lite att göra med vad som händer i Sverige och i den svenska debatten.
– Här har det blivit en fråga om yttrandefrihet, men ute i världen är det en fråga om motsättningar mellan väst och muslimer.”
Skatans tankar 
Klokt sagt. Yttrandefriheten är helig men sen kan man som sagt ta sig en funderare på vad man uppnår med att kränka andra människor innan man gör det. Kommer man fram till att det är för den rätt futtiga saken ”bygga varumärkes”-skull gör det inget om man avstår.
Det finns en och annan i debatten som också ger de här tankarna om eftertanke och ansvar en tanke … men i stort sett inte. Jag tycker att man verkligen skulle passa på att ta den debatten nu också. Samtidigt.
Tack för din kommentar!
Intressant att yttrandefriheten har blivit helig. Speciellt i ljuset av att yttrandefriheten och religionsfriheten behandlas i samma paragraf i Regeringsformen (en av våra grundlagar)
Yttrandefriheten skall vara okränkbar … man har rätt att kränka … religioner t ex. Här i Sverige åtminstone. Om man nu kan kränka religioner fast man kränker ju de som har den här religionen likafullt. Undrar om det hade gått för sig att ha ett ”judesvin” som rondellhund. Att vara jude är ju att tillhöra en religion men det har ju också blivit en ”folkgrupp”. Det skulle genast bli hets mot folkgrupp … med rätta tycker jag.
Hårfint det där.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Judar
http://sv.wikipedia.org/wiki/Yttrandefrihet
Friheten att yttra sig skall försvaras ”med näbbar och klor” … men man kan åtminstone diskutera och kritisera motiven och yttrandet i sig.