Det ar inte helt latt det har

Nu har jag f;rsokt att fa in mina bilder och inte lyckats. Sitter har mol allena ocksa och har ingen att fraga hur jag skall g;ra. Men det finns ju onekligen tid.

Hela den har veckan som gatt har jag flyttats tillbaka till en annan tidsalder, kan man saga. Och ovanpa detta thailandarnas lugn och ”ta-dagen-som-den-kommer-mentalitet. Sjalv ar jag ju inte effektiviteten personifierad men det tar lite pa mina krafter som sagt. Och Pa pratar bra svenska men inte tillrackligt bra for ett flytande samtal om ditten och datten. Nu far jag kanna pa hur det ar att dimpa ner i frammande land, som Pa, och inte kunna spraket. De talar inte engelska heller eller mycket dalig engelska. Frusterande.

Byn firade det thailandska ny[ret med pompaoch stat, hog musik, man kastade som sagt vatten pa varandra och smetade mjol …  en slags valgangsonskan … och de aldsta i byn fick s’tta sig i en cirkel och de yngre hallde vatten i deras hander och klappade in mjol lite har och var. Nar de kom pa att jag var aldre an manga gamla dar i ringen fick jag ocksa satta mig dar. Bild finns … sa smaningom … och heeela byn ville ge mig ”lycka och valgang” . Till slut sag jag ut som en veritabel snogubbe eller degklump.

Hit ner till Kho Samet har Pas mamma fatt f;lja med. Hon har inte varit utanf;r byn eller Roi Et manga ganger och aldrig sett havet !!! Tre barn fick ocksa f;lja med, Whao, Fien och Not later det som de heter. Det ar ett otroligt aventyr for dem. Snacka om globalisering! Den ar inte till for alla. Vi tar den for given men fattiga manniskor i avlagsna byar vet inte vad det vill saga … Mobiltelefoner har de i alla fall.

Jag hade som sagt ingen aning om att bussen fr[n Bangkok upp till Roi Et skulle  vara full med ”byfolk”, mostrar och kusiner och ungar … ingen hade ber’ttat. Ingen hade heller ber’ttat att tre ungar och mormor Gai skulle med i bilen till Kho Samet och att vi ocksa skulle gora en avstickare upp till Udan Tano annu langre norrut … och det var meningen att vi skulle bo pa golvet allihop … 9 – 10 personer … men da sa jag stopp och tog in pa hotelll tillsammans med Alice och Pa. Sen akte vi sa gott som i ett strack ner till Rayon for att hinna med sista farjan och trangdes pa de fina vagarna (Taksins gava till folket nar han var president … inte sa konstigt att de gillar Taksin som gjort mycket for de fattiga i norra delen av landet) med alla som varit hemma i sina byar och firat nyar i dagarna tre och nu atervande till sina jobb i Bangkok. Vi missade sista farjan … och tur var det … for dagen efter fick vi aka speedboat ut till det stalle vi nu bor pa Malibu Resort . Bara den batupplevelsen var nagot att minnas. Baten slog hart nar den for … fullastad forstas … ut pa oppet vatten. Var ju inte det basta … om man sa sager … for mitt diskbrack … som i och f;r sig ar ganska sa bra.

Nu kallar ”dom” pa mig …\

Ha det …