Vilken fest!

Vi kom ivag …
hamtade upp Pa i hennes by (Alice fick stanna hemma) och akte ytterligare nagra kilometer till grannbyn dar festen var i full gang.
Forst sag det ut som en host- eller varmarknad i Rattvik, massor med stand dar man kunde kopa mat, skjuta prick, slanga bollar pa burkar och vinna teddybjornar. Fast elefanter som man fick kopa mat till och mata har man val annu inte i Rattvik och ja, det var annat som skiljde ocksa … men mycket som ocksa var lika … till exempel var det manga som var rejalt ”mau”, berusade alltsa, pa nagon slags sprit som bade luktade och smakade ”ki” = skit.

Bybor blandades med munkar och vi letade oss sakta fram genom folkmassan till ett stort falt dar det var parader och dansuppvisningar och karnevals-ekipage. Bara att det inte var en karneval utan en fest for att ”blidka” gudarna. En jattebur som man brukar anvanda att fiska med var smyckad och kordes runt for att blidka gudarna om att fa fiskelycka, ett skepp med en jattedrake i foren som sprutade vatten passerade. Den skulle blidka gudarna och fa det att regna osv osv …

En parad av flickor som dansade sina thailandska danser passerade och Pa pekade ut sin gamla skola … Det var alltsa delvis flickor fran skolorna runt omkring som dansade i SINA olika ”skolfarger” …

Det avlossades fyrverkerier … StinaFina hade inte gillat att vara har kan jag saga for det smallde rejalt fast det var mitt pa dagen sa man sag ju inte ”det vackra” … och som sagt … overallt satt folk och at och drack och at och drack.

Thailandare ater heeela tiden.

Skatan drack … vatten … heeela tiden.

Paraderna och de dansande paraderade till templet och vi akte dit och motte upp. Inne pa tempelomradet var det full ruljans ocksa … och nar paraden kom gick de fram mot en uppbyggd scen och gjorde nagon slags dans … och sen upplostes det hela.

Pa och thailandarna … och Skatan … gick sedan till templet och frambar blommor, ljus och rokelser och ”klistrade guld” pa Buddha … sma guldfargade klisterlappar och bad om valgang … och lycka pa den vidare levnadsfarden.

Vilken fest!

Vi akte sen tillbaka till Ban Hua Nam, Pas by, och traffade Alice som hade lart sig dansa. Jo, det ar sant. Sittande framforde hon nagon slags vaggande dans och rorde huvud och armar till musiken. Det sag verkligen jattekul ut och mamma Pa maste ha ovat henne mycket for att hon skulle kunna gora det pa kommando.

Den dansande babyn …