Trots etiketten …
i den svarta Clion, en etikett som till och med Hertz ignorerade, fick Skatan hyra som sagt och hon och StinaFina for genom ett försommarfint Södermanland till Örebro och kom fram välbehållna och till och med så gott som samtidigt med lilla e som kom cyklande från jobbet. Vi hämtade genast barnen från dagis.
Agnes hade ramlat i stenläggningen och slagit sig i huvudet … men det var inge sura miner ändå. Efter mellanmål hemma i köket när lite andra tårar hade torkat …
… och när sedan pappa L kom hem var vårbruket i full gång …
Man skall bygga ett däck … ett stort däck … där man skall kunna äta och sola och ja, vad man nu gör på en stor altan …
Karl Axel hade fått en … som Skatan trodde … elefant som kunde vråla som en elefant och vagga fram med flaxande ören när den var hel.
Men den verkade ha pajat helt under resan från Thailand men Kaxe fick den ändå som present.
– Det fixar jag, sa Kaxe
Och det gjorde han. Han pillade och fixade och så plötsligt vrålade det och elefanten vaggade fram med flaxande öron.
Skam den som ger sig.
Som avslutning på dag ett hos ungarna i Örebro kommer här en serie bilder på en lycklig unge som klättrat upp på en kista på glasverandan och triumferande tittade ut på oss andra.
– Titta, jag kan … titta mamma, titta …
Skatans tankar 
Vilka härliga bilder på dina fina barnbarn!
Kramar
Ja, dom är härliga ungarna.
Snart kommer jag väl sitta som min egen pappa som nickar med huvudet och säger varenda gång jag besöker honom …
– Vilken rikedom ni har med era barn och barnbarn, vilken rikedom …
Det är verkligen en glädje med ungarna som man får vara väldigt tacksam över.
Kram!
Å dessa härliga ungar. Visst kunde man önska att man hade lite av deras energi nu när man behöver den som bäst. Vilka söta barnbarn du har.
Visst ääär dom! 🙂
Kram!