Det ihållande regnet … blev droppen …
De har flyttat.
Det har regnat så gott som hela tiden efter den där stormen och det blev väl för mycket för det där söta lilla sädesärleparet som hade flyttat in på vårat tak …
De som kvittrande brukade flyga och sätta sig i tallen när de blev skrämda … eller långt bort på kabeln till lillstugan och fortsätta kvittra sitt tschivitt … tsivitt på tryggt avstånd.
Vi trodde ju inte de hade några ungar för det var mest stickor och strån som de flög hit och dit med.
Men de försökte kanske bara förstärka sin bräckliga boning.
För igår när Skatan kom hem från sin Stockholms-sejour så … så fick hon meddelandet.
Stupröret hade inte bara fört med sig regnvatten i stora mängder utan ut med allt det forsande kom också två små, små fågelungar …
Då gav de upp … vårt sädesärlepar.
Vem skulle inte göra det?
Och det har blivit så tyst igen … däruppifrån taket.
Skatans tankar 
Här är det mest fint väder och ikväll ska jag ha kräftskiva nere vid strandstugan. Jobbar idag så de lata dagarna vet jag inte vart dom tog vägen precis som för dig.
Älgen är jag inte ett dugg rädd för och nog skjuter dom den till hösten var så säker.
Nu väntar jag bara på att du ska komma och hälsa på. Hur har du det framöver. Vore kul om du kunde komma
Vädret med blåst och regn har ”flyttat ner” till oss. Jag skall ändra mitt sidhuvud när det blir sol igen … 🙂 har jag lovat mig själv.
Det är inte klokt att man skall göra ALLT på sommaren. Det inte jag har tänkt mig,har Mannen tänkt sig. Men nog vill jag besöka dig. Gör det något om det inte blir förrän i september? Jag har tänkt på det många många gånger att jag så gärna vill åka upp till dig igen.
Kram!
Nej det blir bra det. September kan vara en jättefin månad det också och har vi tur kan det vara varmt och fint också. Däremot får du inte träffa mina släktingar för dom åker ju snart alla. Du är så välkommen Kram
Det skall verkligen bli kul att ses igen! 🙂 Kram!
Så sorgligt.
Visst är det … Kram!
Själva har vi vårt koltrasstpar som bor ovanför kökdfönstret så jag varken vågar putsa rutorna eller vara framför och störa. Vi misstänker dock att de kanske inte bor kvar…måste undersökas.
Jag blev så glad att de hade flyttat till oss det där sädesärleparet … och så hade de byggt så ”klantigt”. Men jag hoppas som sagt verkligen att de kommer igen.
Kram!
Usch vad sorgligt. Undrar dock om det samma hänt hos mig, för sädesärlan som brukar möta oss var inte där när vi sist besökte landet. Dom är så fina, sädesärlorna…. Kram
Är det ett tecken på att man blivit ”äldre” att man lever så med i naturen att man nästan tycker att man känner ”sina” fåglar. Hur som, det är sorgligt när det gick så här med deras ungar …
Kram!
Trist ur vårt perspektiv då vi har förmågan att känna empati och ömma för andra levande varelser…
Skulle vara lärorikt att veta hur det fungerar eller känns inuti en liten varelse som sädesärlan, då den genomgår en sådan erfarenhet…
Inbillar mig att, eftersom de främst tycks drivas av instinkter och genetisk programering, det blir någon form av obehag… Programmet ”fortplantning och säkerställande av avkommans fortlevnad” har ju abrupt avbrutits. Samtidgt är det bara en av alla komponenter i naturens vara – för att komma med en floskel i allt filosoferande…
Bättre väder önskar jag dig o mannen! =)
Ja i Naturens barnkammare finns inga säkerhetsbälten, hjälmar eller andra skyddsräcken. Där är det instinkterna … som du säger … som styr. Och det här lilla sädesärleparets styrde fel …
Jag hoppas också på bättre väder … 🙂
Kram!
Det var väl oturligt för dom. Jobbigt för dom att flytta. Men de hittade väl något bättre stället då, där de inte regnar och blåser lika mycket. Frågan är ju bara vart 🙂
De har säkert börjat om någon annanstans mina fågelvänner. Och senare i höst flaxar de iväg till Afrika eller åtminstone varmare trakter.
🙂
Kram!
Dessa pippifåglar…
Förra året var det tre Sädesärlor, ungar då, som hade på något vis ”ramlat” ner från boet från taket.
Där gick dom och irrade omkring på trappan och undersökte Roberts dojor som stod utanför. Jag hade fullt schå att hålla kattungarna borta…
Så klart finns det på bild. Vet inte hur man skickar med bild i kommentar, annars hade jag gjort det.
/Marie
Jag tror inte att man kan få in en bild i kommentarerna men det hade varit kul att se de där små nyfikna ungarna. Hoppas de överlevde naturens och livets hårda realitet!
Kramar!
Jag som trodde det skulle gå vägen…
Kram
Vi med … när de började streta med sina stickor igen efter den regniga och blåsiga lördan så …
Kram!
Vad sorgligt om fåglarna. Här är det kanonväder och jättevarmt. Njuter i fulla drag av min sista semestervecka. Kram
Skönt att du får en fin och solig och varm avslutning … 🙂
Kram!
Så trist slut för de små pippina 😦
Har du begravt dem?
Kram Boppan
Mannen har gjort det … på något sätt.
Kram!
Du ska se att de kommer tillbaka! Så länge jag kan minnas fanns det alltid sädesärlor på tomten!
I dag har K och jag ätit lunch på Rosendals Värdshus – vi satt ute under tak allt medan regnet strilade ner. Nu skiner solen.
I söndags var jag med Stockholms vandrareförening ute i Norrtäljetrakten – vi vandrade ca 12 km i skog och på ängar och passerade Angarssjöängen (ett ”tillhåll” för fågelskådare).
Kram!
Såg ni nån skata? 🙂
Kram!