Bob Marley … oil on canvas … fotograferat av M Faustos
Skatan satt på ett café och väntade på att tiden för hennes besök hos Kinesen skulle vara inne. Hon satt där med ett gäng ungdomar bredvid sig. Tre killar i tjugoårsåldern och en tjej. Två svenskar, en spansktalande och flickan som gjorde sig förstådd på engelska.
En av killarna med en sån där rastaflätemössa … en sån där stickad tehuvevariant … var tatuerad på armar och ben men hade en ängels ansikte och guldlockiga … eller burriga … rastaflätor under luvan. Den andra svenske killen hade långt ljust böljande hår. Spanjoren … eller vad han var … var kortklippt och flickan mörkt långhårig med blåmålade naglar …
Ni ser gänget framför er va?
Det var han med rastaflätorna som förde snacket. Samtalet flöt mestadels fram på svenska men när han vände sig till tjejen snackade han engelska och när han vände sig direkt till ”spanjoren” talade han spanska. Han fick också ett mobilsamtal och svarade …
– Ja, Erik här … eller nåt liknande och gick sen över till att tala spanska i mobilen också …
Skatan lyssnade så gott hon kunde och fick veta att snart skulle Erik med tehuven åka till Thailand och så visade han att också thailändska var ett språk som inte var honom helt främmande … Han sa de vanligaste fraserna, räknade till tio o s v … och så skrattade de alla fyra.
Skatan satt där förundrad och tänkte … Vilket gränslöst liv vi för … eller den yngre generationen har i alla fall … eller en del av dom . De reser och arbetar eller pluggar, lever och bor lite varstans på denna jord … känner sig kanske ”hemma” både här och där och får vänner överallt och naturligtvis förståelse för vitt skilda länder och deras kulturer och människor …
Det var med ett brett leende Skatan lämnade dom och gick till sin ”kines” … för behandling.
Åååh … vilken härlig värld!
Skatans tankar 
Underbart med ungdomar och jag hoppas också att det leder till mer förståelse i framtiden, i vårt eget samhälle. Att de kan sprida sin kunskap och sina erfarenheter mer än vad alla nationalistiska krafter kan.
Ja det får man verkligen hoppas … Nu är det ju ”priviligierade” ungdomar som har pluggat som kommer hit till våra högskolor och träffar språkkunniga svenskar som i sin tur kanske pluggar eller tågluffar eller arbetar utomlands. De stora flyktinggrupperna och invandrarna kräver ju en hel del annan förståelse för att kunna integreras och ”känna sig hemma” här men ändå … det ger hopp …
Kram!
En av många spännande aspekter är att det kan vara större skillnader mellan två svenska personer, än mellan en svensk och en sydamerikan.
Man kan känna att man har mera gemensamt med en från Asien än man har med sin granne.
Det är spännande med personkemi, gruppdynamik och grupputveckling.
Och framför allt, varför måste man skylla på etnicitet, bakgrund eller religion?
Med öppna sinnen kan man väl bara konstatera att personkemin inte fungerar, utan att det behöver ursäktas. Det accepteras att att säga att personkemin inte stämmer mellan mig och Pelle.
Fram med de öppna sinnena! Passa på att njut av nya intryck, nya insikter och nya sätt att se på sin omgivning! Världen är full med företeelser att ta del av!
Sannerligen jag säger eder … så sant som det var sagt … ”Världen är full med företeelser att ta del av!”
Kram!
Man blir varm…
Vidarebefodra ditt inlägg omedelbums till Jimmy och de ”endemiska demokraterna”… nej, förresten gör det inte… de fattar ändå nada!
Kvällskram!
Nej … det är det som är det värsta … ”de fattar ändå nada!”
Kram!
Så härligt med samtal som liksom sömlöst glider mellan olika språk. Till och med språken blir till ett; kommunikationen går bortom. Vackert gäng. Jag kan se dem framför mig 🙂
… och du är en av dem … inte just de här ”dem” … men en av de ”gränslösa” …
Kram!
Nog är det skillnad mot när jag var ung. Då vågade man knappast prata engelska när man var i Italien. Hua vad ungdomarna nu är tuffa och framåt .
Apropå ingenting. Klart du får ta bilden på storab och mig.
Jag kan inte ta bilden … den går inte att kopiera från din blogg. Tror du du kan maila den till mig på anderson_eva@hotmail.com -adressen?
Jag blir så glad av att träffa och se så många fina ungdomar som finns … så öppna … och det är hur kul som helst med barnbarnen som till och med gillar att snacka med sin mormor (de äldsta alltså) … kan man tänka. Fast det gjorde i och för sig jag också. Gillade att snacka med min mormor … så … det är väl olika.
Men ungdomarna av idag tar i alla fall för sig av livet och är bra mycket frimodigare än många av oss var … många … och deeet är härligt att skåda.
Kram!
Ja, visst är det annat nuförtiden… min 20-åring flyttade precis hem igen efter att ha bott ett år i Helsinki. Jag hoppas ju bara att han flyttar närmare nästa gång det är dax…
Visst är det härligt … 🙂 men det är klart att lite närmre vill man ju alltid ha sin ”nära och kära” . En pradox om något … man önskar att de skall se världen och samtidigt vara ”på plats” …
Kram!