Mycket skall man höra innan öronen ramlar av.
Igår var Skatan i Stockholm och träffade FLOP-gänget, som består av före detta sekreterare på en advokatbyrå i Stockholm som tidigare hade initialerna FLOP. Därav namnet. Vi brukar träffas och äta tillsammans och dricka några glas vin och snacka skit. Inte skit direkt men snacka om vad som hänt och hur det var. Ja, ni vet hur det är när gamla vänner bara träffas några gånger om året. Jag vet faktiskt inte hur länge vi har hållit på men säkert sedan Skatan började där 2000 och N slutade. Några har droppat av men N är fortfarande kvar i gänget.
Det var det gamla järngänget, B, N och så Skatan. Och så L som varit med de senaste åren. L är pensionär (67) sedan fyra dagar tillbaka och var tvungen att sluta trots att hon gärna velat vara kvar och är vid full vigör, och kunde jobbet på sina fem fingrar efter sex år där…
Men men … man ville väl ha något ”fräschare” i receptionen.
Precis detta fick nämligen Skatan höra en gång när de skulle anställa en ny sekreterare. Det var då meningen att den nya skulle sitta i receptionen där Skatan uppehöll platsen. När de … några av advokaterna och Skatan … presenterade tre olika kanditdater som de med mycket möda och stort besvär bestämt sig för och intervjuat inte bara en utan två gånger, slängde HSB (Han Som Bestämde) bara en blick på ansökningshandlingarna och den som de tyckte skulle passa allra bäst … en kvinna några år yngre än Skatan … förkastades ögonaböj.
– Nej inte hon, vi måste väl ha något snyggt i receptionen.
De andra slängde en blick på Skatan som flinade och tog fram något snyggt … som de fick leva med ett bra tag sen …
Allt är inte guld som glimmar
Men nu till saken …
Vi gick till ett för Skatan relativt nytt ställe på Sturegatan, Vapiano, där man kunde äta pasta och pizza och dricka vin. Vapiano betyder ”ta det lugnt” men lugnt var det då långt ifrån. Det är ungdomligt och rymligt och mysigt inrett men med en så hög ljudnivå att man knappt kunde tala med varandra.
Men de har stans godaste pizza.
På denna pastarestaurang beställde Skatan scampi med grönsaker … fast utan pasta. Hon ville inte ruinera sin bantning som hon nu kommit in i och börjat klara av riktigt bra. Till det drack hon friskt citronvatten eller gurkvatten. Kocken trodde inte sina öron utan frågade en gång till och skakade på huvudet med en blick på och flin mot grannkocken. Det stod nämligen kockar bredvid varandra i långa rader och lagade maten.
Inte äta pasta på en pastarestaurang ??? 🙂
När FLOP-gänget ätit upp och druckit upp och förgäves försökt tala med varandra, bröt de upp för att inta kaffet på Hotel Kung Karl och i lite lugnare miljö i stället och ställde sig i en av köerna för att betala.
Plötsligt hörde Skatan en ung gäll röst säga …
– Vi flyttar oss till den andra kassan, va. Det står ju tre gamla kärringar framför …
TRE GAMLA KÄRRINGAR !!!
För det första var vi fyra men N är så liten så hon syntes kanske inte bakom de andra kärringarnas kroppshyddor.
Skatan vände sig om men fick bara en skymt av en ung blondin i ett gäng vid den andra kassan.
Jo … visst var de gamla … kanske till och med äldst på denna trendiga restaurang denna torsdagskväll … men KÄRRINGAR.
Vet hut ungar … Har ni ingen respekt? Va?
Tiden går fort, springer iväg och vips är ni här … där vi är …i vår sits …
– Och dååå, då kanske man har infört en övre åldersgräns för restaurangbesökare …så att ungdomen kan inta sin föda utan störande inslag.
Och visst var det bra mycket skönare att dricka sitt kaffe på hotellet i lugn och ro och kunna TALA med varandra.
Fast stans bästa pizza var värt det, sa de andra … och scampin också, tyckte Skatan.
Trots tillmälena.
Mycket skall man höra innan öronen trillar av.
Det är väl så här vi förväntas tillbringa vår tid mellan 50 och döden …
Skatans tankar 
Så sant, så sant.
Jag råkar ofta ut för att unga grabbar kallar mig för gamla kärring, då säger jag Ja, det är något Du aldrig kan bli.Du blir BARA en gammal ful gubbe. Så långt har de inte tänkt, snorungarna.
Det är inte lätt här i livet minsann, men roligt att läsa Dina inlägg, Du är jätterolig, men det vet Du redan.
kram Mi
I och för sig beror det på hur det SÄGS … det kan till och med sägas kärleksfullt. Men som här sas det med ett sånt förakt att man undrar hur ungdomar tänker. Det är klart att vi ÄR gamla kärringar … men att föraktfullt avfärda oss från att överhuvudtaget vistas bland de här ungdomarna… att visa så tydligt att vi sannerligen var i vägen. Det är rent ouppfostrat. Vad man än tänker om äldre.
Kram!
Det är bara att inse, att det är så de ser oss och visst tänkte vi likadant när vi var i tjugoårsåldern.
Jag kommer ihåg hur gammal jag tyckte min svärmor var när vi var nygifta. Hon var faktiskt bara 66 år, men en gammal kärring i mina ögon. Fast jag var ju så pass finkänslig så att jag höll tyst med vad jag tänkte.
Kram på dig!
Jag tror faktiskt inte jag tänkte på ”vanliga” gamla med sånt ”förakt” … Visst såg man gamla ibland som bar sig illa åt och som man avfärdade som ”kärringar” i sitt stilla sinne … men att så föraktfullt uttrycka vad man tänkte … att ”va´f-n hade vi där att göra” , gamla kärringar som vi var. Om man talar med utlänningar som kommer till Sverige och skall ”göra stan” har de berättat att det inte finns många ställen där man inte känner sig som en dinosaurie … så ålderssegregerat är det i Stockholm, vilket det inte är i t ex Wien.
Framför allt respekterade man äldre och sa inte högt vad man tänkte.
Kram!
Även unga blondiner blir gamla en gång…
Kram
Jo … det får man verkligen hoppas 🙂 Alternativet är ju inte så bra.
Kram!
Jag blir alltid så glad när jag läser hos dig.
Jag vet att du har dina ups and stairs…
Du får mig att skratta, du får mig att le.
Du är solen i vår måne som vilar i en skugga – och jag skrattar med dig – vår allas ljus.
Puss!
/Marie
Åh … tack vad fint du skriver … om en ”gammal kärring” som jag 🙂
Tack, tack … tackar allra ödmjukast.
Och så Kram förstås!
Jag är en blondin som ej blir gammal.
Fan ta mig om jag blir…
Jag vill sitta på ett moln i en sidenklänning med anor från Jane Austen med snörkängor av grovase sula utan sött…
Jag vill greppa en flarra av djupaste rött och skratta med Gud…
Jag tror om jag känner dig rätt – du vill hänga med – i ett dinglande av ljuvaste kött…
Skål, av skålar, du flaxande fågel av sweet du sweet.
/Marie
Ja, du känner mig rätt … jag vill verkligen hänga med … fast i något lila då … och kanske i bahytt … Tant Gredelin, du vet.
Va´ kul vi ska ha …
Kram!
Visst är min natt den ljuvligaste av nätter…
Jag kan visst inte sova än.
/Marie
Vilken poesi jag mötte här på morgonkvisten.
Hoppas poetissan kom till ro … denna ”den ljuvligaste av nätter”
0ch sover sött …
Jag själv har redan en ”god morgon”.
Kram!
Suck.
En skål jag höjer i en nattklänning av spetsar
med nakna fötter som fryser.
Kan jag somna nu?
/Marie
Du kanske hittade en raggsocka till dina nakna fötter … och så ännu en klunk rött
… då måste du helt enkelt sova sött !!!
Kram och sov så gott och sött nu!
Oj…
Hoppas jag ej blir bannlyst nu.
Jag tror jag är sömnig nu…
/Marie
Här i min blogg blir ingen bannlyst som så skönt kan dikta
nej, poetissor, galningar och till och med de gamla
får fritt fram att i min blogg bre ut sig, svamla
kommentera motvalls, svara … ja, till och med sig bikta
bara den riktigt dumma kan få plikta
med att bli avstängd, utslängd och raderad
och i min egengjorda soptunna placerad.
Hoppas du nu fick lite sömn i natt.
Kram på dig min Poetissa!
Ja första gången jag kallades kärring (och enda tror jag något kan jag ha missat eller att de sagts så jag inte hört) var när jag gick på högstadiet och det satt några små grabbar i ett träd i den lilla skogen jag gick genom på väg till skolan. Det var kanske så ovanligt att någon på den tiden kallades vid det ordet för jag minns det som att det var igår. Nu när jag ser på bilder från den tiden så var frisyren och klädseln något som gjorde att vi såg betydligt äldre ut än vad vi gör idag. =)
Fruktansvärt oförskämt och lite av vett och etikett skulle man önska sig ibland. Nu tror jag att de tre (fyra) gamla kärringarna hade det mycket trevligare och mådde betydligt bättre än den tjej som uttryckte sig så lågt.
Det tror jag med … att vi hade det bra mycket roligare. Och framför allt att vi är bra mycket nöjdare med tillvaron än vad den flickan (kanske) kommer att bli framöver om hon inte ändrar tankesätt radikalt. Och visar mera hyfs.
Kram!
Hej. här är N som var med. Man ska aldrig sluta förvåna sig över undgdomars nonchalans. Finns det någon ålder då vi inte bör visa oss ute???
Nina 58 år
Ha ha ha …. men en stor skillnad mellan oss kärringar är att du, du ser väldigt ung ut … inte så lång i rocken, inga rynkor och långt fint hår … Man kan faktiskt missta sig 🙂 … Det var nog därför hon sa tre, blondinen … att hon såg tre kärringar.
Kram! /Skatan a k a Eva (64 år och 9 månader) snart pensionär men glad ändå. 🙂
Tursamt nog har jag inte hittills blivit kallad kärring av någon. Men den dagen, då tar det nog fyr i helsike. Aldrig att jag accepterar att kallas kärring av en ung dum blondin. Men som sagt har det inte hänt ännu. Men jag förstår er frustation när ni snällt står i kön för att beställa eller betala. Är vi pensionärer inte välkomna till stans uteliv längre. Det är oss de kan göra pengar på. Vi har pengarna, inte de dumma unga med sina kreditkort. Som sedan hamnar på TV:s lyxfällan. Hur kul är det. Har du sett programmet nån gång. De som är med där verkar vara helt bakom flötet och har noll koll på ekonomin och livet. Kram
Vi skrattade åt det hela egentligen … det som var riktigt tråkigt var respektlösheten. Det kan väl hända att man irriterar som äldre … att man är lite vimsigare eller så men … alla skall vi den vägen vandra och alla förtjänar respekt och att få finnas till. Även ute bland ”folk”.
Nej, det TV-programmet har jag inte sett men förstår i princip vad det handlar om. Det är lätt hänt om man inte ”håller i slantarna” …
Kram!
Härligt att läsa om FLOP och att ni fortfarande träffas. Beträffande ålder vet man ju när man kommit så här långt i livet att den i princip bara påverkar det yttre :). Jag brukar ibland tänka på mamma och pappa och tänka att så här var det naturligtvis för dem också. De var lika busiga och unga inuti fast man tyckte de var gamla…
Härligt att läsa om FLOP och att ni fortfarande träffas. Beträffande ålder vet man ju när man kommit så här långt i livet att den i princip bara påverkar det yttre . Jag brukar ibland tänka på mamma och pappa och tänka att så här var det naturligtvis för dem också. De var lika busiga och unga inuti fast man tyckte de var gamla…