Ja …
Hur i fridens namns skall Skatan skriva ”ja”? Så att du förstår att det är ett långt ”a” och inte ett kort. Ett långt a skall uttalas med eftertryck och längre nerifrån halsen och med öppen mun … som jaaa.
Ja, hur skall du veta att det inte är ett kort a i ja … när Skatan menar ett långt … hmmm … och vise versa.
Jaaa … skriver Skatan ofta här i bloggen för att verkligen särskilja betoningarna …
Och… när du läser detta ”ja” skall liksom ett hack anas mitt i.
Ja-aa …
Ja … men … ja, då?
Så kan hon väl inte skriva? …
Skatan får sätta det fonetiska uttalet inom klamrar. Helt enkelt. Det där som stod efter alla engelska glosor …och tyska och franska … och som Skatan … när hon gick i skolan … skulle läsa och förstå och lära sig hur det uttalades.
Hon får helt enkelt sätta såna där klamrar och det fonetiska innanför så att man vet hur detta ”ja” [ja] skall uttalas. Är tänkt att uttalas av upphovsmannen/kvinnan/fågeln … alltså Skatan
Jaaa [ja:] …
Eller?
Skall det nu vara så märkvärdigt? Det är ju skriftspråk för sjutton som hon rör sig med … i alla fall … inte något slags talspråk.
Och så dessa eviga punkter … punkt punkt punkt …
Det liknar ju i n g e n t i n g !
Nu vill Skatan göra klart en sak för alla.
Det är inte skriftspråk i egentlig bemärkelse som hon kraxar fram här … och … det är inte heller talspråk.
– Men vad ääär [ä:r] det då?
Det är Skatans eget bloggspråk och med detta bloggspråk har Skatan skapat sina egna regler … det finns nämligen inga regler alls … utan Skatan skriver som hon kraxar.
Helt enkelt.
Så det så [så:] …
Skatans tankar 
Åh, härliga du!
Skit i språket! (hm, jag menar… ja, jag tror du vet vad…)
Språkpoliser göra sig icke besvär!
Du skriver som ingen annan och jag tycker om det. Mycket.
Speciellt alla dina beeeeetoooooningar. Dessa är liksom du…
Fina!
/Marie
Tackar! … En blogg är en blogg är en blogg … och ingen essaysamling eller uppsats så här är det fritt fram … tycker jag. Själv har jag nästan svårt att läsa en av mina barnbarns blogg för de unga har nästan ett eget språk … Men det är ju hennes stil och alltid uppsnappar man något. 🙂
Kram!
Härligt!!!
Precis så där skriver jag, eller jag utgår från att läsarna läser det som jag tänker att det ska läsas, men det är då rakt inte att lita på!
Inte såg väl headern ut så där häromdagen? Då var det väl bara vovve och fårskinn.
-Nu är det absolut fantastisk tycker jag! Du är såååå vacker!!!!
Ååååh vad komplimangerna haglar … Tack tack tack! 🙂
Sidhuvudet kommer säkert ändras igen … nu är jag nyfärgad utan utväxt och kortare i håret så … Vi får se …
Kram!
Skit i hur det ska vara. Det gör jag och folk förstår nog ändå. Ett eftertryckligt jaaaa blir så och ett kort blir ja. Lätt som en plätt. Omelett.
Omelett … på alla sätt … Alla sätt är bra utom de dåliga … 🙂 Och i bloggvärlden finns det sannerligen inte så många dåliga. Jo, några … och det är de som är hätska och aggressiva. Såna bloggar gillar inte jag .. såna där mobbingbloggar.
Kram!
Vi skaffar oss nog alla ett eget bloggspråk efter en tid av skrivande och skapar vår egen identitet på ett ganska tydligt sätt. Mina tre punkter har blivit standard i rubrikerna hos mig, vet ej varför men så är det kort och gott.
Alla smileys som florerar är trots allt ett hjälpmedel. Jag har försökt undvika dem i mina egna texter (ibland) men märker att det är svårt. Ibland när jag skrivit något med ironi har människor inte förstått och då har jag tagit det osäkra för det osäkra och lagt till det där leendet. Jag vet att det är fel, men vi känner inte varandra och ser inte varandra när vi pratar genom texterna vilket gör att vi missuppfattar och inte alltid förstår. Det blev krångligt det här men kanske någon fattar vad jag menar.
Vi kör på i samma stil – läser eller tittar hos varandra och ibland blir det missförstånd och andra gånger lägger vi till ett leende eller en grimas.
Tack för det trevliga inlägget.
Det är som med all ”stil” den varierar med personligheterna bakom och det är ju det som är så kuuul … Den ena skriver si … på det sättet … den andra så.
Själv har jag ingen ”linje” vad beträffar smileys men har ju förstås märkt att mina ymniga punkter bara blir fler och fler och på något sätt ett signum.
Hur som … roligt är det. 🙂
Kram!
Jaaaaa! till Skatans bloggspråk. Språket är ett verktyg som ska användas för att uttrycka, kommunicera och förmedla och för att göra detta på bästa sätt får man ibland lov att gå utanför de tvingande och stängade reglerna. Så det så.
🙂 … Så det sååå! 🙂 Kram!