hos Skatan i dag.
Som den värsta Supernova.
Allt får skyllas på att Skatan såg i DN att en tioåring flicka från Kanada, Kathryn Aurora Gray, nyligen upptäckt just en sådan exploderande stjärna.
På själva nyårsaftonen.
Då måste ju Skatan förstås berätta om det … nu … genast … på stört .. på bloggen.
Inspirerad av sin far, hängiven amatörastronom, inledde Kathryn i november förra året sina studier av rymden via datorn i hemmet i kanadensiska provinsen New Brunswick. Efter idog träning var det skarpt läge på självaste nyårsafton.Med 52 teleskopbilder i datorn, som pappa Paul Gray fått från en amatörforskande vän, inledde hon granskningen. Redan på den fjärde bilden var det något som definitivt fångade hennes intresse.
– Kathryn pekade på skärmen och sa: ”Är det här en?” Jag sa japp, det där ser bra ut, berättar Paul Gray för kanadensiska tidningen The Star. (DN)
Redan efter två månaders studier hittade flickebarnet en Supernova alltså …
– Japp
– Är det inte helt fantastiskt?
Läs även andra bloggares åsikter om Supernova, Kathryn Aurora Gray
Skatans tankar 
Ja, det är fantastiskt att en tio åring upptäckt en supernova. Det är också fantastiskt att en explosion kan ses på ett avstånd av 240 miljoner ljusårs avstånd. En smäll av en magnitud som ligger bortom mänsklig fattningsförmåga. Och en hetta som ingen kan föreställa sig. I själva explosionsögonblicket skapas nya och tunga grundämnen. Att explosionen ägde rum 240 miljoner ljusår bort, betyder att händelsen inträffade för 240 miljoner år sen, eftersom det tagit den tiden för ljuset att nå oss. Den Kanadensiska flickan såg alltså 240 miljoner år bakåt i tiden.
För att en stjärna ska kunna explodera i en supernova, måste den vara mycket större än vår egen sol. Det är när stjärnans bränsle tar slut och det utåtriktade trycket inte längre förmål hålla emot den enorma massan, som den kollapsar inåt, och studsar ut igen i en ofattbar explosion. Det påminner oss också om hur små och betydelslösa vi är i det stora världsalltet.
Ja man får sig onekligen en tankeställare … och ändå är det så lätt att förstå att vi människor ser oss som universums medelpunkt, klamrar oss fast vid den tanken. Det är så ofattbart stort att man blundar för verkligheten och vilka konsekvenser man dra ut av tanken på den. Då sticker vi hellre huvudet i sanden. Och ännu svårare att föreställa sig att det finns något bortom ens egen död … en tanke som jag då och då verkligen sätter mitt hopp till … ett sorts liv efter detta. En Gud. Vi människor är väl många gånger mindre än ett sandkorn i öknen … och varför skulle då just vi vara ”skapelsens krona”.
Kram!
Det var hundan vilken hög ambition damen har inför det nya året? Krax krax och god fortsättning till dig lilla skatan. Hoppas att allt är bra och själv har jag lovat mig att lämna fler spår hos mina gamla bloggvänner, inte bara titta in utan göra en liten krumelutt i kommentar fältet.
Tjosan, din kompis pappa B
Tjosan pappa B … jag har besökt dig då och då … men nu var det ett tag sen så jag tittar in med det snaraste.
Hoppas allt väl med dig och de dina och God Fortsättning.
Kram!
Astronomi har alltid fascinerat mig. Brukar försöka kika på fullmånen med min fältkikare någon gång per år, eller ligga på en filt ute på någon stubbåker i mitten av augusti för att skåda Perseidernas stkärnskott på himlen – rekommenderas!
Och: tummen upp för din energi!! 🙂
Ha det bäst!
Jag bävar … och skräms av rymdens … världsalltets väldighet … men den är också andlöst fascinerande.
Tackar tackar … jag får mina ryck 🙂
Kram!
Det är verkligen imponerande och intressant… Så ung dessutom! Och du så kreativ 😉
Kram
Man kanske skall ha oförvillade ögon och ett öppet sinne som ju de flesta tioåringar har … och så ett brinnande intresse förstås. Man jag är verkligen imponerad.
Kram!
Visst är det helt otroligt, men jag lever i otroliga världen just nu, för jag håller på och läser Dan Browns bok Änglar och Demoner och är man inne i den förvånas man inte i första taget.
Kram och ha en fin trettonhelg!
Kram 🙂 … och tack detsamma.
Det sägs ju att inget är nytt under solen … men mycket är i alla fall nytt för mig och jag häpnar …
Helt otroligt! Vilken upptäckt! Det där måste ju väcka mersmak för flickan. Jättekul att läsa om det.
Visst var det det … Men barn har ju inte massa fördomar om vad som är omöjligt och svårt som vi vuxna ofta dras med. Men ändå …
Helt fantastiskt.
Ha det fint!
Kram!
Jag hoppas hon inte känner redan att hon inte har mer att upptäcka. Man kan ibland tycka att livet blir tråkigt om det känns som om man redan kan allt. Jag hade den känslan i klass 1 när jag redan kunde läsa när jag började och de andra satt och ljudade bokstäver. Då skolkade jag och gick hem och lekte med Barbie. Vad skulle jag där och göra. Efter det insåg min fröken att jag nog behövde lite andra utmaningar…och det är ju tur för hur hade det annars sett ut om jag varit skolless redan i klass1?