Smart som en kråka

Idag är Skatan krasslig. Hon har en avgrundsdjup hosta som bokstavligen tar andan ur henne. Och feber. Inte mycket men tillräckligt för att känna sig liten och ömklig och hjälplös.

Abby tittar med bekymrade ögon på henne. Hur ska det nu bli med promenaderna. Men Skatan är lyckligt lottad. Hon är smart som en kråka och trots att hon inte har många som hon tycker hon kan fråga om hjälp i sin närhet kom hon på att en av hennes fina, goa grannar, Hannele, som hon brukar ha sällskap med på kvällsrundorna har sin vuxna son, Samuel, hemma på besök. Han är just nu, i denna minut, ute med deras hund Happy och Abby. Båda hundarna tycker väldigt mycket om varandra men är samtidigt ganska självgående och likgiltiga. En utmärkt kombination. Nu blev det inte bara en kissrunda utan en riktig promenad. Skatan … och Abby förstås … är så tacksamma.

Det kommer visst bli en lunchrunda också…

Apropå rubriken vill Skatan förstås inte förhäva sig men vill ändå poängtera att hon inte är så dum ändå. En del gillar henne kanske inte … alla kan inte gilla alla … men då är hon tillräckligt klok för att ta det med ro. Och vara tacksam och glad över de som gör det.

Det är oftast ömsesidigt också.

Snipp snapp snut ..

Nu är krutet slut.

PS Tycker ni innehållet är spretigt har ni alldeles rätt. Vad har en smart kråka med Skatans feber och behov av hjälp att göra? Ingenting förstås. Ville bara … äsch … det vet jag inte.