Jag hörde på nyheterna igår… om Annika Östberg… att hon äntligen är på väg ”hem”… hem till Sverige och sina rötter, sin mamma…

Och blev… som jag förstår många med mig blev… väldigt glad för hennes skull.

Jag har inte i detalj satt mig in i hennes liv… men struligt var det med droger, hippiekult, fel pojkvänner o s v.

Men vem har inte haft det så…mer eller mindre…. och klarat sig… och inte ha behövt vara ”medbrottsling” till grova brott… inte varit i närheten ens men…

…vem har inte varit ung, dum, blåögd… inte varit klarsynt om vem som är ”lämpligt” umgänge…

Det är det som är ”pudelns kärna” … tror jag.

Till engagemanget.

…att vi tycker att domen och fängelsetidens längd för Annika varit orättvis Många av oss känner…. det skullle kunna ha varit jag  … eller åtminstone min syster eller kompis… (kanske inte ändå …när jag tänker efter… inte  jag… jag är alldeles för ”feg” och försiktig trots min vilda ungdom. Och levde alldeles för ombonat och skyddat. Jag visste vad jag gjorde… även när jag levde på gränsen….)… men ändå…

Igenkänning och medlidande…

Och… det var ju faktiskt  inte hon som sköt den där gången… hon var ju bara med…