… är inte ens nytt.

Skatan halkar hela tiden på efterkälken.

På efterkälken … hmm … vad är det för uttryck egentligen? På efterkälken mitt i sommaren?

Men så är det i alla fall.

StinaFina och Skatan har gått Morgonrundan. Lite senare än vanligt eftersom det var fest i stugan igår och alla var lite dävna. StinaFina också. Skatan glömde alldeles bort att ta bilder så det finns bara en enda ordentlig och det på oxfilen

som låg färdigmarinerad för grillning. Innan  gästerna hade dykt upp och tagit Skatans uppmärksamhet i anspråk. 🙂

Inga bilder på dukade bord, inga på några gäster, inga på uppradade flaskor och immiga glas och blickar…

Det är ju som om inget rummel har ägt rum överhuvudtaget …

Hade det det?

Uppenbarligen … för den här bilden fanns i mobilen i morse och hur den har hamnat där kan då Skatan rakt inte komma ihåg  … hmm …

Immig så det förslår är den  i alla fall.

StinaFina fick vänta och vänta och vänta

innan alla mattes morgonbestyr var avklarade … men så äntligen bar det iväg …

På Morgonrundan mötte de sedan en … nej inte bara en. Först en … sedan två äspingar, små huggormsungar alltså. Den första trodde Skatan var död så orörlig som den låg där på vägen. Men när hon närmade sig den med sin iPhone i högsta hugg  … (kameran är fortfarande sönder och kommer inte att kunna lagas … fuktskador gör man inget åt för det kostar mer än det smakar) … slingrade den sig snabbt in i gräset men fastnade på bild i alla fall …

Den andra låg på stigen i skogen och som tur var såg Skatan den före StinaFina och som tur var var StinaFina kopplad …

De små liven … äspingarna alltså .. lär ju vara giftigare än de vuxna varianterna …

Nu är det snart dags för nästa runda med StinaFina. Mannen är på fest igen … ute på någon ö … medan Skatan och StinaFina tar det lilla lugna hemmavid.

För Skatan känner sig något ringrostig

Ungefär som den här som hon hittade i en annan skog en annan dag.

Gammal och utsliten och i rostigt sönderfall … men fin ändå på sitt vis … på nå´t vis …

Fast inte hääär förstås