… gjorde nästan   o u t h ä r d l i g t  ont när hon nöp och slet, knådade och rullade skinnet på mina stackars vader och lår för att ”släppa på” blodet genom musklerna så att det skulle kuna flyta obehindrat …

Men ont gjorde det.

Mina lår var  en  k a t a s t r o f  … åtminstone på det högra benet som fått ta mycket av belastningen sedan jag bröt fotleden på det vänstra. Där stockades muskler och senor som ihopdragna  persienner … fastnade t i det där läget … på grund  av bindväven.

Vi skall börja med benen … men sen gå på hela kroppen.

Och tänk – kanske, kanske , kan jag få bukt med mina rastlösa ben också … min RLS.

Det var Helena, terapeuten, helt övertygad om.