Det blev inte mycket igår … Skatan drabbades av den farsot som härjat härinne i bloggvärlden på en del håll (hos Znogge och Ingrid på Stenstugu bl a)
Ryggont, ont i ryggen, råont med smärtor långt ner i höger ben …
Så det var en himla tur att det var igår det regnade.
När Skatan skulle ta sin Morgonrunda var plötsligt känseln borta i höger fot. Hon hade helt enkelt ingen som hon kände. Mycket obehagligt och hon snubblade och höll på att stupa utför en trapp.
Samtidigt var det som om någon stack ett spjut rakt in i ryggslutet och körde runt lite i höger skinka … aaajj …
När hon googlade på fenomenet med känslan av att inte känna sin fot överhuvudtaget fick hon veta att det troligen rörde sig om ischias.
Kul, kul!
Skatan snubblade runt på stan … gjorde en del ärenden och det gick väl så dääär. Hon passerade
Café Zauners juldekoration i deg och marsipan och choklad som fortfarande är kvar i skylten på det berömda Bad Ischl-caféet på Pfarrgasse … antog Skatan. Skatans spegelbild där hon knäpper härligheten, fick hon med på köpet.
≈
På kvällen – innan hon gick till restaurang Zauner … fast då på Esplanaden, för att inta sitt ”Abendessen” tillsammans med Brigitte,
och Robert med hunden Snappsi,
(… titta där är han, Snappsi hos husse på Zauner innan ”bordet står dukat”)
… en före detta misshandlad hittehund, så otroligt lojal och trogen att han inte lämnar sin nye husse ett ögonblick … utom i morgon (idag redan) för då skall de åka skidor och Brigitte och jag får den äran …
Här i Österrike är det lätt att ha hund. Den kan följa en överallt … i affärer, på caféer och restauranger … överallt utom i livsmedelsbutiker förstås. Är det bara vi i Sverige som har de här starka allergierna … som gör att djuren inte får följa med men matte och husse får röra sig fritt med hundsporer (eller vad det heter) yrande omkring sig … Skatans Tankar tänker att nästa steg väl lär bli att inte heller hund- eller kattägare kommer ha tillträde till matställen eller butiker… längre.
Slut på skitsnacket ett tag.
Nu skall Skatan försöka dra ”vingen” över huvudet och få sig lite sömn … i alla fall.
Hoppas hon.
