Skatan har känt ett stigande obehag av allt skriveri om Stieg Larsson och hans Milleniumtrilogi, arvet och vad som följde med det …
Först tyckte hon oerhört synd om Eva Gabrielsson och hennes sits i härvan efter Stieg Larssons död … sambo med honom i så många år och så … snuvad på arvet som gick till en bror och pappan som Stieg Larsson överhuvudtaget inte hade haft någon som helst kontakt med på många herrans år …
Så hette det och framställdes då …
Eva Gabrielsson och Stieg Larsson hade ju talat om att upprätta ett inbördes testamente men … det vet ju alla … att är man mitt upp i livet är det sånt man skjuter på framtiden … det är ju inte så viktigt … man är ju inte gammal och sjuk eller så …
Men han levde ju ändå under dödshot …
Arvingarna, brodern och fadern, de rättmätiga arvingarna juridiskt sett, framställdes överallt som snikna och oresonliga …
Men så såg Skatan programmet Skavlan på TV förra fredagen då brodern Joakim Larsson deltog och blev intervjuad och fick förklara sig, försvara sig och en helt annan bild trädde fram …
Och nu vet inte Skatan längre.
Eva Gabrielsson har ju skrivit en bok också … som inte Skatan läst förstås … om Millenium, Stieg & jag där hon berättar om sin version … och får svar på tal i ett pressmedelande som finns på Joakim Larssons hemsida …
Det stämde verkligen till eftertanke …
För den som vill ta del av detaljerade fakta föreslår jag läsning av en bilaga där felaktiga påståenden i boken kommenteras.
Joakim Larsson,
26 januari 2011
… skriver Joakim Larsson på sin hemsida … och gör det! … läs den där bilagan på hemsidan. Klicka på den under rubriken Sådan var Stieg Larsson … och läs. Skatan har inte behörighet att länka dit härifrån själv. Där, i bilagan, bemöter Joakim Larsson vad Eva Gabrielsson har skrivit i sin bok, punkt för punkt … Här är t ex ett av bemötandena:
Sid 156: ”Man kan tillägga att de svenska arvslagarna inte tvingar någon att ärva, och inte förbjuder någon att ge bort arv.”
Eva skriver att de svenska arvslagarna inte tvingar en till att ärva. Jag skrev och frågade den person som Eva hade utsett att göra bouppteckningen hur vi skulle bära oss åt för att
Eva skulle ärva. Men det gick inte. Eva skriver vidare att det inte är förbjudet att skänka
bort sitt arv eller en del av arvet. Det var just vad vi gjorde. Eva hävdar att lagen också
tillåter att man låter den moraliska rätten till ett verk övergå till någon annan. Det var just
vad som inte gick. Och mig veterligen går det inte i något land
.
Vidare skriver brodern att förhållandet mellan bröderna och fadern inte alls var kyligt utan fullståndigt normalt och kärleksfullt men de bodde ju långt ifrån varandra och träffades av den anledningen inte varje dag precis.
Osv osv …
Så nu vet Skatan ännu mindre.
Vem har rätt?
En sak är uppenbar. Den ena parten ljuger. För en utomstående är det omöjligt att veta vem.
Så skriver Magnus Eriksson under Böcker i SvD den 27 januari: Kommentar Millennium
Och ännu ett faktum står helt klart, skriver Magnus Eriksson vidar. Larssons har rätt på en punkt … juridiskt är de Stieg Larssons rättmätiga arvingar.
Men även en annan sak är uppenbar, och har varit uppenbar från början. Joakim och Erland Larsson har rätt. Stieg Larsson och Eva Gabrielsson var aldrig gifta, och de hade inga barn. Då är syskon och föräldrar närmaste arvingar.
…Hur sorgliga omständigheterna kring arvet än är, har inte Eva Gabrielsson någon rätt till det. Joakim och Erland Larsson har erbjudit henne att delta i förvaltandet av arvet, och de har erbjudit henne en del av inkomsterna från Millenniumböckerna. De har inte haft några juridiska skäl att erbjuda henne detta, men hon har avböjt.
Vad Skatan inte kan förstå numera är varför … varför Eva Gabriellson har avböjt allt … alla utsträckta händer har avvisats … honn vill inte ha någonting om hon inte kan få allt.
Verkar det som.
Skatan är i alla fall benägen att hålla med Magnus Eriksson i SvD i vad han skrivit som rubrik på sin kolumn:
Skatans tankar 