Har man ett fundamentalt jag som man aldrig blir av med?

… tänker Skatan  i denna tidiga timma.

Skatan har målats av Björn Bergsten

Kan det vara så att Skatan känner sig vilsen i sin ålder för att ”de andra”, de till det yttre unga, bara  ser Skatans ”fjädrar” … de som blivit lite ruggigare med åren … hennes ”gamla” yttre …

Och ändå …

Skatans kärna har inte förändrats.

Hon har bara mognat en del, blivit lite klokare … lite mer erfaren.

Men kärnan är sig lik …

… och Skatan kan känna sig hemma och   ”flytta in i” vilken av ”sina åldrar” som helst …

Hon är ju den hon alltid har varit.

Bara lite fysiskt skröpligare .

Lite vingklippt.

Hmm …

Ålderdomens tragedi är inte att man är gammal, utan att man är ung (Oscar Wilde)

Läs även andra bloggares åsikter om åldersnoja, filosofi,