var det i Bad Ischl på påskaftonen eftersom det var den första lördagen i månaden.

Det är alltid Flohmarkt första lördagen i månaden i Bad Ischl.

Redan på Morgonrundan sonderade StinaFina och Skatan terrängen …

Loppmarknaden  håller till på Esplanaden längs med Traun och det var redan mycket folk i rörelse … Solen sken … vi har verkligen haft tur med vädret … och alla var glada.

Efter frukosten begav vi oss  ut i vimlet. Det var allt lite mindre stånd än tidigare när Skatan gjorde sina fynd men nog fanns det grejer allt …

Katrin … hemmaberget reste sig i bakgrunden.

Den tjockare varianten av Buddha log i solen tillsammans med brädspel och tavlor och och och …

Vem skulle till exempel vilja ha en gammal radio … kan man undra?

För Skatans del  blev det bara några gamla vykort från 20-talet. Den här gången.

På sina rundor med StinaFina tidigare om åren hade vi träffat en gammal hundherre av rasen bearded collie som vankade fram med sin matte. Vi kom att prata med varandra och Skatan frågade förstås vad hunden hette.

– Willi

Jag berättade vad StinaFina hette i retur förstås och presenterade mig själv och berättade att vi bodde här i Bad Ischl då och då. När så matte till Willi skulle säga vem hon var blev svaret …

– Frau Willi

– Frau Willi ?

– Ja jag heter Willi i efternamn och min hund i förnamn.

Man är inte du med varandra på en gång här i Österrike för det mesta. Kanske  ungdomar … men fortfarande säger man inte du direkt inte bland många äldre .

Vi träffades många gånger i parken Frau Willi och Skatan och Willi och StinaFina.

Nu var Willi, hunden,  död. Det fick vi veta när vi besökte Frau Willis loppis som hon har i sin  mans (han var konstnär) ateljé. Han är också död. Mannen hette förresten Ernst Karl Willi och en retrospektiv utställning på stadsmusséet visas just i påsk och ända fram till maj. En utställning som Skatan inte tänker missa. Frau Willi ville bjuda hem oss till sitt fantastiska hus … men tiden räcker inte till denna gång.

Det får kanske bli en annan gång.

Skatan gillar Frau Willi.

Alla pengar som Frau Willis loppis inbringar går oavkortat till hundskydd och allehanda projekt för hundarnas väl och ve.

Här ser vi Frau Willi i mitten med den gröna blomman på kavajslaget …

Och där … hos Frau Willi … hittade Skatan sitt loppisfynd. En väska som hon inte kunde motstå. Visserligen vet hon inte riktigt när hon skall ha den. Den är som en liten berättelse hela väskan …

Fotot gör inte den gröna färgen riktigt rättvisa. Den är mer mossgrön än blågrön.

– Är den inte fin?

Hela gänget åkte sen till Hallstatt och dödskallarna efter loppisen där de också åt lunch … medan Skatan var hemma och fixade påskbuffén som serverades ovanligt sent för ”våra” påsktraditioner.

Man måste ”fånga dagen” …

… och just i Hallstatt har Skatan redan  varit många många gånger och blivit påmind om sin dödlighet ...

Nu börjar det röra på sig i stugan … så Påskbuffén får avhandlas på denna sida vid senare tillfälle.

Nu gäller det att ”fånga” den hääär dagen …