Mycket skall man höra innan öronen ramlar av.

Igår var Skatan i Stockholm och träffade FLOP-gänget, som består av före detta sekreterare på en advokatbyrå i Stockholm  som tidigare hade initialerna FLOP. Därav namnet. Vi brukar träffas och äta tillsammans och dricka några glas vin och snacka skit. Inte skit direkt men snacka om vad som hänt och hur det var. Ja, ni vet hur det är när gamla vänner bara träffas några gånger om året. Jag vet faktiskt inte hur länge vi har hållit på men säkert sedan Skatan  började där 2000 och N slutade. Några har droppat av men N är fortfarande kvar i gänget.

Det var det gamla järngänget, B, N och så Skatan. Och så L som varit med de senaste åren. L är pensionär (67) sedan fyra dagar tillbaka  och var tvungen att sluta trots att hon gärna velat vara kvar och är vid full vigör, och kunde jobbet på sina fem fingrar efter sex år där…

Men men … man ville väl ha något ”fräschare” i receptionen.

Precis detta fick nämligen Skatan höra en gång när de skulle anställa en ny sekreterare. Det var då  meningen att den nya skulle sitta i receptionen där Skatan uppehöll platsen. När de … några av advokaterna och Skatan … presenterade tre olika kanditdater som de med mycket möda och stort besvär bestämt sig för och intervjuat inte bara en utan två gånger,  slängde HSB (Han Som Bestämde) bara en blick på ansökningshandlingarna och den som  de tyckte skulle passa allra bäst … en kvinna några år yngre än Skatan  …  förkastades ögonaböj.

– Nej inte hon, vi måste väl ha något snyggt i receptionen.

De andra slängde en blick på Skatan som flinade och tog fram något snyggt … som de fick leva med ett bra tag sen …

Allt är inte guld som glimmar

Men nu till saken …

Vi gick till ett för Skatan relativt nytt ställe på Sturegatan, Vapiano,  där man kunde äta pasta och pizza och dricka vin. Vapiano betyder ”ta det lugnt”  men lugnt var det då långt ifrån. Det är ungdomligt och rymligt och mysigt inrett men  med  en så hög ljudnivå att man knappt kunde tala med varandra.

Men de har stans godaste pizza.

På denna pastarestaurang beställde  Skatan scampi med grönsaker … fast utan pasta. Hon ville inte ruinera sin bantning som hon nu kommit in i och börjat klara av riktigt bra. Till det drack hon friskt citronvatten eller gurkvatten. Kocken trodde inte sina öron utan frågade en gång till  och skakade på huvudet med en blick på och flin mot grannkocken. Det  stod nämligen  kockar bredvid varandra i långa rader och lagade maten.

Inte äta pasta på en pastarestaurang ???  🙂

När FLOP-gänget ätit upp och druckit upp och förgäves försökt tala med varandra, bröt de upp för att inta kaffet på Hotel Kung Karl  och i lite lugnare miljö i stället och ställde sig i en av köerna för att betala.

Plötsligt hörde Skatan en ung gäll röst säga …

– Vi flyttar oss till den andra kassan, va. Det står ju tre gamla kärringar  framför …

TRE GAMLA KÄRRINGAR !!!

För det första var vi fyra men N är så liten så hon syntes kanske inte bakom de andra kärringarnas kroppshyddor.

Skatan vände sig om men fick bara en skymt av en ung blondin i ett gäng vid den andra kassan.

Jo … visst var de gamla … kanske till och med äldst på denna trendiga restaurang denna torsdagskväll … men KÄRRINGAR.

Vet hut ungar … Har ni ingen respekt? Va?

Tiden går fort, springer iväg och vips är ni här … där vi är …i vår sits …

– Och dååå, då kanske man har infört en övre åldersgräns för restaurangbesökare …så att ungdomen kan inta sin föda utan störande inslag.

Och visst var det bra mycket skönare att dricka sitt kaffe på hotellet i lugn och ro och kunna TALA med varandra.

Fast stans bästa pizza var värt det, sa de andra … och scampin också, tyckte Skatan.

Trots tillmälena.

Mycket skall man höra innan öronen trillar av.

Det är väl så här vi förväntas tillbringa vår tid mellan 50 och döden …