och Mannen var rejält morfinomtöcknad när Skatan hämtade hem honom igen. Med recept på smärtstillande och uppmaning att söka sig till Vårdcentral och sjukgymnast för att få vägledning framöver.

Och  han var sannerligen inte ensam om att ha halkat …

För när Skatan hämtade Mannen vid halvtvåtiden var hela väntrummet smockfullt av brutna och stukna armar och ben och fotleder stödda av mitellor och andra ihopräfsade hjälpmedel … kroppsdelar som hörde till människor som hux flux fick ändra sina planer igår och kanske ett bra tag framöver.

Här och var satt någon stackars mamma med en förkylning i knät … ett öronbarn eller en hostande unge.

Sjuksköterskorna i receptionen jobbade för högvarv.

Men Mannen var först på plan  på morgonen när jag lämnade av honom … Han togs genast om hand och fick komma till ett eget rum i alla fall och slapp sitta i det där väntrummet med den nästan outhärdliga smärtan som han hade.

Det var för bedrövligt och gör visst djäkligt ont  … det verkar så i alla fall för Mannen är ingen ”ojare” i vanliga fall.

Nu faller det på Skatans lott att halka fram med StinaFina igen på våra rundor. Alla fyra gångerna om dagen,

Några dagar framöver i alla fall … antar hon.

Och Skatan tänker då ha  broddarna på …

PS  Till råga på allt slog Mannen i höften också. Med en lårkaka stor som en handflata som följd. Den gör också djäkligt ont. Att Mannen slagit i höften också  hade han inte ens lagt märke till … smärtan i armen tog överhanden.   Sedan fick han morfin och glömde bort världen omkring sig och tänkte inte mer på vare sig höft eller arm.

Hoppas nu bara att det ”bara” är en lårkaka och inget annat …

Det visar sig …   DS

Läs även andra bloggares åsikter om halkan, halkolyckor, armar ur led