… gjorde sin entré utan oss.

Utan Skatan och StinaFina.

Ja, de fanns ju där förstås … men StinaFina fanns där  som ett darrande, hässjande vrak som krafsade med sina tassar i parkett, mattor och till och med i kaklet på toaletten och  förgäves försökte gräva ner sig och gömma sig någonstans.

Det hade hon försökt med i timmar … för … som vanligt …  hade folk som skulle fira in det nya året svårt att ”hålla tiden”. Det smällde redan på dagen … fast inte så farligt i år faktiskt … och så fort det blev mörkt blev det bara tätare och tätare mellan ”skotten” för att bli till det värsta crescendo timmen före och direkt efter midnatt.

I år firade Skatan och Mannen  inte in det nya året med sina vänner i Stockholm som de gjort i ALLA år …. nästan så långt tillbaka Skatan kan minnas och hon tror faktiskt att det är första nyårsafton någonsin som hon varit sjuk …

Så Mannen och Skatan hade ätit hummer och druckit champagne tidigare på kvällen i ”splendid isolation” … eftersom Skatan hade dragit på sig det där  … feber och ont i kroppen och allmänt hängig … och inte kunde vara med på nyårsfesten hos vännerna.

Många gånger under kvällens lopp försökte Mannen också få StinaFina på kvällspromenad för att göra ifrån sig.

Förgäves.

Så fort de kom utanför dörren så small det …

Så … Skatan och StinaFina …  tillbringade båda tolvslaget och  timmarna runt midnatt i det enda rummet i lägenheten utan fönster.

På toaletten.

Mannen kom in till dom med champagnen lagom för att skåla och det var där de önskade varandra ett Gott Nytt År.

Nu får vi bara tro att det blir ett fint  2011 … och inte ett skit-år som man kanske kan befara av inledningen  på det …men …

Skatan är i alla fall full av förväntningar  … och förhoppningar.

Läs även andra bloggares åsikter om Hundar, Skotträdsla, Fyrverkerier