… har kommit av sig rejält.
Snärjt in sig och … kollapsat.
”Every little thing” kommer inte alls att bli ”all right” …, som Bob Marley sjunger.
Inte ens för Skatan kommer världen att se ut som förr …
Natur- och miljö- och de mänskliga katastroferna som avlöser varandra … nu jordbävningarna och tsunamin i Japan …. är ofattbara, overkliga …
Skatan läser, ser på TV, skräms, bävar. betraktar och upplever, ser på … som om katastroferna utspelar sig i en film …
men ändå har de hänt, händer … just nu.
Och Skatans tankar kan inte tänka längre …
Den där ”privata” diffusa orostanken som hon känt fladdra runt i magen på henne sen hon kommit hem från det ”lätta, enkla” livet i Thailand har nu växt till sig, snört ihop sig i bröstet som en hård liten klump …
– Vad skall hon tänka om det här … om världen utanför skatboet … om det katastrofala, ofattbara som väller in, svämmar över…
– Vad skall hon tänka?
Skatan säger som Lilla Blå:
Idag har jag svårt att finna orden
Läs även andra bloggares åsikter om tsunamin, jordbävningar, katastroferna, rädsla, maktlöshet, litenhet
Skatans tankar 