De ”nedvikta gummistövlarna”

förföljer Skatan var och varannan dag.

Folk försöker hitta såna här hos henne … heeela tiden.

Men nu finns dom här.

IRL.

Införskaffade. Varmfordrade. Men … något svårvikta och alltså inte nedvikta.

De svårvikta men varma gummistövlarna …

Å andra sidan har de ett spännbälte på sidan att dra åt … så att inte det minsta lilla blöta skall kunna kila sig emellan och ner och göra Skatans fossingar kalla och förkylningen återkomma och hälsporren bara bli värre och värre …

För det var vad som hände.

Förkylningen tog om häromnatten och Skatan låg och hostade och hostade och hostade och igår morse … feber.

Nu är goda råd dyra men du ska minsann få ett alldeles gratis av mig.
Ge dig iväg till närmaste skoaffär och köp dig ett par fodrade gummistövlar. Det finns riktigt sköna sådana och med foder i behöver du inte frysa heller.
Frysa om fötterna är ju förödande för dig med både rastlösa ben och hälsporre och en förkylning som kommer och går. Gå genast. (Skogsnuvan dan före hostnatten)

På måndag skall Skatan opereras för grå starr …

Nu var verkligen goda råd dyra så först ringde Skatan  Ögon på lasarettet.

Och hörde sig för.

– Jo, bara du vet säkert att du inte hostar under själva ingreppet för … det kan verkligen bli förödande. Men en massa instrument i ögat och så …

Det kunde Skatan verkligen förstå.

– Men annars om du bara är förkyld och inta har feber och inte hostar … Vi behåller tiden.

Telefonsamtal Vårdcentralen nästa …

Nej, något penicillin var inte aktuellt. Förstås. Trots fjorton dagars förkylning som böljat fram och tillbaka som vågorna mot stranden … tre dagar sjuk, frisk, tre dagar sjuk, frisk.

De kalla våta blöta fötterna häromdagen + Morgonrundan i hårda vandringskängor var det senaste som ”knäckte” Skatan. Hälsporren värkte mer än nånsin och förkylningshostan tilltog med rekordfart …

Vårdcentralen sa att det nog rörde sig om ”upprepade” virus som attackerat en ”svag” kropp. Nu gällde det att kurera sig fort. Värme, varma drycker, undvika folksamlingar osv osv.

Vila.

Och  grannen Johanna som fyller femtio och det är ”Öppet hus” … uppifrån och ner och nerifrån och upp … i trappor, trappavsatser, samlingslokal och i eget ”hus” … med matstationer och mingel …

Nej, det är inte till att tänka på.

INSTÄLLD UPPVAKTNING från Skatans sida. 😦

På seneftermiddagen klockan 17 hade Skatan  dubbla tider  hos Kinesen och hans fru.

(OK … Skatan veeet att Kinesen inte vill kallas för Kinesen utan sitt namn … förstås … Johannes. Men Skatan kan inte ändra sig … Johannes har blivit Kinesen med stort K för henne, en man med tusenårig kunskap inom sig som han frikostigt delar med sig av … tillsammans med sin fru, Linnea.)

Dagens övning för Skatan var … först akupunktur för vikten och kroppens balans, sedan zonterapin för hälsporren.

Och underbarare ”healers” än Johannes och Linnea finns inte på denna jord.

Det blev febril aktivitet. Fast ändå luuugnt. Inget jäkt hos Kinesen inte … 🙂

Linnea ringde efter Johannes som stängde butiken (China Supermarket) för att bistå Linnea med förkylningsrådgivning.

Värme, värme, värme … och så några kapslar 3×3 om dagen så … kanske kanske kanske … Skatan kan opereras på måndag.

Men … om det hostas en enda gång på andra hälften av söndagen och söndagskvällen … är det kört.

Klockan tre fick Skatan också  en tid idag  hos Johannes … eller Linnea … eller hos båda igen kanske.

Vilken uppställning!

Klockan tre börjar det öppna huset för att fira Johanna …

Tur att Skatan  inte är hemma … och blir frestad

Så lättfrestad som hon är …

Kinesen

Ingen har väl kunnat undgå att höra Skatans klagokrax här på bloggen om hur ont hon har.

I lederna, i musklerna, ja … överallt!

Och ont har hon mer eller mindre varje dag.

Och ovanpå detta de där besvärliga rastlösa benen (RSL).

Det kan bryta ner vem som helst … och håller sakta på att bryta ner henne också …

Överallt försöker hon hitta en lösning. Sedan flera år tillbaka har hon besökt sin fysioterapeut i Stockholm som gjort och gör mycket för stelheten och smärtan i lederna

Stelheten blir förstås värre med åren. Men ont skall man banne mig inte behöva ha även om man är gammal som en del läkare antyder …

– Normala åldersförändringar får man allt räkna med …

Nej, det tänker inte Skatan räkna med. Aldrig.

Skatan väntar också på resultaten på de där spottproverna

Men nu … nu känner hon att någonting viktigt och stort kanske ligger alldeles runt knuten …

Skatan har träffat Kinesen.

Och skall träffa honom idag igen … och två gånger nästa vecka och sen … sen får vi se.

I höst skall hon gå på Qigong med Kinesen som ledare …

Det händer saker …

När Skatan klev över tröskeln till hans mottagning var det som att kliva in i en annan värld, en stilla värld, en meditativ värld.

Och sen fick hon massage … från topp till tå …

– Har du slagit ryggen någon gång?

Det gjorde ont som bara den i musklerna vid ryggraden, mitt på.

– Jo, jag slog ryggen när jag ramlade ner för en stentrappa … men det var 1991.

Kinesen knådade just de ömma och stenhårda musklerna lite extra …

Sedan knådade han fötterna, benen, armarna, händerna, fingrarna, huvudet, ansiktet, näsan, nacken, ryggen, höfterna … inte magen och brösten …  har jag glömt nåt … tårna.

Han masserade, tänjde, stretchade  och vred på ett uttänkt sätt förstås, påpekade skavankerna, frågade och berättade själv om sig och sitt liv …och förmedlade tilltro och hopp till Skatan.

– Äntligen, kanske hon kan säga,

– Äntligen