Här har Skatan klagat och suckat och kraxat om den långa mörka kalla vintern … och så kommer hon här och har maaage att kraxa fram  att

– Våren ”suger” …

*suck*

Blir hon då aldrig nöjd, vår skata?

Fast jo, ibland  … stundtals … styckevis och delt.

Igår fick Skatan ett paket … med en efterlängtad luffarslöjdsskata som hennes fina bloggvän i Fisksjön, Skogsnuvan,  gjort.

Den görs inte rättvisa på bilden … förstås … men de vita stenarna som hon …skatan …  har i magen glittrar och glimmar i vårsolljuset när hon flaxar iväg uppåt … uppåt … uppåt.

En riktigt yr vårskata … är vad hon är.

Hennes glädje ”smittar” …

Snart skall den här Skatan vakna ”på riktigt” (hon har varit ”uppe” sen fem), ta sig samman och ta med sig StinaFina ut i ”vårsolens glans” …

Kasten mellan svart och vitt är ”tvära” … så här års … för Skatan.

Läs även andra bloggares åsikter om våren, vårdepression, luffarslöjd