… gick inte bara Skatan upp i morse utan hela gänget.

Vi skulle ju vara fixa och färdiga på dagis  redan kvart över sju …

Och Skatan hade Morgonrundan med StinaFina och Bessie först …

Hon gick in i mörka skogen nära huset och tyckte det gick ganska bra att se ändå … med snön som lyste upp … men ett tu tre satt hon där på rumpan och stirrade lite fånigt ut i kolmörkret. Hon kravlade sig upp efter en förvånad stund, borstade av sig och tackade sin Gud att hon inte brutit, vrickat eller på annat sätt gjort sig illa. Mobilen hade hon ju inte heller till hands.

Och hundarna  … de stod där bara bredvid henne och glodde.

– Undrar just om de skulle stuckit hem och ”hämtat hjälp” … om ifall att …

Alla undrade vart Skatan tagit vägen … hon skulle ju bara gå en liten sväng … och när hon förklarat varför … var det bara att lämna in hundarna och ge sig av.

Bråttom … bråttom …

Den motvillige pepparkaksgubben poserade i alla fall ganska så villigt för mormor Skatan …

Har ni sett en sån fin pepparkakegubbe nån gång förresten … Inte så ofta kan Skatan tänka sig …

Mammor och pappor, far- och morföräldrar bänkade sig förväntansfullt …

(Det finns alltid såna som inte vill vara med på bild …  )

Och så kom dom …

En liten blyg Lucia med sitt följe av tärnor, pepparkaksgubbar  och tomtar … tomten Agnes … knappast vaken  … och  inte utan sin Nalle …

Det var  helt omöjligt  att få en samlingsbild med det spridda lussetåget  … då man förstås inte fick fotografera under själva uppträdandet …

Karl Axel i knät på fröken Anneli … och så Lucia själv …

Agnes med  sin älskade Snutte-nalle …

Så … efter alla sånger om pepparkaksgubbar och tomtar som smög sig upp ur vrårna och och några som läste en vers så  … så var det slut för den här gången och hela raddan tågade ut … lite i sänder … och

… pepparkaksgubben kunde krypa  upp och pusta ut hos pappa medan

… Agnes … som fortfarande knappast vaknat … satte sig tillrätta med Nalle hos mamma …

Sedan skulle det förstås fikas med medhavda lussekatter och pepparkakor …

egenhändigt tillverkade små konstverk skulle visas upp  …

… det är Karl Axels längst till vänster … och granen förstås … vi fick ju inte glömma att beundra granen …

Men sedan var det  så dags för mormor Skatan och morfar, farmor och farfar, mamma och pappa att vinka adjö … en del för att försvinna till jobben en del för att åka hela den långa vägen tillbaka till Nora …  och vi för att hämta StinaFina och bege oss hemåt  …

Snart är det jul igen …