Lily Allen hade  sin stund på scen en timme före Patti Smith.

Och tur var det …

Annars hade det känts ännu mer  … ännu mindre engagerat än det ändå kändes som att det var.

För det första var hon försenad vilket är pest på en festival med sitt tighta tidsschema … Vi passade på att slå ett rekord i flest antal människor som yogade samtidigt medan vi väntade … eller det var innan hon skulle ha dykt upp. Så publiken hade djupandats och var coolare än cool …

Ändå ville det sig inte riktigt där hon stolpade runt på skyhöga platåskor och verkade som hon tappat bort sig själv. Lily hade nog kommit ”ur rytm” ordentligt på grund av den där förseningen …

Men bra var  hon ju förstås … ändå.  Trots den där känslan att hon ändå inte riktigt var där …