… eller

– Det var ju tråkigt att det skulle bli så här …

(internt skämt 🙂 )

Ja, där satt Skatan på den där lunchen och blev bara mer och mer lik sin mamma.

– Visst är rotsakerna inte tillräckligt varma, skall jag slänga in dem i ugnen en stund till …

– Ääär det inte lite för lite salt?

– Jag hoppas att ni gillar blodig biff … är den fööör blodig …

– Är det för starkt …

Och …i det här fallet … har det inget med gener att göra.

Inte det minsta 🙂

Så …

nu är det dags.

Nu är det hög tid.

Att ta itu med det …

Nu när Skatan snart är ÅLDERS-pensionääär  till och med … är det verkligen högre än hög tid.

Nu skall hon sätta till alla klutar

– Huka er tjejer, Karin och Lilla e och Pa och Ida och Johanna och Agnes och Alice

för nu kommer  mamma och svärmor och mormor och farmor Skatan snart kraxande och flaxande utan sin mamma-belastning och vara-till-lags-reflex…

Nu skall hon jobba på det …  att inte i alla väder vara så in i bomben till laaags  …

Och ni med …tänk på det nu …

– Jobba på det …bli inte  som mamma!

Till lags.

Det är slut med det nu.

Basta.