”Det finns många problem att lösa i världen. Att jag är tjock är inte ett av dem” skrev Jenny Nordberg i Svenska Dagbladet av igår.
Det var en kolumn som fick Skatan att haja till … att tänka till och reflektera och faktiskt fick henne att skämmas en aning också …
Mat … att reflektera över … och skriva om
Äta bör man, annars dör man … sa mamma när hon uppmuntrande försökte få i oss något vi inte gillade .
I hela sitt tidigare liv hade Skatan varit smal som en pinne, kallades till och med tidvis för knappnålen … och kunde stoppa i sig vad som helst utan att det märktes eller fick konsekvenser …
När det så småningom började få konsekvenser blev det genast maten förstås … som blev PROBLEMET …
Äta bör man annars dör man …
Det är just det … att man måste äta. Det går inte att sluta äta. Helt och hållet. Som Skatan gjorde när hon slutade röka.
Dessa eviga försök och bekymmer … att äta mindre, annorlunda, piller, inte den maten men kanske den … som alla kretsade kring maten.
År ut … och år in …
Och så läste Skatan Jenny Nordbergs kolumn och … skämdes.
”Men det anses ändå ofta vara en liten tokig sak som uttråkade tonåringar eller bortskämda, ytliga kvinnor ägnar sig åt ” … denna mentala sjukdom, dessa ätstörningar, skriver hon och fortsätter …
”Jag har träffat kvinnor i sena 70-årsåldern som försöker banta. Jag vet inte var det gick snett någonstans; om det var Jane Austen eller Freud, men det måste ta slut snart, för jag orkar inte se det längre.”
Och Skatan håller med …
”Det fungerar inte att hälften av befolkningen ägnar så mycket hjärnkapacitet åt att avsky sina egna kroppar.” (Jenny Nordberg)
Nej, det gör det inte. Det finns som sagt ”många problem att lösa i världen. Att jag är tjock är inte ett av dem”.
Skatans tankar 