Tillbaka från hängmattan på seneftermiddagen slängde jag mig in i en av de debatter som förs just nu på nätet och blev så engagerad att jag gärna vill pusha lite härifrån också. Jag läste  Calandrellas blogg och inlägg som även finns att läsa på en bloggportal , intressant.se där hon kommenterar ett inlägg som Carina Rydberg, författaren, gjort på DN och bemöter Rydbergs argument för argument  på ett klart och tydligt sätt.

Tycker jag.

Jag är inte författare. Inte heller musiker eller kreatör som lever på mina skriverier eller musik. Men vad jag har förstått är att ingen, vare sig man är författare eller musiker, kan stoppa utvecklingen med fildelning med de metoder som man vill ta till nu …  utan stora men för demokratin och integriteten, yttrandefriheten och en fri värld på nätet. Just politiken omkring fildelning har jag inte satt mig in i så där väldigt men däremot integritetsdebatten, demokratidebatten, Ipred- och FRA-debatten. Och allt hör ju samman.

Att få betalt för vad som laddas ner kommer nog att kunna fixas med utveckad teknologi men att lagstifta att företag (läs stora musikföretag o dyl) själva skall få leka spårhundar, utan att blanda in rättsväsendet,  öppnar för ett samhälle som jag inte vill vara med om. Inte  att man skall kunna spåras och först då anmälas till polis.

(Jag har själv blivit utsatt för telefonavlyssning och varit oskyldig. Det var en mycket obehaglig upplevelse innan det klarades ut).  Detta var som ni ser en parantes.

Jag hejar på Calandrella och hennes likar och drar härmed mitt lilla strå till stacken …

Tack för mig.

Nu skall jag ut och plocka kantareller …