Ingen har väl kunnat undgå att höra Skatans klagokrax här på bloggen om hur ont hon har.

I lederna, i musklerna, ja … överallt!

Och ont har hon mer eller mindre varje dag.

Och ovanpå detta de där besvärliga rastlösa benen (RSL).

Det kan bryta ner vem som helst … och håller sakta på att bryta ner henne också …

Överallt försöker hon hitta en lösning. Sedan flera år tillbaka har hon besökt sin fysioterapeut i Stockholm som gjort och gör mycket för stelheten och smärtan i lederna

Stelheten blir förstås värre med åren. Men ont skall man banne mig inte behöva ha även om man är gammal som en del läkare antyder …

– Normala åldersförändringar får man allt räkna med …

Nej, det tänker inte Skatan räkna med. Aldrig.

Skatan väntar också på resultaten på de där spottproverna …

Men nu … nu känner hon att någonting viktigt och stort kanske ligger alldeles runt knuten …

Skatan har träffat Kinesen.

Och skall träffa honom idag igen … och två gånger nästa vecka och sen … sen får vi se.

I höst skall hon gå på Qigong med Kinesen som ledare …

Det händer saker …

När Skatan klev över tröskeln till hans mottagning var det som att kliva in i en annan värld, en stilla värld, en meditativ värld.

Och sen fick hon massage … från topp till tå …

– Har du slagit ryggen någon gång?

Det gjorde ont som bara den i musklerna vid ryggraden, mitt på.

– Jo, jag slog ryggen när jag ramlade ner för en stentrappa … men det var 1991.

Kinesen knådade just de ömma och stenhårda musklerna lite extra …

Sedan knådade han fötterna, benen, armarna, händerna, fingrarna, huvudet, ansiktet, näsan, nacken, ryggen, höfterna … inte magen och brösten …  har jag glömt nåt … tårna.

Han masserade, tänjde, stretchade  och vred på ett uttänkt sätt förstås, påpekade skavankerna, frågade och berättade själv om sig och sitt liv …och förmedlade tilltro och hopp till Skatan.

– Äntligen, kanske hon kan säga,

– Äntligen