Att vara behövd …

ger mig verkligen en alldeles speciell känsla  … ja, jag vet inte riktigt vad jag känner men  … jag får  rentav en kick …

Att vara behövd och efterfrågad …

För ju äldre man blir ju mindre behövd känner man sig vara.

– Vem behöver mig, egentligen?, frågar man sig allt oftare.

Igår kom vi hem från Skåne … och idag ringer dotern  från Örebrooo och säger att Karl Axel och Agnes  skulle kunna b e h ö v a  sin mormor.

Dagis stänger nämligen imorgon … man har väl planeringsdag eller något … och båda föräldrarna är just nu inne på jobb som det är svårt att så där hux flux lämna för en dag …

Då behöver dom mig … 🙂

Snart snart skall jag packa ihop lite … och så iväg …

Igen.

Men som sagt …  glad i hågen för det är en verkligen en alldeles speciell känsla det där … att behövas.

Full rulle i Örebrooo

Trots etiketten …

i den svarta Clion, en etikett som till och med Hertz ignorerade, fick Skatan hyra som sagt och hon och StinaFina for genom ett försommarfint Södermanland till Örebro och kom fram välbehållna och till och med så gott som samtidigt med lilla e som kom cyklande från jobbet. Vi hämtade genast barnen från dagis.

Agnes hade ramlat i stenläggningen och slagit sig i huvudet … men det var inge sura miner ändå. Efter mellanmål hemma i köket när lite andra tårar hade torkat …

… och när sedan pappa L kom hem var vårbruket i full gång …

Man skall bygga ett däck … ett stort däck … där man skall kunna äta och sola och ja, vad man nu gör på en stor altan …

Karl Axel hade fått en … som Skatan trodde … elefant som kunde vråla som en elefant och vagga fram med flaxande ören när den var hel.

Men den verkade ha pajat helt under resan från Thailand men Kaxe fick den ändå som present.

– Det fixar jag, sa Kaxe

Och det gjorde han. Han pillade och fixade och så plötsligt vrålade det och elefanten vaggade fram med flaxande öron.

Skam den som ger sig.

Som avslutning på dag ett hos ungarna i Örebro kommer här en serie bilder på en lycklig unge som klättrat upp på en kista på glasverandan och triumferande tittade ut på oss andra.

– Titta, jag kan … titta mamma, titta …

Från Femöre … till Ööörebroooo….

 

                                                                         Henke o Pa på Femöre... mot havet 

(Sonen och Pa och StinaFina… på Femöre… )

I fredags regnade det…. så Sonen och Pa…slog Femöre ur hågen, där de i alla fall fått en härlig dag……..följde med oss och  körde hemåt med mellanlandning,…. i Ööörebrooo för att fira Svärson II:s födelsedag…. vilket gjordes med sedvanlig sång… god mat… ungar, hundar …. och … nej, inte äppelvin men väl vin… förstås…. 

IMG_3098  (Pa och en matfrisk Agnes i köket)

IMG_3097   (Kaxe i skapartagen…)

… men på lördagen lyste solen igen… nästan hela dagen… Det var den stora målardagen… när alla målade… stora som små… farmor och farfar, mormor och morfar… bror, svägerska och syskonbarn…

IMG_3109(Himmelsfärd för Svärson II och Kaxe… )

IMG_3103(Mannen och Kaxe i målartagen… )

IMG_3111(Mannen på  ”hemmagjord” stege… och Svärson II med Kaxe i skyliften…)

IMG_3125Isabel och Kaxe - kusinernaIbland måste det göras paus… och vi tog vägen till dagis´ lekplatsen… 

 

 

 

 

 

 

 

 

(Kaxe gräver…. eller gungar med sin lilla kusin… )

 

IMG_3135IMG_3127

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 En liten person… Agnes… var förstås också med på ett hörn…, log… skrattade, sov, åt, lekte, gurglade och pratade på sitt alldeles egna oefterhärmeliga sätt…. och var alldeles… alldeles…. underbar…….en gladare, tåligare… liten baby… kan mormor Skatan inte tänka sig…